Presidentsonen Bidens laptop borde slagit ner som en vätebomb i presidentvalskampanjen 2020, men detonationen uteblev. Nu har Twitter Files bärgat den upp i ljuset igen. Dess innehåll ger inga konspirationsteoretiker rätt, men bjuder på en dystopisk bild av en knarkande och sexmissbrukande slacker och en familj som helt låtit sig korrumperas och säljer sig till högstbjudande, skriver Ann Charlott Altstadt.
Äntligen! Jag är glad över att kunna tillkännage att jag tagit del av innehållet i Hunter Bidens laptop. Den högerlutande researchgruppen Marco Polo har sammanställt det jättelika myllrande materialet i läsbart skick.
Läs även: Hunter Bidens konstförsäljning skapar debatt i USA
Ja, jag vet, de allra flesta känner inte till eller bryr sig ett skvatt om Hunter Bidens laptop. Men presidentsonens hårddisk har under några år varit ett nästan magiskt mantra på nätet. Orden Hunter Bidens laptop mässas i tid och otid av Twitterkörer med olika politiska kulörer och av varierande intellektuella valörer. En symbolyta för projektioner och en samlingsplats för inlägg, utfall och politiska online-slagsmål. Och nyligen har som bekant Elon Musk i samarbete med bland andra journalisten Matt Taibbi släppt en dokumentsamling under vinjetten Twitter Files som visar hur FBI och de tidigare Twittertopparna tänkte, konfererade och agerade i fråga om denna politiskt explosiva hårddisk.
Mitt första möte med Hunter Bidens privatliv utspelades för något år sedan på Matt Taibbis Twitterkonto. Där kunde jag beskåda hur Hunter Biden i en film från hans egen laptop hade sex på ett mycket sällsynt vis med vad jag antog var en eskort medan han rökte crack. Jag har härvidlag sett Hunters Bidens penis otaliga gånger, och han verkar vara närmast besatt av att dokumentera alla de eskorter han anlitar, hur han har sex, ser ut naken och röker på. Men det fanns mer. Taibbi redogjorde även för den märkliga historien om hur Hunter Biden, som det senare visade sig i Marco Polos rapport, som vanligt antagligen i fyllan och villan 2019, glömt kvar sin laptop i en liten datorbutik i Delaware.
När han inte hämtade ut den färdiglagade laptopen tillföll den till sist enligt lag då ägaren till butiken, som i hårddisken hittade den enorma mängden foton och annat som antydde skumraskaffärer. Den lämnades över till FBI och innehållet gavs också vidare till New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani som senare skulle agera Trumps juridiska ombud och inpiskare i dennes Stop the Steal-kampanj. Misstänksamma Twitterfrågor om varför just den beryktade Giuliani anförtrotts den för Trumpsidan politiska guldklimpen besvarade Taibbi med att FBI inte verkade intresserade av att undersöka datorn.
Butiksägarens pappa är en före detta militär med kontakter och hade därför vänt sig till en rad juridiska instanser och även en kongressman för att de skulle driva på FBI, vilket också kunde beläggas, men han möttes endast av tystnad. En vän till pappan kände Giuliani som familjen hoppades skulle agera mot FBI:s ovilja att utreda Bidens laptop. Han i sin tur överlämnade den politiska vätebomben till New York Post. Tidningen släppte därefter en artikel som bevisade att Hunter Biden arrangerat ett möte på en restaurang mellan vicepresidenten pappa Joe Biden och bland andra den ukrainske oligark, med kopplingar till den avsatte presidenten Janukovytj, som stod bakom Burisma – gasbolaget där knarkaren och slackern Hunter på uppenbart tvivelaktiga grunder blivit styrelseledamot för 166 000 dollar i månaden. Han fick alltså betalt som politisk dörröppnare på grund av sitt efternamn med pappas plats i Vita huset som garant för att den storslagna lönen skulle ge utdelning. Pappa Biden hade försäkrat den amerikanska allmänheten om att han aldrig pratat affärer med sin son så resten borde ha varit historia.
Jag var således övertygad om att de stora nyhetskanalerna inte skulle kunna blunda för skandalen trots att Joe Bidens valkampanj stod på spel och att den var mums för Fox News. Men tvärtemot mina föreställningar blev de liberallutande redaktionerna och journalisterna snart överens om att inte undersöka saken eller gräva vidare. Man nöjde sig i stort sett med att förklara inför sin publik att det var fråga om ett ryskt hack för att som 2016 störa valet och favorisera Republikanerna. Och Twitter tog beslutet att varna för säkerheten eller stänga ner länkarna till New York Post då artikeln sades strida mot den dåvarande policyn att inte sprida hackat material.
Läs även: Kongressen kräver att Donald Trump åtalas – Trump: ”Bluff”
Jag är ingen Trumpsupporter men oavsett politisk uppfattning så måste ändå sanningen få företräde. Giuliani och New York Post gjorde, enligt mig, misstaget att inte öppet låta forensiska experter avgöra om det var frågan om ett ryskt hack eller en rysk plantering innan de släppte nyheten. Något som oberoende analyser nyligen uteslutit. Men det är fortfarande en skandal att mainstreammedia av uppenbara politiska skäl inte gjorde sitt jobb 2020 och gick vidare och djupare med hårddisken och dess innehåll.
