Den yngre generationen av ungdomar som kallas Generation Z och är födda efter 1997 mår sämre än Millennials som är födda mellan 1981 och 1996, vilka i sin tur mår sämre än den förra Generation X som föddes 1965-1980. Denna trend med försämrad psykisk hälsa från generation till generation fortsätter, fastän vi lever i historiens mest fredliga era. Hur kan det komma sig?

En rimlig förklaring som ofta lyfts fram är att vi har blivit och fortsätter att bli mycket bättre på att diskutera psykisk ohälsa. Man kan se detta avspeglas hur tonen på sociala medier har förändrats de senaste åren när psykisk diskuteras. Förr såg vi ner på folk som mådde dåligt, speciellt kvinnor. Idag sympatiserar vi med dem.

Den kändaste och mest populära youtubern i Sverige är Therese Lindgren, som lyckats samla över en miljon prenumeranter. Hon blev känd för sina sköra och hjärtskärande skildringar av sina panikångestattacker och psykiska ohälsa.

Hennes bok ”Ibland mår jag inte bra” blev årets bästsäljande fackbok 2016 och hennes prenumeranter fortsatte att öka. Hennes öppenhet med sin psykiska ohälsa gjorde henne till Sveriges sweetheart.

Men så har det inte alltid varit.

Läs även: Sandström: Vad skapar psykisk ohälsa?

Bara tio år innan Therese genomslag blev kvinnor som Lindsay Lohan, Amanda Bynes och Britney Spears hånade och smutskastade av medier och allmänhet för samma psykiska ohälsa.

På bara tio år gick kvinnor som mådde dåligt, som Lohan och Spears, från att vara dåliga förebilder, till att bli success stories, som liksom Lindgren uppmuntrar oss att inte skämmas över psykisk ohälsa.

Idag fylls Twitter, TikTok och Instagram med virala råd, videor och inlägg med rubriker som ”We owe Lindsey/Amanda/Britney an apology” – med videoklipp som visar hur journalister och intervjuare gjorde narr av stjärnornas psykiska ohälsa, medan publiken skrattade.

Sådana beteenden skulle aldrig flyga idag, med all rätt.

Läs även: Fråga Johan: Hur kan vi hjälpa hemmasittare som skolvägrar?

Detta kollektiva uppvaknande visar på hur vår förståelse och empati för människor som lider av psykisk ohälsa har ökat, särskilt i den yngre generation som växte upp med den snabba omsvängning som internet medförde. Men vår nyvunna förmåga att erkänna att vi mår dåligt förklarar knappast de stigande siffrorna för självmord och depression.

Internet och sociala medier må ha gett oss möjligheten att utvecklas och bli bättre på att lyssna på och förstå våra medmänniskor, men samtidigt så har de varit den huvudsakliga anledningen till att den yngre generationen mår sämre än någonsin.

I Storbritannien hamnar en fjärdedel av flickorna i en klinisk depression innan de fyller 14. I USA har självmord bland Generation Z ökat med hela 51 procent under de senaste tio åren. I Sverige ser vi ett liknande mönster, där siffrorna för depression ligger på låga 4 procent för äldre medan de ligger på 13 procent bland de yngre.

Vad är då den väsentliga skillnaden mellan Millennials och Generation Z?

En skillnad är att den förra generationen introducerades till internet och sociala medier, medan den senare föddes in i en värld där sociala medier är den viktigaste kanalen för kommunikation. Millennials är den sista generationen i mänskligheten som inte föddes in i den postmoderna galenskap som kallas för sociala medier, medan Gen Z kan ladda ner appar innan de lärt sig att gå.

I Netflix-dokumentären The Social Dilemma avslöjar tidigare anställda på Facebook och Instagram att de inte förstod att de arbetade med att skapa ett monster. Idag medger de att ingen har den minsta aning om hur man ska hantera sociala medier och dess påverkan på människans dopaminnivåer, som är det största problemet med sociala medier.

För de är inte bara verktyg för kommunikation. De är kokainliknande och beroendeframkallande och förvränger vår självbild. Och värst av allt – de förändrar oss i grunden på hormonell nivå.

Läs även: Åberg: Barnen som blir inlåsta i ett eget hörn av samhället

En gång i tiden vaknade man och fick i bästa fall dagens första dopaminkick fick via en kyss från sin partner eller en kram från sina barn. Sedan en kopp kaffe ett tag senare. Våra hjärnor kunde hantera vardagens normala dopaminkickar. Idag startar det så fort vi vaknar och trycker bort alarmet på vår smart phone, som omedelbart skickar fram notiser som pockar på vår uppmärksamhet.

Där och då startar en berg-och-dalbana av dopamin i hjärnan, av en typ som mänskligheten aldrig erfarit. Det är ett helt nytt inslag i vår historia.

Och vi vet inte vart det ska leda, men vi vet att våra barn och barnbarn kommer att må sämre och sämre av det.

Luai Ahmed
Skribent, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.