Ulf, Ebba och Johan!

Jonas Gardell avfattade i onsdagens upplaga av Expressen en rörig text, i stor ilska och ”med skakande händer” – en vädjan till er om att inte samarbeta med SD. Han drog sitt bögkort för en billig fultolkning. Så låt mig dra mitt eget till verklighetens fromma, i en text som manar er att andas in och ta det lugnt. Samt ställa er den relevanta frågan: varför vägrar ni samarbeta med SD?

Läs även: Gustavsson: Segregationens rävsax och drömmen om en svensk Obama

I sin text sökte Gardell övertyga er om att SD är de homosexuellas fiende. Men jag är här för att berätta för er att det är de rödgröna och deras invandringspolitik som är de homosexuellas verkliga fiende. Låt mig återberätta ett minne från min sommar.

Det var någon gång i juli i år som jag gick med min pojkvän i Gamla Stan. Han höll min hand, vi befann oss i tunnelbanan på väg hem efter att ha ölat med några kompisar.

Plötsligt märker jag att en slöjbärande kvinna glor på oss när vi står och väntar på tåget. I hennes ansikte kunde jag läsa chock och avsky. Som om jag var någon äcklig varelse vars åsyn inte gick att stå ut med.

Jag höll hennes blick och mitt eget pokerface.

Spontant ville jag gå fram till henne och säga:

Hej. Vi har gått hand i hand en hel dag nu och inte en enda svensk har haft några problem med det. Det är solklart att du, med din attityd och dina värderingar, inte passar in i Sverige. Är det verkligen konstigt att ”svenskar är islamofobiska” när du solklart inte passar in i detta samhälle?

Men jag lät bli.

Jag håller helt enkelt på att försvenskas och en viktig del av processen är en lika växande som irriterande konflikträdsla. Jag hade helt ingen lust att konfrontera henne eller ens ta ett seriöst samtal med henne. Jag orkade inte förklara för henne att jag är lika mycket värd som alla andra, eller att hennes gud är rätt så oresonabel och hatisk – men framför allt en gud som inte passar in i Sverige. Hon var uppenbart ny i landet. En slöjbärarare född i Sverige skulle vetat bättre än att stirra på mig som hon gjorde.

Jag är fullt medveten om att jag inte skulle ha en chans mot hennes gud och hennes religiösa övertygelser. Därför vill jag bara att hon ska bara hem. Som bög som rör mig i Sverige så får jag inte ett ”Jimmie-moment”, jag får hundratals Jimmie moments. Och jag pallar verkligen inte att sitta i långvariga och tröttsamma diskussioner och debatter med muslimer, där jag ska försöka humanisera mig själv inför dem och deras gud, inte när mitt liv står på spel. Tack och lov har jag fått fly till det ”Allah-lösa Sverige” och kan njuta av friheten att kunna vara den jag är.

Märkligt nog får jag ibland tipset att inte hålla min partner i handen. För säkerhets skull. I Sverige. Som när man tipsar svenska ungdomar att klä sig fattigt för att slippa bli rånade. Som att tipsa tjejer att inte klä sig i kort-kort, för att...jag orkar inte.

Detta är varken första eller sista gången min partner håller mig i handen och jag möter arabiska och muslimska blickar fyllda av avsky.

När det hände i Malmö 2018, en mörk kväll i Holma, var jag helt övertygad om att gänget av araber var en hårsmån från att misshandla mig och min partner. Men som tur var fanns det lite folk omkring, så de nöjde sig med att stirra på oss, kalla oss för bögar och gå vidare.

Det här är inte konstigt. I länderna de kommer från uppfostras man till att tro att homosexualitet är något äckligt som ska straffas med döden. Det är inte ”ett unikt hat”, de blir övertygade om att deras gud avskyr oss, och därmed måste även de avsky oss. I skolan som jag gick i i Jemen lärde jag mig att homosexuella borde mördas. Som barn.

Detta är den verklighet som ignoreras, men verkligheten hinner ikapp med skottlossningar via snabba notiser på era mobiler.

I kultursverige handlar debatten om homofobi om något helt annat. Gardells arga text om SD:s ovilja att ta emot asylinvandrare är ett praktexempel på detta.