När korruptionen inte blev breaking news släppte även jag besviket Hunter Bidens laptop ur sikte. Och noterade bara hur den förvandlades till en fetisch för frenetiska nätkonspiratörer.
Men nu vet jag som sagt äntligen vad Hunter Bidens laptop på detaljnivå innehöll tack vare att Marco Polo lagt ut en omfattande rapport på nätet. Så sorry alla konspiratörer med illvillig fantasi som utflippat påstår att kriget i Ukraina handlar om en hårddisk. Där fanns inget om hemliga biovapen, inget om exempelvis Hunter Bidens och Zelenskyjs påstådda labb för utvecklandet av dödliga farsoter dolt under Azovtal. Inget, zilch, nada. Och utifrån det ymnigt digra bildmaterialet är det lätt att konstatera att pedofili inte är ett av presidentsonens hundratals vitt skilda och i många fall mycket allvarliga brott. Däremot är Hunter Biden utan tvivel och som tidigare känt narkoman men även sexmissbrukare. Det står också klart att Hunter Biden, hans pappa POTUS plus familjemedlemmar och ett vitt spritt nätverk av fixare är korrupta.
De har byggt sin växande oöverskådliga förmögenhet på ett trassel av skalbolag och genom sina kriminella ekonomiska, politiska och personliga kontakter med högt uppsatta oligarker och makthavare i en rad länder, som exempelvis Ukraina och Kina. Hunter Biden har bland mycket annat via olika bolag och som styrelseledamot, berikat familjen genom att i USA exempelvis företräda det kinesiska kommunistpartiets oligarker, alltså den kinesiska staten. Hunter Biden är därför i fall efter fall skyldig till brott då han enligt Marco Polos rapport inte, som lagen förskriver, anmält till det amerikanska justitiedepartementet att han inom landet agerat agent åt utländska intressen.
Det är belysande att när pappa Biden upphörde att vara Obamas vicepresident skar oligarken i toppen för det ukrainska gasbolaget Burisma ner Hunters jättelön till hälften. Det framgår även av dokumenten att pappa Biden tillförsäkrades en viss procentandel av bolagets intäkter. Det märkliga är också att enligt Hunters privata korrespondens hade han i decennier av okänd anledning gett halva sin årsinkomst till pappa Biden.
Det är omöjligt att i krönikeformat återge Hunter Bidens, familjens och fixarnas alla skitigt trixiga transaktioner i olika länder mellan tvivelaktiga potentater, med det enda syftet att berika sig själva så långt som bara möjligt. Jag vill påstå att delar av familjen Biden borde klassas som en säkerhetsrisk vad gäller USA:s och västvärldens intressen. Och de gör bizniz och opererar på ett mycket smidigare och smartare vis än den impulsive och skrävlande risktagaren Trump.
Ursäkta att jag nu för ögonblicket tycks göra mig skyldig till whataboutism – men jag kunde lätt och ledigt skriva en hel hop krönikor om det korrupta träsktrollet Trump och hans livsfarliga lögner. Galenskaper som kulminerade när han den 6 januari 2021 inte bara uppviglade alt-högerns extremister och Qanondårar med lögnen att valet var stulet utan också att vice president Mike Pence hade mandat att under det pågående kongressmötet upphäva elektorsrösternas utfall och åstadkomma ett annat valresultat.
Jag vill inte brandtala för något annat än att det är absurt att vi känner oss tvingade att ge vår lojalitet till någon politiker, person eller sida. Vi behöver inte ta ställning för något annat än värderingar, moral och det förnuft som beräknar det goda eller minst onda utfallet. Det vidriga med dagens polariserade politiska klimat är att du alltid måste välja lag, trots att samtliga tillgängliga alternativ tycks ha ruttnat från huvudet. Att familjen Biden är korrupt betyder inte att man måste välja Trump, och tvingas svälja att han är en komplett hänsynslös narcissist som hotar demokratins institutioner, och som inte skulle tveka att sälja din morsa till Putin om det genererade cash till kampanjkassan, varefter han malligt presenterat transaktionen som ett ärofyllt patriotiskt genidrag.
Elon Musk och Matt Taibbi har nu genom att släppa Twitter Files bärgat Hunter Bidens laptop ur nätdjupens Marianergrav. Och innehållet borde på nytt vara ett stekhett ämne även för mainstreammedia och de journalister som destruktivt deltar i det smutsiga politiska spelet på grund av sin ovilja mot Trump och den ännu populära trumpismen. Bidens laptop fångar väl in de samtidsfrågor som borde angå alla som vill leva i ett fritt, demokratiskt och transparent samhälle med okorrupta makthavare och en avpolariserad och sanningssökande offentlighet som motvikt.
Twitter Files dokument om FBI och Big Tech, om yttrandefriheten och censur, förtjänar en egen krönika. Likaså en mediebevakning som bortom den överhysteriska atmosfären i Twitterland kan leda till sansade uppriktiga diskussioner i skärningspunkten mellan demokrati, yttrandefrihet, mediebias och politisk och ekonomisk korruption.
Läs även: Analys: Glöm inte avslöjandet om Hunter Biden