Finns det någonting som SD kan göra för att avskräcka nazister från att söka sig till partiet? Partiets partiprogram och politik är långt ifrån radikal rasbaserad politik, trots detta söker sig rätt många infiltratörer till partiet. Vad kan göras? frågar sig Luai Ahmed.
Sverigedemokraterna av idag förespråkar kulturnationalism. En kultur som byggs inte kring hudfärg eller etnicitet, utan runt ett vackert språk och gemensamma traditioner och föreställningar. En kultur där respekt för medmänniskor är central. Aborträtten är säkrad under SD:s styre och även hbtq-frågorna är färdigdiskuterade. Centralt för partiet är att göra något åt det mest havererade politikområdet: invandringen.
Läs även: Sjunnesson: Ett farväl till den Sverigevänliga rörelsen
Ändå sällar sig fullblodsnazister med tankegods från 1940-talet till SD, ett tämligen liberalt parti utifrån ett globalt och historiskt perspektiv.
Frågan är: Hur tänker nazister som ser ett parti som förespråkar kulturnationalism, en stark och säker abortlagstiftning och säkrade hbtq-rättigheter, och sedan bestämmer sig för att bli en del av det partiet?
Handlar det om infiltratörer med planer på att åternazifiera partiet i det fördolda?
I SVT-programmet Val 2022: Utfrågningen på SVT påpekade Åkesson något viktigt när han blev tillfrågad trettio gånger på under fem minuter om varför nazister söker sig till SD. Han noterade nämligen att det eventuellt kunde bero på att vänstern och de etablerade medierna sedan länge envisats med att hävda att Sverigedemokraterna är ett nazistiskt parti, som bara låtsas vara rumsrent för att vidga sin makt och popularitet.
Nazister som söker sig till SD skulle alltså ha svalt samma förvrängda verklighetsbild som vänstern har presenterat.
För hur dum, naiv eller slö måste man vara för att tro att ett parti kan föra en kulturnationalistisk linje i offentligheten – och samtidigt i hemlighet driva en nynazistisk åsiktsbildning enligt vilka det svenska folket är offer för ett pågående folkmord? Det låter sig helt enkelt inte göras.
Men skandalerna rullar på. I fredags avgick SD-politikern Rebecca Ädel i Nynäshamn efter att hon avslöjats med att ha spritt nazistisk propaganda och varit en medarbetare i den nazistiska tidningen Nordfront.
Inför valet avgick SD-politikern Sonja Hellström, även hon för att ha spritt nazistisk dynga.
Och ytterligare ett gäng har avslöjats de senaste månaderna med händerna i den bruna syltburken, bland dessa Jönköpings Anders Stacke och Karlhamns Jonas Lingvärn.
Det är riktigt märkligt. Å ena sidan fördömer SD nazism och utesluter partimedlemmar som uttrycker sig nazistiskt. Å andra sidan fortsätter nazister att ansluta sig till partiet.
Vad mer kan partiet göra för att avskräcka nazister än att utesluta dem, dra röda linjer mot rasism och nazism, och kalla nazismen för en vidrig ideologi?
Läs även: Gustavsson: Internet har skuld i integrationshaveriet
Eller är partiet nazistiskt på riktigt, oavsett vad SD-politiker än påstår, har vänstern rätt i sina hästen från Troja-teorier? Det finns ju tyvärr exempel på andra aktiva SD-politiker som inte uteslöts, trots att det har visat sig att de spritt nazisitisk dynga på nätet, som Göteborgs Jörgen Fogelklou.
Det finns en klar fara med sådana undantag. De ger vänstern vatten på sin kvarn och byggstenar för sin trojanska hästteori som går ut på att hela Sverigedemokraterna som parti egentligen är ett gäng nazister, vars arbete handlar om att undvika att bli påkomna. Det gäller bara att hålla ut och hålla upp en anständig fasad eftersom Sverige inte är som Ungern ännu.
SD gör redan idag mycket för att klart signalera till nazister och rasister att de inte är välkomna i partiet. Och troligvis borde de göra mer. Men kanske är det så att oavsett partiets förflutna och framtid, så kommer de aldrig att helt kunna rensa bort dessa bruna löss ur den blågula fanans veck, kanske är förväntningen på det orimlig.
Lika orimligt som att förvänta sig snabbt minskad kriminalitet i ett land som tillåtits libanoniseras sedan årtionden.
