Om man tror långsiktigt på Ukraina och vill investera i landets ekonomi och kanske göra det som en kombination av att man just tack vare framtidsoptimism och välvilja både vill stödja landet och samtidigt kanske rent av tjäna pengar, hur gör man då?

I ett land som Sverige med en stark tradition av aktiesparande kan det ju tänkas att börsen är ett naturligt alternativ. För en vanlig ukrainare har det i regel inte varit så. Det finns ingen direkt tradition av sparande i aktier eller fonder i Ukraina. De traditionella sätten att spara pengar har om man haft mindre summor varit att köpa guld eller växla in den lokala valutan mot dollar eller annan hårdvaluta, och stoppa i madrassen. Sen ska detta framförallt gå till att köpa den största och viktigaste investeringen i livet för de allra flesta: en egen bostad.

Läs även: Ukraina: Ryska angrepp hotar åter elförsörjning

Börsen i Ukraina har varit stängd sedan kriget började och är därför inte ett alternativ för den som vill investera i Ukraina. Det är tveksamt om den var det innan kriget heller för den delen, då många större ukrainska bolag valde att lista sig utomlands i jakt på bättre tillgång till kapital och helt enkelt fungerande, dynamiska finansmarknader. Där fortsätter oaktat kriget handeln med ukrainska aktier. Det finns även rent av ”ukrainska” aktier på Stockholmsbörsen. Kanske minns en del att den ukrainska oligarken Ihor Kolomojskij 2010 köpte flygbolaget Skyways och hade högtflygande planer för det innan det landade i en konkurs 2012.

Kolomojskij sitter för övrigt nu häktad anklagad främst för enorma förskingringsbrott. En nästan lika dramatisk resa kanske man kan säga att det på Stockholmbörsen registrerade olje- och gasbolaget Misen energy har haft, med internationella skiljedomsförfaranden och en aktiekurs som rört sig på ett spännande vis. Nej, de ”ukrainska” aktierna på Stockholmsbörsen är inget att ödsla för mycket tid på.

Det som dock finns att investera i är ukrainska jordbruksholdingbolag noterade på börsen i Warszawa. Som vi såg i den förra artikeln i vår serie om Ukrainas ekonomi så är just jordbruket den största exportbranschen och just nu ryggraden i den ukrainska ekonomin. Det kan låta som gammaldags att ha livsmedelproduktion som just det, men så är fallet för Ukraina och jordens befolkning fortsätter ännu att öka samtidigt som det inte är självklart att livsmedelsproduktionen kan fortsätta att öka sin produktivitet, så det här är även det ett slags framtidsbransch.

Låt oss därför gå igenom dem i tur och ordning. Vi börjar med IMC som på sina 120 000 hektar i nordöstra Ukraina odlar mest vete, majs och solrosor. Mjölkproduktionen i Tjernihivregionen som var kärnverksamheten när bolaget startade en gång i tiden fick stänga ner verksamheten tillfälligt på grund av den ryska invasionen och är nu en marginell del av företagets verksamhet. IMC ägs till 76 procent av oligarken Oleksandr Petrov som före kriget listades som Ukrainas 47:e rikaste man.

Verksamheten i Sumyregionen är att betrakta som ett visst riskmoment i och med att den är ganska nära den ryska gränsen och omsättningen och lönsamheten har en bit kvar till det för företagets aktieägare fantastiska åren 2018–2021 då utdelningen alla år utom 2020 låg på runt 12 procent. Det utländska institutionella ägandet har i IMC krympt ihop till nära noll under krigets gång då ägande av tillgångar i ett land i krig nog skys av de flesta som håller på med kapitalförvaltning. Detta har säkert bidragit till att börsvärdet mot det bokförda värdet nu bara blir 0,3, vilket normalt sett är absurt lågt på börsen för bolag som har något slags substans i verksamheten.

Men kanske finns det ännu bättre investeringsfall ändå? Ja, går vi vidare till att titta på Astarta så känns det absolut så med deras EBITDA-marginal som under kriget legat på 23–24 % och som i år, mitt under brinnande krig, gav en utdelning som med dåvarande aktiekurs i juni motsvarande en direktavkastning på 6,9 procent. Astarta som med sina 510 miljoner Euro i årsomsättning för 2022 är nästan fyra gånger så stort som IMC och dessutom har fler ben att stå på.

