Efter att det nu sjunkit in att sommarens ukrainska motoffensiv inte lyckades uppnå de framgångar som inte bara ukrainarna själva hoppats på, utan också västvärlden som står bakom Ukraina, så landar vi i att det här måste betraktas som ett utnötningskrig. Det här är ett krig som kommer att pågå tills den ena sidans militära och ekonomiska resurser tar slut, eller åtminstone internt och av allierade uppfattas vara på väg att ta slut. Ryssland har här en naturlig fördel i och med att Rysslands BNP 2021, på 1 840 miljarder USD, var 9,2 gånger större än den ukrainska och hade 3,9 gånger fler invånare.

Läs även: Så kunde Ukrainas hemliga underrättelsetjänst slå ut ryska flottan

Ja, självklart kan i teorin förstås viljan att använda de egna resurserna till kriget avta eller rent av försvinna och därmed leda till fredsförhandlingar. Detta är dock inte något som verkar vara i sikte så länge Putin styr Ryssland, och inte heller Ukraina lär se detta som en framkomlig väg förrän det absolut inte finns något annat val. Linjen som Zelenskyj driver att Ukrainas gränser ska återställas till vad de var 1991 och att hela södra Ukraina, Donbass och Krim därmed ska befrias från rysk ockupation, är något som har starkt stöd hos den ukrainska befolkningen. Därmed landar vi i att detta är ett utnötningskrig där ekonomiska och industriella resurser kan fälla avgörandet.

Fokus i den rapportering som görs när det gäller dessa aspekter av kriget är dock mestadels fokuserade på läget i Ryssland. Låt oss här istället titta lite djupare på den ukrainska ekonomin, dess nyckelsektorer och samtidigt även på vad man skulle kunna investera inom i Ukraina, och faktiskt alltså även samtidigt kunna tjäna pengar på.

Vi börjar med en tillbakablick på de stora dragen i Ukrainas ekonomiska utveckling de senaste åren.

Enligt Ukrainas riksbank NBU sjönk landets BNP med 29,1 procent år 2002, vilket kan låta som en nästan unik ekonomisk kollaps. I Ukrainas fall är det dock långt ifrån unikt. Så sent som 2014 hände nämligen i princip samma sak när Ryssland förra gången ockuperade ukrainskt territorium i form av Krim och regionhuvudstäderna Donetsk och Luhansk, samt områden öster och söder om dessa städer.

2014 låg nedgången på 28,1 procent i USD räknat. Eftersom valutan UAH närmast kollapsade med ett ras på 34,9 procent så är det också ett rationellt mått. 2015 fortsatte BNP-nedgången och landade på brutala – 31,3 procent och valutan fortsatte också att falla och föll totalt 65,6 procent mellan januari 2014 och januari 2016. Summerat över två år halverades alltså Ukrainas ekonomi samtidigt som valutan tappade nästan 2/3 av sitt värde, vilket verkligen får ses som något abnormt ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

De delar av Donbass som ockuperades av Ryssland var starkt industrialiserade och viktiga för den ukrainska ekonomin. De närliggande områdena förvandlades ekonomiskt sett närmast till döda zoner trots att Ukraina fortsatt kontrollerade dem. Men denna smäll togs i princip under 2014. Den fortsatta nedgången 2015 hade mer att göra med det ukrainska näringslivet i princip sa upp bekantskapen med det ryska på grund av den ryska aggressionen och det vägval västerut som det ukrainska folket gjorde 2014.

Eftersom den ukrainska ekonomin i nästan lika hög grad som exempelvis den belarusiska varit en integrerad del i den postsovjetiska ekonomin med Ryssland i centrum blev detta en smärtsam process. Gamla handelsvägar österut och förbindelser som varit igång sen Tsarrysslands tid och framförallt som Ukrainas del av hela den sovjetiska planekonomiskt baserade strukturen, skulle nu bytas mot något annat västerut. Problemet var bara att det där ”något annat” inte fanns färdigt att bara vända sig till. Ukrainska minibussar av märket Bohdan eller vägberedningsmaskiner från Krementjuk var dels helt enkelt inte konkurrenskraftiga på en öppen EU-marknad, dels uppfyllde de inte de säkerhets- och miljökrav som var standard i EU. I konkurrens med ryska, belarusiska och kazakiska tillverkares produkter hade det varit en helt annan sak.

Inte ens livsmedel kunde kornboden Ukraina direkt sätta i gång att massexportera till EU eftersom de måste uppfylla vissa normer och krav för att släppas in i EU. Det här löste sig förstås efter hand och 2016 kom tillväxten igång och det blev därefter några år med en kraftigt expanderande innovativ ukrainsk ekonomi. Mest relevant här är nog att titta måttet BNP/capita, och 2017-2021 växte det med 17 – 30 procent om året förutom pandemiåret 2020 då det växte 1,8 procent, vilket ju inte är så mycket, men jämfört med många länder som på grund av nedstängningar det här året redovisade rejält krympande ekonomier var det ändå imponerande.

