Hur kan vi ha en andra vice talman som i tidigare intervjuer avvisat evolutionens naturliga urval, som knasigt nog tror att teorin hävdar att vi härstammar från aporna, och som svarat misstänkt undvikande om jordens ålder?

Läs även: Hjort: Talmansvalet visar vart Sverigedemokraterna är på väg

I stormen kring SD:s Julia Kronlids religiösa tro och talmansvalet läste jag en intressant kulturartikel av Expressens Joel Halldorf. Han menade bland annat att Kronlids kristna kreationistiska idégods antagligen tillhör kategorin det obearbetade. Jag antar att Halldorf menar att Kronlid under sina formativa år bokstavligen badade i kristen fundamentalism. Och att hennes föreställningar om skapelsen sedan hängt kvar utan att via tankemässig bearbetning formas till en teologisk identitet.

Termen det obearbetade fick mig faktiskt att genast associera till Nooshi Dadgostar, som förklaring till hennes uppenbart orepeterade och tafatt improviserade svar i SVT:s partiledarutfrågning om ungdomsförbundets och olika företrädares kommunism, liksom om partiprogrammets formulering om socialism och kapitalism.

Parallellen uppenbarade sig!

Dadgostars tankar i teve om sin ideologis ursprungliga själva kärna kom lika osmält undvikande ur munnen som Kronlids skapelseberättelse. De båda liksom famlade oreflekterat kring en barnatro som inte verkar ha processats intellektuellt eller verbalt. Kronlid var en lika kass kreationist som Dadgostar var anti-kapitalist.

Jag har i en tidigare krönika apropå att Annie Lööf trodde att Gustav II Adolf föddes i början på 1800-talet skrivit att det, sammanfattningsvis, känns ovärdigt att representeras av obildade riksdagsledamöter.

Men vad gäller människors privatreligiösa tro anser jag att den måste få vara hur knasig som helst och det gäller riksdagsledamöter också, så länge den hålls utanför politiska beslut och lagstiftning.

Politiker är ju som folk är mest och hur många i plenisal och utskott tror inte på new age-flummerier som horoskop, kristallhealing, medier, chakraterapi eller antroposofiskt grumligt mumbo jumbo. Jag tar också för givet att det finns föreställningar om Muhammed och Allah i riksdagen som de flesta finner märkliga. Och allt bör ventileras och på riktigt debatteras.

Själv bara längtade jag efter att någon journalist skulle fråga Göran Hägglund och senare Ebba Busch om människan levde samtidigt som dinosaurierna. Och det var tråkigt att Kronlid duckade för just dinosauriefrågan i de gamla intervjuer som delats på sociala medier. För jag finner människors religiösa tro intressant, och förstås också farlig, men först när individens frihet beskärs eller det sekulära samhället hotas.

Och faktum är, apropå det pågående Kronliddebaclets alla påståenden och anklagelser om antifeminism, så anpassade sig SD, som väntat, 2019 till rådande lagstiftning – fri abort till och med vecka 18 istället för vecka 12. Och så gjorde ju Julia Kronlid också.

De motioner i ämnet som nu vänts emot henne skrevs alltså före partiets omsvängning. Och den senaste som så triumfatoriskt kastas fram på sociala medier är ju i linje med Statens medicinsk-etiska råds rapport från 2019, Livstecken vid sen abort. En rekommenderad läsning fylld med jobbiga etiska frågor kring att vi nu kan rädda barn som är livsdugliga vid vecka 22-gränsen. Och vad Kronlid efterfrågar i motionen är förstås inget förbud utan det rimliga – en översyn av nuvarande lagstiftning kring sena aborter.

Det är möjligt att Julia Kronlid och flera andra kristna samt även muslimer och newage:are i riksdagen har en utflippad tro och egentligen innerst inne vill stöka till samhället på en massa farliga vis. Det kanske också finns hårdföra gammelkommunister, tvättäkta nattväktarstatsliberaler, stofila nationalromantiker, ja rent av äkta rassar bland de folkvalda, som dock klokt nog förstår att tygla sina hetaste politiska önskningar till pragmatisk dagspolitik.

