Ja, jag vet att världen står i brand och så kallade utmaningar hotar från alla håll och kanter. Men jag kan inte låta bli att reta upp mig på det miljöpartiska trafikborgarrådet tillika riksdagskandidaten Daniel Helldéns medieutspel.

Läs även: Ahmed: Feminismen har förvandlats till ett skämt

På plats i gryningen vid rondellen ovanför Sergels torg brände han själv fast en ny jämställd cykelsymbol. Helldén ville liksom inte låta någon anonym vägarbetare få stjäla showen vid en så historiskt omvälvande händelse som installationen av en ”cykelmyra” – en bild på en hoj utan ramstång, alltså en damcykel.

I en intervju menade Helldén att cykelbanorna därmed blivit jämställda, att Stockholm nu blivit mer levande och att det innebar en tydlig markering att det inte bara är män som cyklar.

Den här sortens politiska bullshit väcker i varje fall inte hos mig någon känsla av personlig inkludering eller upplevelse av att så kallad jämställdhetsintegrering har ägt rum. Alla förstår att Helldén inte klev upp mitt i natten angelägen om att med egna händer fixa till bättre trafikmiljö. Han putsade upp sin egen och Miljöpartiets politiska fasad med cyklandet som progressiv framkant och lättköpt medieattraktion. Daniel Helldén belåten med sin brännare sysslade bara med spekulativ och meningslös symbolpolitik.

Man kan undra om inte Miljöpartiet är en samling troll i ordets ursprungliga mening. En liten trollfabrik som vill röra till det, ställa till med oordning, avleda uppmärksamhet och göra folk förbannade på olika internetforum genom att sprida nonsens?

För tilltaget var politiskt pinsamt på flera nivåer. Mig veterligt tror varken Miljöpartiet eller Stockholms stad på det binära könssystemet av man och kvinna. Men ska man tolka utspelet som att biologiskt kön nu existerar – men bara för cyklister eller cyklar?

Jag känner inte till vad det kostade staden att låta tjänstemän några månader jobba med detta värdelösa projekt. Men en massa politisk energi har förbrukats som borde riktats mot verkliga problem. Och oavsett kostnad blir ju utfallet noll när det gäller jämställdhet. Folk kommer cykla på som vanligt och ingenting har förändrats förutom kanske förlust av politiskt förtroendekapital.

Läs även: Brinkemo: Zen, författardrömmar och Forsythia i blom

Det hela blir extra provocerande med tanke på Stockholms stads styrdokument. ”Program för ett jämställt Stockholm 2018–2022” anger en rad prioriterade punkter i enlighet med de sex nationella jämställdhetspolitiska målen. Jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd hälsa, och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Målen är ouppnåeligt skyhöga och de tungjobbade områdena svåra att utvärdera.

De som styrs av dokumentet i sitt arbete ska även vara ”medvetna om att könsmaktsordningen samspelar med andra maktstrukturer som grundar sig i etnicitet, klass, ålder, funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identiteter och andra sociala kategorier.”

Mot bakgrund av den svåra sociala verkligheten och den övermäktiga arbetsbördan för de anställda som jobbar direkt vid de olika frontavsnitten känns Halldéns politiska beteende en smula anstötligt. Han ville visa uppnådda jämställdhetsresultat genom att låta sin stab fixa pressbild där han dessutom i privata kläder och i strid med arbetsmiljöföreskrifter bränner fast en cykelbild i asfalten. Så tomt och lättköpt.

Och därmed kan Helldén antagligen känna sig tillfreds med att handgripligen ha gett sig på styrdokumentets tillägg utöver de nationella målen nämligen punkt 7.1 ”Stadens verksamheter är fria från fördomar, beteenden, språkbruk och bilder som har sin grund i stereotypa föreställningar om kön eller att det ena könet är överlägset det andra.”

De flesta vet, om inte på vetenskaplig grund så ändå av väl beprövad erfarenhet, att om stereotyper krossas så vips konstrueras nya. För att travestera termodynamikens första huvudsats – normer kan varken skapas eller förstöras, bara omvandlas från en form till en annan.

Det fåniga med Halldén som frontman mot den patriarkala trafikmiljön var att han varken mosade könsstereotypa föreställningar eller arbetade normkritiskt härom natten vid Sergels torg. För ingen har någonsin reflekterat över de där cykelbilderna eller kopplat dem till kön. I vårt medvetande avskaffades de uteslutande begreppen herr- och damcykel när kvinnor inte längre behövde bära långa kjolar och ordet anständig med avseende på sexualitet slutade reglera kvinnligt cyklande. Samhällsutvecklingen hade alltså gjort jobbet långt innan Helldén var där med sin brännare och trasslade till sina symbolpolitiska poäng.

Och dessutom: en karl som bränner asfalt i gryningen känns väl ändå mer än lovligt maskulint könskodat? Apropos könssterotyper, alltså.

Läs även: Sandström: Politisk kärlek och statsvetenskapens kris

Det fanns alltså inga sådana att ge sig på för ingen jävel har brytt sig. Och Helldén har nu i stället återuppväckt den gamla begravda patriarkala normen om speciella damcyklar. Grattis Miljöpartiet! Stockholms stad manifesterar jämställdhet genom att sprida kvinnoförtryckande cykelsymboler.

Jag håller tummarna hårt för kommande lågtryck. En rekordvarm sommar valspurten 2022 och vi riskerar att få dras med Miljöpartiet fyra år till som maktparti.