En röst betyder så mycket. I riksdagen kan den vara skillnaden mellan ett hjälpligt fungerande energisystem och dagens katastrofala situation med elpriser upp mot tio gånger högre än det normala.

För snart två år sedan, den 22 januari 2020, beslutade riksdagen med en rösts övervikt att låta avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och Ringhals 2 gå vidare som planerat.

Den el som producerades där hade onekligen behövts dagar som dessa.

På måndagen var elpriset det högsta någonsin i Sverige, åtminstone sedan indelningen i fyra elområden 2011. I södra Sverige, från Svealand och nedåt kostade en kilowattimme runt 270 öre i genomsnitt, i norr cirka 240 öre – före energiskatt och moms på 44,5 öre per kilowattimme. Även det högsta timpriset noterades, 434 öre per kwh mellan klockan 17 och 18 i södra Sverige.

Och då är vintern ännu inte här på allvar.

Men åter till Ringhals.

Beslutet att avveckla Ringhals två äldsta reaktorer, tagna i drift 1975 respektive 1976, hade fattats av huvudägaren statliga Vattenfall och privata Uniper redan 2015, på vad som då kallades “affärsmässiga grunder”.

Reaktorerna var gamla och säkerhetsbristerna stora – det skulle kräva alltför omfattande investeringar för fortsatt drift, löd argumenten.

Affärsmässigheten i den bedömningen kan med tanke på nuvarande utveckling på energimarknaderna i Sverige och Europa ifrågasättas.

Och enligt en intern hemligstämplad utredning från slutet av 2015, som tidningen Dagens industri kom över fyra år senare, skulle det enligt Vattenfalls egna experter gå att driva Ringhals 1 vidare till 2036 med ”låga investeringar”.

I elfte timmen försökte Sverigedemokraterna få riksdagen att ingripa genom att ge statliga Vattenfall i uppdrag att undersöka om livstiden för Ringhals 1 och 2 kunde förlängas. Dels av klimatmässiga hänsyn, dels för att säkra en stabilare elproduktion.

“Om avvecklingen av den svenska kärnkraften tillåts fortsätta kommer det att gå till historien som ett av de största politiska misstagen i modern tid”, varnade partiledaren Jimmie Åkesson och SD:s energipolitiske talesperson Mattias Bäckström Johansson.

En högst befogad varning, som det ser ut.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna slöt upp bakom SD, men förslaget föll alltså med en rösts övervikt den 22 januari 2020.

Mot räddningsförsöket röstade the usual suspects, en majoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

I en interpellationsdebatt i riksdagen dagen efter beslutet beskrev energiminister Anders Ygeman (S) hur “Sveriges elöverskott kommer att fortsätta öka”, hur detta “stora elöverskott tillsammans med åtgärder för att förstärka elnätet ger oss goda förutsättningar att behålla en robust elförsörjning”.

Ygeman berömde sig vidare av att Sverige “har ett rekordlågt elpris. I inget annat land i Europa har näringslivet ett lika konkurrenskraftigt elpris.”

Läs även: Varningen om elpriserna: ”Elräkningen kan lätt uppnå 5 000 till 6 000 kronor i månaden”

Vackra soliga dagar när det blåser lagom mycket producerar Sverige el så det räcker och blir över. Nu är inte alla dagar sådana. Att elpriserna rusat i höjden den senaste tiden beror på att det blåser för lite och på att isen håller på att lägga sig på älvarna i norr, vilket gör att vattenkraften tillfälligt ger mindre el.

Men det beror också på att kärnkraften är på väg att avvecklas i stället för att utvecklas.

Sveriges elsystem är dessutom sammanlänkat med övriga Europas, där elpriserna är rekordhöga till följd av höga priser på kol och naturgas, vilket spiller över på den svenska marknaden.

Då är det tur ändå att det oljeeldade Karlshamnsverket står redo att tas i drift med kort varsel. Tur, men kanske inte så bra för klimatet.

Det faktum att Sverige på årsbasis har ett produktionsöverskott av el är inte till någon större glädje de dagar och veckor tillgången inte svarar mot efterfrågan.

Kombinera med ett föråldrat och underdimensionerat elnät som inte har tillräcklig överföringskapacitet och resultatet stavas kris.

Vänstern säger sig värna samhällets svagaste, men bedriver en energipolitik som slår hårdast mot de sämst ställda, mot hushållen med minst marginaler. Mot dem som har större bekymmer än att det plötsligt blivit dyrare att ladda elbilen än att fylla bensintanken.

Dagens situation beror inte på slumpen. Den beror på beslut fattade av politiker. Om dessa sedan visste vad de gjorde är en annan fråga.

Och oavsett om svaret på frågan är ja eller nej så är det inte smickrande för de ansvariga.

Läs även: Nu stänger Ringhals 1 – ”Oerhört bråttom att det vidtas åtgärder”