Astarta har nämligen förutom de 220 000 hektar jordbruksmark som det odlas majs, vete, solrosor och raps på, även mjölk- och köttproduktion och utgör Ukrainas största enskilda mjölkproducent. De 25 500 djuren står vanligen för 30 – 35 procent av omsättningen och ger lite diversifiering i händelse av dåliga skördar. Det tredje benet består av sojabönsodling och det fjärde och minsta benet är sockerbetsodling som Astarta är Ukrainas största producent av. De olika produktionsenheterna är förutom en i Charkivregionerna samtliga belägna i Poltavaregionen och i regioner som ligger ännu längre från fronten och gränsen till Ryssland.

Läs även: Lindén: Ukrainsk historia ska vara i Ukraina

De två ovan nämnda bolagen är båda listade på Warszawabörsen, men det finns även ett stort jordbruksbolag som är listat i London – MHP, vars namn i översättning betyder Mironovskijs brödprodukt. Redan året efter att verksamheten startade 1997 hamnade fokus på det som ända sedan dess varit MHP:s största verksamhet: kycklinguppfödning. Nu står företaget för 55 procent av kycklingproduktionen i Ukraina och har även byggt upp en produktion av köttprodukter baserat på främst det egenproducerade kycklingköttet.

MHP var när kriget bröt ut i full färd med att bygga upp hela värdekedjan fram till slutkund med egen köttförsäljning och franchise-restauranger med fokus på kötträtter. Förutom detta så har MHP 370 000 hektar odlad mark i framförallt den västra halvan av landet, men även i Dnipropetrovskregionen och i gränsnära Sumyregionen. De senaste åren har bolaget även diversifierat geografiskt genom att köpa en slovensk kycklingproducent med en stark marknadsposition på Balkan och dessutom en saudiarabisk kycklingköttproducent aktiv i Mellanöstern.

MHP är på många sätt ett väldigt spännande bolag med troligen en välfungerande verksamhet. Bara troligen? Ja, eftersom MHP inte gett någon utdelning sedan 2020 och nu under 2023 inte publicerat några kvartalsrapporter så är det lite svårt att veta hur bra läget verkligen är finansiellt även om nyckeltal baserat på äldre information indikerar att det här skulle kunna vara lika intressant att investera i som IMC och Astarta.

Oavsett lockande siffror och nyckeltal kan det då verkligen vara värt att köpa aktier i ukrainska livsmedelsproducenter? Ja, uppenbarligen tyckte ett annat stort jordbruksholdingbolag det. Vi talar här om Kernel, som är Ukrainas största producent av solrosfrön.

Där satte huvudägarna i somras igång med att köpa ut bolaget från Warszawabörsen. I skrivande stund pågår en juridisk process där minoritetsägare försöker stoppa detta förfarande som på lång sikt riskerar att kosta dem stora förlorade värden annars, när de går miste om framtida kursåterhämtning i Astarta.

Ett bolag där mycket återhämtning redan har skett är Ovostar Union NV, en äggproducent med bas i Kievregionen som producerar 4,25 miljoner ägg om dagen och där 44 procent går på export. Framförallt deras förädlade flytande äggprodukter går på export till 50 olika länder över halva världen.

Ovostar har nästan dubblat aktiekursen de senaste 6 månaderna och bolaget är nu faktiskt värt mer än innan kriget började. Där har nog relativt sett tåget redan gått så att säga.

Men finns det inte fler risker förknippade med att köpa aktier i verksamheter i Ukraina, ett land i fullskaligt krig? Jo, förutom alla de oförutsägbara händelser som kan drabba ett företag aktivt i ett land vars grannland försöker förstöra ekonomin och livsbetingelserna där så gott det går, så finns det även andra fallgropar. En har tagits upp ovan – alla dessa bolag kontrolleras i princip av ukrainska oligarker som är starka ägare som kan köra över små aktieägare genom att ta bort utdelningen eller som ovan helt enkelt köpa ut bolaget från börsen vid ett för småägarna ogynnsamt tillfälle.

Dessutom vet ingen vad som kommer att ske efter kriget och främst de jordbruksholdingbolag som nu drar nytta av att marknaden för handel med jordbruksmark varit väldigt reglerad, kan komma att få problem på en helt avreglerad marknad där även utländska bolag är aktiva. Motsatsen är förstås också möjlig att just de nu etablerade aktörerna har bäst startläge att dra nytta av förändrade förhållanden.

Aktier på Londonbörsen kan handlas via de flesta svenska nätmäklare, medan aktier på Warszawabörsen är mer svårtillgängliga, men är möjliga att köpa även för småsparare genom exempelvis Degiro. Det ska slutligen tilläggas att denna artikel absolut inte är att betrakta som finansiell rådgivning och att alla bör göra sin egen analys innan de investerar.

Läs även: Analys: Ukrainas ekonomi reser sig ur krigets aska

Erik Liljengren

Svensk företagare med mångårig erfarenhet från Ukraina