Det var väl inte direkt SD:s stoltaste stund. Tobias Andersson, rättspolitisk talesperson för partiet, tog ett beslut och twittrade ut ett olustigt skämt: Den partiblommiga tunnelbanevagnen var egentligen ett återvandringståg med enkelbiljett till slutdestinationen Kabul. Jag antar att tweetets citattecken skulle låta oss förstå att han inte enbart ville understryka partiets position utan också anspelade på fultolkningarna som dök upp kring SD:s tunnelbanekampanj. Att partiet än en gång hade visat sitt sanna nazinylle genom att tvinga sunt tänkande människor att associera i riktning mot Auschwitz och transporterna av judar till förintelsen.

Läs även: Sjunnesson: SD har tvingat S att bli antirasister på riktigt

Tobias Anderssons spinn spred kampanjvagn och återvandringsbudskap till ett tippat värde av många sköna miljoner. Och kanske räknar SD med att pr-vinsten täcker upp för den politiska förlusten när en masssa människor fick sina värsta farhågor och fördomar om partiet bekräftade.

Jag vill inte försvara Anderssons ordval. Men att trolla på sociala medier. Alltså att skapa oreda genom att röra om i myrstacken med väl insyltad pinne, och sedan mysa åt reaktionerna i trådarna är en favorithobby hos vissa politiker. Inga namn nämnda. Låt vara för dem som nuförtiden har låst sina konton för kritiska kommentarer och därmed kan supertrolla mer i lugn och ro.

Så på riktigt, återinvandring? Den antirasistiska liberalvänstern vill så gärna att vi verkligen ska tro på att de blåbruna gaskamrarna bara står och väntar med duscharna redo på valdagen. Och många tycks verkligen ha drabbats av vanföreställningen att tvångsdeportation av invandrare är en punkt i Sverigedemokraternas partiprogram.

Det är ju masshysteri och skräckpropaganda i nivå med hur SD brukar anklagas för att ha vettskrämt den förmodat klenbegåvade och beklagansvärda arbetarklassen.

Jag har skrivit om frågan tidigare och måste återigen konstatera att det här med återvandring som sakpolitisk fråga har blivit ännu ett av många av SD: s ytterkantsförslag som Socialdemokraterna snart kommer att triangulera till sig och normalisera som sin egen lilla mainstreambaby. Och frågan är inget historiskt främmande och är inte heller idag en ideologisk fråga för det pragmatiska maktpartiet. Redan på Olof Palmes tid fanns “Stöd för repatriering till hemlandet” som en punkt i ”Grunderna för Sveriges flyktingpolitik”, enligt riksdagens dokument på nätet. Och på Migrationsverkets hemsida finns information om stöd för återvandring och en modell i åtta steg för hur det ska gå till.

Och så kontroversiellt behöver inte återvandring vara ens för de mest politiskt känsliga. 30 procent av klientelet i landets fängelser är inte folkbokförda i Sverige. Varför kan en regering inte deala så de avtjänar straffen i hemländerna istället för på våra knökfulla anstalter? 19 procent av de våldtäktsdömda utvisas inte trots att lagrummet finns, och våldsbrottslingar ska enligt Morgan Johansson via ett slags utpressning förhandlas hem igen genom att Sverige hotar med biståndsvapnet

Hur många som uppehåller sig i landet illegalt får vi inte veta på grund av politikernas slappa passivitet. Men när Ygeman för några år sedan påstod att 80 000 personer skulle avvisas var det väl knappast så att han öppet erkände att han var nazist. Och i regeringens regleringsbrev till Migrationsverket kan man läsa att myndigheten ska ”intensifiera arbetet med återvändandet för att väsentligt öka antalet verkställda beslut om av- och utvisning”.

Läs även: Efter SD-tåget: Vänsterpartiet vill förbjuda politisk reklam

Men det mest intressanta, förlåt mest nazistiska, Socialdemokraterna har ägnat sig åt hittills framkommer i ett protokoll från ett regeringssammanträde i våras. I form av punkten ”Bidrag till Migrationsverket för att genomföra en förstudie om återvändande och återintegrering av somalier”.

Det låter onekligen som om Rosenbad redan håller på att lägga ut rälsen för deportationstågen till förintelselägren. Var är varningstjuten, avståndstagandet och uppropet från 143 kulturarbetare på DN:s kultursida? Kan de leva med sig själva och sin människosyn efter att inte ha höjt rösten för sina barns skull?

Nu är goda råd inte dyra, bara klart sällsynta. Politikernas gamla käpphästar har galopperat iväg åt ett håll medan verkligheten redan håller på att försvinna bakom kröken åt det andra och de måste sprinta ikapp. Vi kan ju inte hur länge som helst nöja oss med att vänta in den ljusnande framtid då de socioekonomiska förhållandena äntligen har utjämnats eller rasismen utrotats. Inte när samhällsproblemen politikerna skapat i de segregerade utsatta områdena också har spridit sig till den svenska landsorten och kriminaliteten satt tänderna i själva myndighetsbyråkratin. Frågan är vad riksdagspartierna ska ta sig till i det rådande nuet.

Och om Magdalena Andersson menar allvar med att hon kommer att vända på alla stenar, även de med inskriften återvandring, vad ska mediernas alla antirasistiska opinionsbildare ta sig till då? Exempelvis den högprofilerade vänsterliberala skribenten som i slutet av förra året twittrade att hen önskade att man kunde börja tala klarspråk ”om vad ‘återvandring’ handlar om, nämligen etnisk rensning med byråkratiska medel”.

Jag tippar på bizniz as usual. De kommer antagligen alltid att fortsätta jakten på ondskan och förstås alltid hitta den bland det som trendar på topplistan över det vi ska avsky och ta avstånd från för dagen. Men jag är nyfiken på om det blir hiss eller diss från det liberalvänstra kommentariatet om och när partiet Nyans gör entré i riksdagen.

Läs även: Ahmed: SD-tåget är det roligaste som hänt i valrörelsen så här långt

När det verkliga fascistiska hotet börjar få makt, kommer då tjatterklassen fortfarande ranka frågan om vad Jimmie Åkesson tyckte 1994 som den mest politiskt viktiga och avgörande för Sveriges framtid?

Den som lever får se.