FN:s klimatpanel har släppt sin senaste rapport. Och generalsekreterare Gutteres uttalande om att rapporten var en ”code red for humanity” spred domedagsrubriker över världen. Men trots att Greta Thunberg delar klipp från naturkatastrofer på Twitter så bjuder IPCC-rapporten på fantastiska nyheter. I det finstilta framgår nämligen att apokalypsen verkar vara inställd.

Robert Pielke Jr, som forskar om bland annat klimatvetenskap och policybeslut, har på Substack uppmärksammat att klimatpanelen nu delar hans och hans kollegors analys. Det mest extrema scenariot RCA8.5, som 2013 lyftes som det mest troliga, bedöms ha låg sannolikhet för att faktiskt inträffa.

Det är också fantastiskt, fast på ett omvänt vis, att klimatpanelens värsta scenarier, som gett folk klimatångest och kostat dem oräkneliga skattemiljarder, bygger på helt befängda antaganden. Nämligen att kolkonsumtionen kommer att öka så till den milda grad att kärnkraft, olja, vind och sol slås ut, och till och med bilar drivs av kolvätska. Hur kan raderandet av decenniers tekniska utveckling för en koldystopi benämnas som ett business as usual-scenario?

Läs även: Nordling: Varför är Greta Thunberg och klimatrörelsen så tysta om Kina?

Medierna berättar inte för sina läsare att Gutteres ord var ett politiskt uttalande och inte ett forskningsresultat. Och de låter oss också helt felaktigt tro att klimatpanelen konstaterat att extremväder som översvämningar, extrem blåst, hagel, åskväder, blixtar och tropiska cykloner beror på ökande koldioxidutsläpp. Vilket inte stämmer.

Vi har skapat teknik som kan skydda oss mot och anpassa oss till både värre väder och varmare klimat. Det dör färre människor av naturkatastrofer än någonsin tidigare. Men sammanbrottets scenarier tilltalar både medielogik och politisk känsla.

Den senaste tidens stora skogsbränder är exempelvis bland annat drivna av politikers påverkan, inte på klimatet utan på budgetar, vilket går att åtgärda med ökade anslag för skogsskötsel. Men ett sådant påstående betraktas inte som hoppfullt utan som ett utslag av förnekelse. Valet tycks enbart stå mellan det omöjliga – koldioxidutsläpp på nollnivå – eller apokalyps.

Läs även: Skogkär: Tidig julafton för domedagsprofeter efter FN:s klimatrapport

Klimatfrågan visar på de övergripande problemen med dagens aktivism. Vare sig det rör sig om minoriteter och rasism eller skogsbränder är det bästa alltid det godas fiende. Då alla problem på dagsagendan beror på kapitalismen måste vi vänta på den totalt omvälvande systemförändringen innan någon ljusning får tillåtelse att skönjas.

Till och med när det, enligt aktivisterna, gäller hela mänsklighetens överlevnad så görs lösningar omöjliga. Greta Thunberg menade exempelvis i en debattartikel att klimatkrisen även är en mänsklig sådan, ”som koloniala, rasistiska och patriarkala system av förtryck har skapat och eldat på. Vi behöver skrota alltihop”.

Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.

Läs även: Kinas nya klimatplan: Utsläppsrätter

Det verkar som om alla offentlighetens företrädare hålls fångna av sin egen retorik. Hur privilegierat de än lever i praktiken, har de skrivit under på apokalypsens asketism och kan inte backa.

Vi måste antagligen vänta till andra sidan 2030 då jorden ska ha gått under, enligt Alexandria Ocasio- Cortez, kongressledamoten bakom Green New Deal, innan förnuftets optimism kan få drabba oss igen.