Läs även: Brinkemo: Valåret då verkligheten kom ikapp politikerna

Enligt Gardell är Sverigedemokraterna ”homofobiska och fördomsfulla” eftersom SD påstår att det här med att komma som homosexuell är ”något man själv skapat efter att ha lämnat ursprungslandet.”

Det kan bara handla om ett orättvist och hysteriskt hat som genererar dessa konstanta fultolkningar, och det är under all kritik att hanteringen pågår.

Exakt ingenstans i SD:s rapport står det nämligen något sådant att läsa. Däremot anser rapporten att det finns asylsökande som först efter att de fått avslag på sin ansökan påstår att de har konverterat till kristendomen, eller blivit homosexuella.

Så här står det i SD:s rapport:

Vanliga sådana skäl i Sverige i dag är konvertitärenden och HBT-ärenden, där sökande som annars skulle fått avslag istället anför att de konverterat eller blivit homosexuella. Dessa ärenden är mycket svåra att avgöra, och omgärdas av mycken kontrovers. Ofta räcker det att personer i hemlandet fått höra att sökanden exempelvis offentligt avsagt sig islam, eller ingått en homosexuell relation, för att skyddsskäl skall vara för handen.

Det är sant att av de tusentals – om inte tiotusentals – flyktingar som har ljugit sig fram till ett uppehållstillstånd, finns det sådana som låtsats vara homosexuella. Många av dem ”kommer på” det efter att de fått avslag. Dessa menar SD inte ska kunna få asyl.

Att man ljuger för Migrationsverket för att få uppehållstillstånd är inget nytt. Jag har tidigare i år intervjuat en asylsökande som berättade om asylsökanden som ”övar sina lögner” inför Migrationsverket. Enligt honom fylls Migrationsverket till brädden med lögner för att folk ska få stanna i Sverige. Och det stämmer överens med mina egna upplevelser: Jag har själv sett med mina egna ögon dussintals flyktingar på Migrationsverket ljuga om sina asylskäl. Antingen överdriver de sina asylskäl eller uppfinner de rena sagor.

Efter Gardells artikel hoppade Annie Lööf förstås omedelbart på hata SD-tåget och skrev att det var ”hårresande” att SD inte ville ge hbtq-flyktingar en plats i Sverige.

Lööf, Strandhäll och resten av det anhanget skriker konstant och hysteriskt ”Hur har ni mage att släppa SD till makten, M, KD, och L?” Men just när det gäller hbtq-frågan blir det helt befängt. Enligt dem så finns det alltså ingen plats för hbtq-personer i SD:s Sverige, bland annat eftersom de vägrat att hissa regnbågsflaggan på offentliga byggnader.

Men den verkliga frågan är: Vilken plats finns det i Sverige för hbtq-personer med Strandhälls, Lööfs och de andras förda invandringspolitik? Finns det plats för hbtq-personer via en invandringspolitik som tagit emot nästan en miljon invandrare på 20 år, från länder där homosexualitet är belagt med dödstraff eller fängelse? Finns det plats för hbtq-personer i ett land med en exempellöst havererad integration, som helt saknar en plan alls för hur det framtida Sverige ska se ut för oss regnbågsbarn?

Finns det plats för hbtq-personer i Rinkeby och Angered idag? Kommer det att någonsin finnas plats för hbtq-personer i Rosengård och Andersberg?

De utrymmen där hbtq-personer kan leva fria och trygga i Sverige kringskärs och blir mindre och mindre för varje dag som går, inte på grund av SD, utan på grund av isoleringen av SD och och brunsmetandet av alla som ifrågasätter invandringspolitiken.

Fortsätter ni att utesluta 22 procent av det svenska folket på grund av hysteriska tweets och kulturtexter med av vantolkningar ”skakande händer”, så fortsätter ni att förstöra Sverige. Med fler rekordskjutningar och ökad otrygghet för såväl svenskar som invandrare, för kvinnor, hbtq-personer, kristna konvertiter och judar.

Läs även: Ahmed: Flytta Pride till Rinkeby och Rosengård

Ulf, Ebba och Johan: Rädda Sverige och er anständighet! Så att ni åtminstone kan se era barn och barnbarn i ögonen och säga att ni i era liv faktiskt gjorde det rätta.