Korruptionsskandalerna i Minnesota påminner om liknande problem med somalier i Sverige. Dessa har ingen erfarenhet av en stat, men verkar hantera detta nya fenomen synnerligen väl. Birgitta Sparf undrar om staten också kan hantera somalierna.

Miljardbedrägerierna inom den somaliska gruppen i Minnesota väcker många tankar. När jag skriver om mina erfarenheter från socialtjänsten anger jag ofta somalier som exempel på en extra svår grupp att arbeta med, vilket inte är någon slump. Somalierna är en erkänt svårintegrerad grupp som står allra längst bort från arbetsmarknad och självförsörjning.

”På svenskt grandiost manér tycks de övertygade om att det bor en demokratiskt sinnad svensk i varje folkslag på jorden, redo att blomma ut efter ankomsten till Sverige.” Foto: Peter Wallberg/TT

Somalierna har anpassat sig lite för väl i välfärdsstaten

Sparf: Staten vs. somalierna

Nog är Sverige ett märkligt land, särskilt när det gäller kriminalpolitiken. Men som Birgitta Sparf visar skulle det kunna bli ännu märkligare.

Låt oss anta att en ny gängkriminell regim tagit makten över Sverige, och att den beslutat att samtliga medborgare, eller åtminstone en medlem i varje familj, måste ingå i ett kriminellt gäng.

Kriminaliteten måste allt längre ned i åldrarna! Foto: Janerik Henriksson/TT

Behöver vi kanske inte FLER kriminella? 

Sparf: I landet tvärtom

Den invandringspolitik som förts sedan Reinfeldts tid har varit en katastrof för Sverige, men det är inte bara svenskarna som drabbats utan även invandrarna själva. Det syns nu när reglerna skärps, skriver Birgitta Sparf.

I Sverige har idag 20 procent av befolkningen utländsk bakgrund, med stora lokala variationer. I vissa städer och bostadsområden uppgår andelen till upp emot 50 procent eller mer. I Malmö utgjorde personer med utländsk bakgrund (minst en utrikes född förälder) 56 procent av invånarna år 2020, och har sedan dess ökat ytterligare.

Det kan krävas enorma grymheter för att få känna sig snäll. Foto: Jonas Ekströmer/ TT

Aftonbladet har en poäng för en gångs skull

Sparf: Om smärtsamma men nödvändiga förändringar

Massinvandringens konsekvenser var alltid högst förutsägbara, och har därför inte förvånat någon. Förutom de politiker och journalister som genomdrev den, förstås. Detta skriver Birgitta Sparf.

Om man låter runt 1,5 miljoner människor från oroliga dysfunktionella länder på andra sidan jordklotet flytta till ett litet sekulärt och demokratiskt land i norr med åtta miljoner invånare, styrt av till största delen naiva och välmenande politiker, är resultatet givet. Det blir kaos.

Hur gick det med mångkulturen? Foto: Johan Nilsson/TT

Det gick som det brukar göra med utopiska projekt