Föreställ dig att du är en flicka född i en konservativ islamisk by utanför Aleppo i Syrien. Alla kvinnor i byn, liksom alla kvinnor och flickor som du har känt i hela ditt liv, bär slöja. Kvinnorna i byn fattar inga vardagliga beslut, det är männen som gör det. För dem och åt dem. En kultur etablerad av män och för män som har kultiverats och praktiserats i århundraden.

Läs även: DEBATT: Flyktingar från muslimskt förtryck litar inte på kuratorer i slöja

Detta hårda patriarkat höggs för evigt i sten när ”Guds bok” uppenbarade sig för sin profet för 1 400 år sedan och har sedan rättfärdigat tankegångarna kring kvinnors underlägsenhet. Att vägra att delta i detta kan leda till döden och sägs därtill belönas med ett evigt helvete. När hjärnan är omgiven av denna kultur så programmeras den att tro på alla dessa sagoföreställningar.

Föreställ dig då att ett brutalt krig bryter ut i ditt hemland, där diktaturen som styr staten slaktar tiotusentals oskyldiga demonstranter som vill ha förändring.

Rykten sprids om att ett land långt bort från din by välkomnar alla som flyr. Landet, till skillnad från närliggande länder, erbjuder boende, mat, pengar, trygghet och utbildning, samt en ivrig acceptans av olikhet.

Erbjudandet förklaras av dina landsmän som en gåva sänd från gud.

Din familj bestämmer sig för att fly till detta land, som är ett av världens liberalaste, ett rikt samhälle där kvinnor ses som fullkomliga människor, kapabla att fatta sina egna beslut.

Efter att du och din familj anlänt till landet börjar du upptäcka en ny värld.

Ett annat liv, ett annat samhälle, en annan mentalitet. Du finner en styrka i att vara kvinna. Andra kvinnor klär sig som de vill, jobbar som de vill, de tar för sig. Patriarkatet är näst intill utrotat. Detta förändrar ditt sätt att se på din kultur, om än bara i ditt huvud.

Du upptäcker för första gången i ditt liv att du kan fatta dina egna beslut. Du har möjligheten att jobba, drömma, skriva, dansa, vara den du vill vara. Du upptäcker att du kan vara ”som männen i hemlandet”.

Tack vare Sverige förstår du nu att du kan vara fri. Du kan blomma ut, och till skillnad från i byn som du växte upp i kan du här bli sjuksköterska, läkare, polis eller lärare. Du kan vara den du vill vara. Du kan bidra till samhället på ett annat sätt än att bara föda barn och laga mat.

Då berättar du för din familj att du vill bli sjuksköterska. De har svårt att acceptera beslutet i början. Men sedan du förklarat för dem att detta kan gynna familjen, och efter många månaders argumenterande och debatter, så bestämmer sig din pappa för att det går bra att jobba.

Men han säger också:

– Okej, Salwa. Du får bli sjuksköterska. Detta tillåter jag. Men där går gränsen. Din bror ska skjutsa dig fram och tillbaks till jobbet. Jag vill inte se dig sluta be till Allah fem gånger om dagen på grund av detta, eller att du går ut ensam. Jobbet ska inte förändra någonting. Vi är ju muslimer.

Du vet lika väl som att himlen är blå att du aldrig kan få tillstånd från pappa att ta av dig slöjan, trots att det är det du vill göra. Han är för gammal, för traditionell, för omöjlig att ”försvenskas”.

Du utbildar dig och börjar söka jobb och går på många arbetsintervjuer men förstår efter ett tag att ingen vill anställa dig.

Du upptäcker att ditt plagg, som du inte valde och inte kan välja bort, är anledningen. Du läser i tidningar och förstår att du väljs bort på grund av slöjan. Det fria landet som välkomnat dig, vill göra dig fri. Men i kampen för att göra dig fri, förhindrar dig från att skaffa ett jobb.

Läs även: Ahmed: Kasta slöjan innan du kommer till Europa

Vilket gör jobbsökandet till en mindre mardröm. Din möjlighet att skaffa dina egna pengar, din längtan efter frihet, blir svårare. Detta eftersom, vilket du upptäcker, det fria landet som välkomnat dig är en fyrkantig byråkrati där regler, normer och seder är lika heliga som din pappas Guds regler.

Din resa mot frihet blir en kamp. Din berättelse och din röst klumpas ihop med andras.

Du förminskas, från att vara en individ som längtar efter frihet, till en siffra som är en del av ett problem som ditt nya land inte begriper, och inte klarar av att hantera.

Du läser en kommentar på nätet: Aldrig i livet att jag skulle jag acceptera en islamistisk hucklekärring som sjuksköterska!

Förtryckarsymbolen som du inte valde, förvandlas till ett ytterligare verktyg för ett så kallat fritt samhälle att förtrycka dig.

Förtryckarsymbolen som tvingats på dig sedan 700-talet förvandlas till ytterligare en anledning för dig att stanna hemma.

Du upptäcker att du har slutat att vara en människa. Du har slutat vara människa och enbart blivit muslim i stället.

Läs även: Brinkemo: Slöjan som själens vimpel och själens boja