Facebook noscript imageAhmed: Vem tror Amineh Kakabaveh att hon är? 
Luai Ahmed
Krönikörer
Ahmed: Vem tror Amineh Kakabaveh att hon är? 
Foto: Anders Wiklund/TT, Timmy Augustsson
Foto: Anders Wiklund/TT, Timmy Augustsson

När Kakabaveh kom ut med sin ”kravlista” för att inte fälla regeringen så visade det sig att hon struntade i Sverige och lät sin kurdiska nationalism sätta agendan för Sveriges säkerhetspolitik, skriver Luai Ahmed.

Amineh Kakavabeh borde inte ha den typen av makt som hon besitter. Att en person som helhjärtat bryr sig mer om Kurdistan än Sverige, med en knapptryckning kunde påverka Sveriges möjligheter att gå med i Nato eller inte, är i det nuvarande säkerhetspolitiska läget inte bara skrämmande – det säger en hel del om Sveriges svaga demokrati.

Läs även: Turkiet: Inget svenskt Natomedlemskap så länge Kakabaveh sitter i riksdagen

Det påminner mig om när folk säger att ”Sverige är ett feministiskt land” samtidigt som antalet våldtagna kvinnor ökar markant på grund en politik som staten ”naivt” fört, detta genom att man tagit emot hundratusentals män från patriarkala samhällen där lättklädda kvinnor betraktas som ”horor”. Varefter man inte såg våldtäktsvågen komma.

Den svenska demokratin verkar spela andrafiolen medan vi lyssnar på Kakabavehs krav. Henns kravlista för att inte fälla regeringen får en att fundera över om den svenska riksdagen utgörs av svenska politiker som är där för det svenska folket, eller om den svenska riksdagen är någon sorts extra FN-församling där diverse nationalister av olika etniciteter kan föra sina respektive folks talan.

I riksdagen har vi som sagt Amineh Kakavabeh, med sin kurdiska flagga och sitt engagemang för Kurdistan, inriktad på politik som ska gynna den kurdiska saken.

Sedan har vi exempelvis Leila Ali-Elmi, med sin somaliska flagga, som kan representera Somalia, inröstad som hon är i riksdagen tack vare sina somaliska landsmän i Sverige.

Det är inte utan att man undrar: hade det varit Leila Ali-Elmis som var ”den politiska vilden” i riksdagen, hur hade hennes kravlista sett ut?

Öka biståndet till Somalia? Något annat som handlade om somalisk politik? Eller kanske hade Leila Ali-Elmis kravlista varit lite mer Sverige-baserat. Göra islamofobi till ett eget hatbrott? Kartlägga ras och religion, något hon faktiskt föreslagit?

Läs även: Hjort: Ändra grundlagen – inga nedlagda röster i personförtroendefrågor

Kakabaveh ställde frankt upp krav som i det nuvarande läget inte gagnade Sverige och det svenska folket, trots att detta var det egentliga uppdraget som hon fick när hon kom in i riksdagen.

På vilket sätt gynnar några av hennes krav Sverige? Är hon en parlamentariker i Sverige för det svenska folket eller är hon en parlamentariker för Kurdistan och det kurdiska folket i Sverige?

Hennes huvudsakliga krav är att Sverige inte ska terrorklassa kurdiska organisationer, vilket i sin tur kan göra Erdoğan mindre benägen att godkänna Sveriges Natoansökan. Men det verkar Kakabaveh strunta i.

Till SVT säger hon att det ”handlar om principer”.

Principer.

Igår gick hon ut med en video på Instagram där hon på talade på kurdiska, detta för att tacka det kurdiska folket för stödet som hon fick. Det hela ger Leila Ali-Elmi vibbar, det vill säga, en utländsk politiker som struntar i Sverige och bryr sig om något helt annat. Sedan ska de tala för svenska folket vad ”principer” är för något.

Till TT säger hon att hon inte vill att Erdogan ska ”kidnappa vår demokrati”.

Majoriteten av svenskarna vill att Sverige ska gå med i Nato, enligt SCB.

Är inte det snarare Kakabaveh som kidnappar vår demokrati?

Det är inte konstigt att rasismen ökar i västvärlden och i Sverige när invandrare anländer från trasiga länder, och sedan ställer utomjordiska krav på västerlänningar. Och klagar över rasism när dessa krav får kritik.

Om det inte är islamistiska dogmatiker som Partiet Nyans eller Hizb ut Tahrir som ställer idiotiska krav så är det sekulära marxister som sätter agendan för Sveriges utrikespolitik. Kakabaveh säger till SVT:

Överenskommelsen är mellan mig och S, inte regeringen. Jag vet att det är känsligt läge och jag har personligen inget emot Morgan Johansson, men jag har rätt att stå på mig och få ett besked innan jag säger ja eller nej.

Läs även: Skogkär: En studie i regeringsmaktens förfall

Det kan inte bara vara jag som läser hennes ord och får en klump i magen. Hon har verkligen fått ett otroligt överlägsenhetskomplex, och det är vi andra som ska betala för kalaset.

Nej, Kakabaveh, överkommmelsen är inte bara ”mellan dig och S”, dessa är farliga beslut som äventyrar det svenska folkets säkerhetsintressen.

Luai Ahmed

Krönikör, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.

luai@bulletin.nu