Läs även: Valet 2022: Kronlid vald till andre vice talman efter två röstomgångar

Men Dadgostar och hennes parti sticker ändå ut då de har, med Joel Halldorfs ord om Kronlid, inte reviderat bort det obearbetade i program och i ungdomsförbundets manifest.

Vänsterpartiet vill avskaffa kapitalismen för endast så kan man skapa ett socialistiskt samhälle, medlemmar av ledningen kallade sig kommunister för inte alltför länge sedan trots att partiet röstade bort K:et 1990 och Ung Vänster har fortfarande ett klasslöst kommunistiskt samhälle på önskelistan.

Men när Dadgostar fick förväntade frågor om detta i SVT:s partiledarintervju verkade hon alltså handfallen och därtill sakna flexibel förmåga att improvisera utanför de inövade talepunkterna. Hennes ordflöde tydde på att Vänsterpartiet inte vill ha marknad i välfärden. Det vill inte jag heller. Men Camilla Kvartoft borde ha kontrat med att det varken innebär kapitalismens avskaffande eller för den delen socialism.

Och när Dadgostar skulle beskriva det Vänsterparti hon anslöt sig till och som var raka motsatsen till kommunismens totalitära ideologi fick tittarna en riktigt fet floskelblaffa rakt i fejjan:

Tvärtom är vi det parti idag som står upp för mänskliga rättigheter, för att vi ska leva i en fri värld, och respektera fri- och rättigheter.

Carola Häggkvist kunde inte sagt det bättre.

Jag fattar att V inte kan stryka vissa historiska skrivningar för vad skulle då skilja partiet från sossarna? Men varför i herrans namn kunde inte hennes stab förbereda henne eller gjort det bättre då de här frågorna dyker upp varje valår och senast satte Sjöstedt på pottan 2018?

Jag gissar att kommunism och kapitalism som systemövergripande frågor tillhör det obearbetade så till den milda grad, att Dadgostar och hennes rådgivare inför utfrågningen svårligen kunde fånga in och dissekera den dimmiga brännheta massa, som trots allt är partiets historiska arvegods tillika superangelägna område för många medlemmar.

För ledande vänsterpartister är det självklart in i själen sedan dagarna i ungdomsförbundet att det i framtiden hägrar en klasslös jämlik utopi. Men hur den egentligen ser ut och hur vi ska ta oss dit är lika intellektuellt knepigt att reda ut som guds skapelseakt, särskilt när en fientlig omvärld bekänner sig till det naturliga urvalet eller i detta fall marknadsekonomi.

Men skillnaden mellan Dadgostar och Kronlid är att den förra misslyckades med att göra reda för vad partiets tro skulle innebära som praktisk politik, medan den senare endast misslyckades med att redogöra för sin privata tro som inte på något vis är partipolitik. Kronlids religiösa föreställningsvärld uttrycks ju inte i SD:s program eller kommer att påverka partiet i riksdagen. Inte en chans! Hur mycket än motståndarna så innerligt ber om ett ondskefullt parti som skrotar abortlagstiftningen samtidigt som de kastar ut alla invandrare, kedjar kvinnorna i köket och sätter hbtqia+-personer i läger.

För mig vore det enbart kul om Kronlid ville tänka igenom sin tro och berätta om hur det står till med jordens ålder, dinosaurier och Adam och Eva. Medan det rent av är nödvändigt att Vänsterpartiet gör detsamma när det gäller sin politiska urkund. Och antingen reviderar man partiprogrammet som SD vågat eller tvingats göra genom åren. Eller så skaffar man sig till nästa valrörelse en företrädare som helst utan egen rädsla inför att skrämma väljarna med kommunistisk fundamentalism kan reda ut de mytologiska berättelserna om hur kapitalismen ska avskaffas, och sedan uppståndelsen av ett nytt ekonomiskt system, om inte på sex dagar så åtminstone evolutionärt och för väljarna på ett begripligt vis.

Läs även: Altstadt: Skitkampanjandet mot SD har nått vägs ände