Efter den smutsigaste valkampanjen i mannaminne fylls nu sociala medier av kommentariatets gråtande barn, flyktplaner och domedagsprofetior om demokratins snara undergång. Strategin har lett SD från framgång till succé, och det är hög tid att bara lägga ner, skriver Ann Charlotte Altstadt.
Det här var banne mig den smutsigaste valrörelsen någonsin. Politiker, medieprofiler och aktivister, inklusive inom myndighetssfären, hävdade på allvar att vi röstade om diktatur, och diktaturen vann. Mordors styrkor äntrar snart Rosenbad och nazister och fascister tar makten.
Läs även: Kärre: Tid för SD att röka fredspipa med media
Den offentliga hysterin erövrar för var dag nya höjder. Vuxna människor tycks darra i hela kroppen av rädsla och vrede. Ett storslaget tragiskt socialt drama med viss komisk slagsida, om de profilerade antifascisterna inte också sett sig tvungna att dra in barn. För eftervalstemat handlar mycket om hur vi ska prata med och trösta egna och andras ungar inför den kommande regeringsbildningen. Måste vi fly? frågar exempelvis barnen till en känd riksdagsledamot från Vänsterpartiet. Och jag undrar vad hon och alla andra som använder barn som mänskliga vapen i detta skitiga politiska spel verkligen sagt till alla småttingar, både före och efter 11 september.
I åratal var analysen att folk röstar på SD för att de är uppskrämda av partiets felaktiga Sverigebild. Och strategin för att få väljarkåren att avstå från att rösta på SD var att i sin tur skrämma dem än mer med att partiet var fascister och nazister. Det är onekligen en ironisk karma att när SD helt förutsägbart gör ett rekordval, så blir de paniskt rädda för sin egen skräckpropaganda. Och politiker och kommentariatet vet inte hur de nu ska hantera sin egen och barnens rädsla inför nazisternas maktövertagande. Vad kommer härnäst? Oroliga katter och slokande krukväxter?
Ursäkta men jag kan inte ta neurosen på allvar. Och har de tutat i sina ungar att alla invandrare ska deporteras så har väl alla föräldrar, riksdagsledamöter som tyckonomer, en skyldighet att nu trösta de rädda småttingarna med att så inte kommer att ske. Annars är ju valet 2022 ett fall för FN:s barnkonvention och orosanmälan till socialtjänsten.
Så tillåt mig tvivla på exempelvis Alexandra Pascalidou som twittrade att hon reflexmässigt började städa ur bokhyllor och packa en väska. När hennes lilla dotter frågar om de ska flytta förstår Pascalidou att hennes flyktimpuls sitter i ryggraden. Hur är det löjliga ens möjligt då hennes familj kom till Sverige efter juntans fall?
Och tror verkligen Henrik Arnstad, historieexpert åt Löfvenregeringen, att detta var vårt sista val och att demokratin kommer att slås sönder och fascisterna ta makten? Har SD radikaliserat liberaler och vänster bortom all sans? Eller har de genom åren målat in sig själva i det trångaste av retoriska hörn, utan annan utväg än att löpa linan ut och eskalera skitkampanjandet, även om ett och annat barn börjar gråta på kuppen?
Läs även: Gustavsson: Så kan SD och M enas om a-kassan
Ytterkantsvänstern har så länge jag minns försökt lajva Weimarrepublik med högsta dröm att få fajtas mot nazister. Det ligger i rörelsens själva dna och är ett evighetsgöra, för utan nazister och fascister blir livet liksom tomt och ödsligt. Men att denna den utomparlamentariska vänsterns extremsport har lyfts in i rikspolitiken och blivit mainstream, till och med huvudstrategi för riksdagspartier, är lätt rubbat. Och i åratal har jag och med tiden allt fler kritiserat den missriktade och vansinnigt kontraproduktiva nassestrategin mot SD. Och well played vänstern, nu är de landets näst största parti.
Smartare hade väl varit att rikta in sig på att SD:s ledning sålde ut partiet till välfärdskapitalet 2015. Ett strategiskt misstag enligt mig, trots att jag förstås förstår att den dåvarande Alliansen utgjorde det enda möjliga samarbetsblocket. Men ett parti, och det gäller sossarna också, som förenar motståndet mot riskkapitalet i välfärden med en stram invandringspolitik och vissa assimileringskrav, hade lätt blivit ett 40-procentsparti.
Så snälla lägg ner den här eländiga politiska farsen nu.
Eller om ni nu på allvar tror på er egen skräckpropaganda, så ta ert ansvar och försök storma riksdagen, limma fast er eller mobilisera folket till generalstrejk eller liknande. Det är sådant man gör när nazister hotar att upplösa demokratin.
Ja, alla politiker som hävdar att SD är nazistfascister borde handgripligen ta över riksdagen med Strandhäll i förtrupp och stoppa partiet. För det är så politiker borde agera när demokratin är på väg att raseras, och nazister hotar ta över Sverige. Först då tror jag att ni menar allvar. I annat fall: sluta med att känslogegga, polarisera och splittra Sverige. Gör bättre politik, istället för att sprida lögner och medvetet fultolka och avsiktligt missförstå.
För SD:s väljare skiter i vad de eller partiet kallas. De bryr sig bara om sakfrågor.
Och det är inte många som i längden har råd att välja politisk strategi framför materiella vardagliga villkor. Så vad händer när man inte kan skrämmas med SD:s nazism längre och de politiska partierna misslyckas med alla de så kallade utmaningarna?
Jag tvivlar på att politikerna verkligen mäktar med att lösa de samhällsproblem som följer med den pågående befolkningsexplosionen och en strukturellt underdimensionerad välfärdssektor. Och den systemhotande kriminaliteten som inte bara visar sig i skjutningar på öppen gata utan dväljs inne i själva myndighetsapparaten? De som räds SD:s fascism idag borde verkligen frukta inför framtiden.
För vad händer den dagen den hittills fredade urbana välbeställda medelklassen känner sig hotad på allvar? De kommer inte bara gömma sig i gated communitys eller nöja sig med mångfaldsföreläsningar på utbildningsdagar. De har kraften att lyfta frågor till politisk nivå. Och en radikaliserad medelklass har status och resurser på ett helt annat vis än landsbygdsbefolkningen att driva inte bara SD utan alla politiska partier framför sig.
Och en radikaliserad medelklass är mångfaldigt farligare än 200 vilsna NMR:are på marsch i kyparmundering eller en före detta nazist på plats 47 på SD:s lista i något kommunval.
En förfallen stats-och myndighetsapparat, otillräcklig offentlig välfärd med växande kriminalitet och gatuvåld som även skapar medborgargarden. Där har ni er Weimarrepublik på riktigt!
Läs även: Hjort: Sluta tramsa om fascism
Det kanske känns hårt, bittert och orättvist, men SD:s väljare röstade inte på vad partiet stod för igår utan vad de tror, rätt eller fel, att partiet kan uträtta i morgon. De rödgröna får tugga i sig att de inte var bättre än så här. Vänstern får som alltid de motståndare man förtjänar.
