Plötsligt börjar det gå upp för folk att något är på väg att gå över styr. Skall vi verkligen ha en energikris också, ovanpå pandemin och allt annat elände? Helt i onödan?

Allt är iscensatt av en sekt. Miljöpartiet. Som trots sitt marginella väljarstöd kunde få lite som de ville, i utbyte mot att ge makten till Löfven.

Det har påpekats att detta bygger på en överenskommelse mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna från 1 oktober 2014. Detta har pågått i sju års tid. Vad som sker på energiområdet bör därför knappast komma som någon överraskning.

Miljöpartister är fanatiker som inte låter sig stoppas av verkliga förhållanden och elementära samband. Som att man inte kan stänga ner fullt fungerande basproduktion av elektricitet innan man har alternativ som verkligen klarar av att täcka bortfallet.

Dessutom i ett läge då landets elproduktion måste mångfaldigas, inte minst för att uppnå de klimatmål som - enligt samma miljöparti - är överordnade allt annat. De tänkte kanske inte på att ett elektrifierat samhälle kommer att kräva enorma mängder el.

Det är så här det brukar gå när man låter fanatiker hållas, mot bättre vetande. De tar i för mycket. De rusar fram för snabbt. Och det visar sig att de inte tänkt igenom hur det hela skall gå till i praktiken. Eller vilka oönskade konsekvenser deras politik kommer att få.

Vi talar här om ett parti som i det senaste riksdagsvalet fick 4,41 procent av rösterna. Som lever i en fantasivärld. Och som kommit att hota vår stabila tillgång till den el utan vilken allt stannar. Allt. Inklusive logistik och de elektroniska betalningsmedlen. Då blir det tyst, mörkt och kallt.

Läs även: Skogkär: En energipolitik byggd på fromma förhoppningar

In på scen tågar vår nye energiminister Khashayar Farmanbar (S). Det är säkert en fin kille. Men som energiminister imponerar han inte.

I en SR-intervju avfärdade Farmanbar ämnet om vindkraftens planerbarhet genom att medvetet missförstå den vanligaste sakfrågan i debatten. Eller så förstod han den faktiskt inte alls. Frågan är vilket som är värst. Hur som helst hade han inget trovärdigt svar. Och i Aktuellt försökte ministern istället reda ut varför vi skall ha vindkraftsverk överallt – utom i Nacka, där han nyss var kommunalråd.

Som något slags Bagdad-Bob bortförklarar Farmanbar läget med allt mellan himmel och jord – utom det uppenbara: Att vi minskat vår produktion av planerbar, stabil el i och med den förtida nedstängningen av sex av tolv kärnreaktorer. Av politiska skäl.

Läs även: Lindén: Orsaken till elkrisen är kärnkraftshat

Plötsligt blir en rutinåtgärd som att stoppa Oskarshamnsreaktorn för ett enkelt byte av en bränslestav vad som kan få delar av elförsörjningen att kollapsa, en kall januarimorgon. För att vi saknar marginaler.

Och att köra på i Oskarshamn, trots att man vet att man har en lindrigt defekt bränslestav är sådant som kan straffa sig. De krafter som motarbetar kärnkraften gör den alltså samtidigt mindre säker.

Att stänga ner hälften av våra fullt fungerande reaktorer i förtid är dessutom ekonomiskt vansinne, eftersom en reaktor blir verkligt lönsam och/eller kan börja sälja billig el först efter att kapitalkostnaderna betalts. Men just i det läget stänger vi alltså våra.

Det hela är rätt oerhört. Vi kan få en trygg och stabil elförsörjning som leder oss in i ett modernare, elektrifierat, miljövänligt samhälle. CO2-fritt. Men istället väljer vi kaos. Medvetet.

Satsa på modern kärnkraft som kan drivas med gammalt kärnavfall. Som inte kan explodera, eftersom man inte jobbar med övertryck. Som inte kan drabbas av härdsmälta, eftersom bränslet redan är i flytande form. Som kan reducera gammalt kärnavfall till en hundradel i volym och dess lagringstid till en tusendel. Som kan ge oss all el vi behöver under överskådlig tid. Som kan garantera utveckling, framsteg och välstånd. Som kan ge oss en viss stabilitet och trygghet i en stökig värld. Utan negativ inverkan på klimatet.

Läs även: Skogkär: Kärnkraftsavvecklingen betalas via elräkningen

Regeringens linje är att istället stå kvar vid att vindkraften skall fyrdubblas till 2040. I den kalkylen skall man även ta in att ett vindkraftverk har en livslängd på 20-25 år. Så det är mycket som måste ersättas samtidigt som man bygger ut. (En ironi i sammanhanget är att vindkraftverkens fundament kräver stora mängder betong.)

Och det räcker inte med vindkraftverk. Det måste blåsa också. När detta skrivs levererar vindkraften 26 procent av sin installerade kapacitet. Vilket är en ganska vanlig siffra, som inte sällan är betydligt lägre.

Det skall bli en intressant valrörelse. Höger, ja till kärnkraft. Vänster, nej. Två tydliga alternativ. Sedan får svenska folket välja sin framtid.

Henrik Alexandersson
Frihetlig skribent och debattör
Twitter: @HAX