Läs även: Lindén: Nobelstiftelsen spottar på Ukraina

Statsskuldsättningen var 2021 inte heller speciellt farlig med sina 48,9 procent i relation till BNP, vilket var lägre än i många europeiska länder. Även denna parameter tog förstås stryk på grund av kriget och vid 2022 års utgång hade den ökat till 78,4 procent. Även denna ”resa” hade dock redan gjorts en gång tidigare: 2014 ökade statsskulden från 40,1 procent året innan till 70,2 procent och fortsatte sen att öka. 2022 liknar alltså 2014 väldigt mycket ur ett nationalekonomiskt perspektiv för Ukraina, men det finns stora skillnader när det gäller hur det skulle kunna fortsätta året efter.

2015 hade alltså Ukraina upphört att vara en halvt integrerad del i en postsovjetisk, rysslandsanknuten ekonomi, och hade bara börjat integreras i EU:s ekonomi och bromsades dessutom i detta genom att EU faktiskt hade satt upp kvoter för många klassiska ukrainska exportprodukter som stål och livsmedel. Andra potentiella exportmöjligheter bromsades av formella EU-krav. Det här är något som det talas tyst om, men man kan faktiskt säga att Ukraina bjöds in i EU:s frihandelsområde lite grann med armbågen.

2023 är dock läget ett helt annat i det här perspektivet. EU öppnade sin marknad på vid gavel för ukrainsk export för att hjälpa landet ekonomiskt i dess ödesstund 2022. Visserligen har det varit lite fram och tillbaka med hur spannmålsexporten kunnat fungera efter att Ukrainas grannländer stoppat denna för att, som det sägs, skydda sina egna bönder. Med spannmålsexporten från Ukraina ut till de stora kunderna i Mellanöstern och ännu längre bort, som Ukraina sålt mycket till de senaste åren, har delvis ändå fungerat från hamnarna i Odessaregionen.

I IMF:s senaste prognos så spår de att den ukrainska trots allt växer med 4,5 procent 2023 och att tillväxten 2024 landar på 3 – 4 procent. Vi har alltså en dramatisk skillnad mot läget 2015.

I skrivande stund pågår de polska lastbilschaufförernas blockad av ukrainska lastbilar vid de tre största gränsövergångarna mellan Ukraina och Polen, och att de på bara några dagar lyckades skapa köer på 20 000 lastbilar på båda sidorna av gränsen visar på omfattningen av Ukrainas handel med EU, som till stor del passerar genom just Polen, som dock självt var den största köparen av ukrainska exportvaror 2022.

Med 15,1 procent av Ukrainas export hade alltså Polen klättrat upp till förstaplatsen bland Ukrainas exportmarknader. 2013, innan brytningen med Moskva och det sovjetiska ekonomiska arvet kom, så låg andelen av den ukrainska exporten som gick till forna sovjetrepubliker, med Ryssland i spetsen, på hela 36 procent. Exporten till EU-länder utgjorde då 35 procent och andelen var redan då på uppgång, men långt ifrån de 53,6 procent som den uppnådde 2022. Samtidigt har exporten till Ryssland och Belarus minskat snabbt och har av förklarliga skäl gått nästan mot noll sedan kriget började.

Ukraina har med sina naturresurser (som inte enbart består av bördig jord) och en välutbildad befolkning som främsta äss i rockärmen, egentligen goda möjligheter till att bli ett land med riktigt god tillväxt framöver, men då måste följande ske:

1. Kriget måste ta slut och detta utan att priset hinner bli alltför högt mänskligt såväl som nationalekonomiskt.
2. Merparten av de över 6 miljoner ukrainare som enligt FN flytt landet måste återvända hem, speciellt de många av dem som har högre utbildning.
3. Frihandeln med EU och så många andra länder som möjligt måste fortsätta och även ha bra logistiska förutsättningar genom att handeln över Svarta havet fungerar utan störningar från rysk sida.
4. Korruptionen i Ukraina måste bekämpas kraftfullt och det framförallt inom rättsväsendet, så att äganderätten fullt ut fungerar i alla lägen.

Punkterna 2 och 3 är ju på många sätt kopplade till den första punkten, medan den fjärde punkten egentligen borde ha lagts mer tyngd på för länge sedan och det inte finns några ursäkter till att Ukraina inte tar tag i. Den ukrainska regeringen har dock tagit detta på allvar och nästan dagligen rapporteras det i ukrainsk media nu för tiden om någon typ av gripande eller rättsfall som är relaterat till att ukrainska tjänstemän åker dit, ofta för något de gjort sig skyldiga till för ganska länge sedan.

Det är alltså ingen brist på dålig publicitet som rent av kan vara skadlig för andra länders vilja att bidra till Ukraina ekonomiskt, men det finns nog ingen annan väg att gå än att gå igenom den här upprensningsfasen.

Ukrainas ekonomi är avhängig av de tre största exportsektorerna som utgörs av i tur och ordning livsmedels- och jordbruksprodukter med 35 procent, stål och andra metallprodukter på 15 procent och så IT-tjänster på 12 procent av det totala exportvärdet 2022.

Dessa tre sektorer kommer vi att titta närmare på i följande artiklar i den här artikelserien.

Läs även: Analys: Ukrainska och ryska förlustsiffror i kriget

Erik Liljengren
Svensk företagare med mångårig erfarenhet från Ukraina