Europaparlamentet ska vara en fristad för kvinnor, inte ytterligare en plats för islamiskt förtryck. Därför vill Sverigedemokraterna nu förbjuda hijab, niqab och andra islamiska plagg för de som jobbar i Europaparlamentet, skriver EU-parlamentarikern Charlie Weimers (SD).

Imamen Saleh Abouelenens predikan i Kristianstad om hur och när en man har rätt att slå sina fruar är inte en udda, ovanlig eller avvikande åsikt inom islam. Redan för tretton år sedan avslöjade Uppdrag Granskning att imamer uppmanat en kvinna som sagt sig blivit misshandlad av sin man att inte gå till polisen. Hon skulle tvärtom be om ursäkt till mannen.

”Med en uppdaterad arbetsordning kan vi garantera att institutionen är en fristad för kvinnor, inte ytterligare en plats för islamiskt förtryck”, skriver Charlie Weimers (SD). Foto: Caisa Rasmussen/Frank Augstein/AP/TT

Charlie Weimers (SD): Förbjud hijab, niqab och andra islamiska plagg för de som jobbar i Europaparlamentet

DEBATT: Slöjförbud är frihet från förtryck

Uppdrag granskning ska avslöja hur en lärare dömd för barnpornografibrott kunde fortsätta arbeta. Granskningen är angelägen och nödvändig. Men när skolan namnges riskerar redan utsatta barn att identifieras i sina lokalsamhällen. Barnens trygghet måste väga tyngst.

Den 15 oktober sänder Uppdrag granskning ett reportage om den lärare som dömts för barnpornografibrott mot över 160 flickor. Fallet blottlägger ett systemfel av största allvar. När en förövare kan köpas ut och sedan fortsätta arbeta på en ny skola är det hela skolväsendets trovärdighet som sätts på spel. Barn riskerar att utsättas, förtroendet för skolan urholkas och tilliten till samhällets skydd försvagas.

Barn som utsatts för brott behöver skyddas från att identifieras, skriver en förälder som uppmanar Uppdrag granskning att inte namnge skolan. Foto: Jessica Gow/TT

Granska systemet och de vuxna – men låt barnen vara

DEBATT: Granskningen är viktig – men barnen får inte offras i Uppdrag granskning

I det svenska systemet belönas passivitet medan initiativ straffas. Jag har gjort rätt för mig – men det verkar inte spela någon roll. Ändå tvingas jag betala för en tjänst jag aldrig erhållit, skriver Nico Pontomachis.

Jag bor i skogen – utan grannar, utan bidrag, utan belastning på samhället. I över sex år har jag betalat för sophämtning – men inte en enda gång har några sopor hämtats hos mig.

En lada på landet. Genrebild. Foto: Gabriella Bruske/TT

Systemet belönar passivitet och straffar initiativ

DEBATT: Gjort rätt – men straffas ändå

I ett Europa som sjunkit ner i ett moraliskt förfall har antisemitismen återigen fått starkt fäste. En text publicerad i Expressen sätter fingret på den historielöshet som spritt sig, skriver den svensk litauiske journalisten Arkadijus Vinokuras.

Jag läser Ulla Gudmundsons pamflett ”Efter 7 oktober känns världen surrealistisk” i <a href="https://www.expressen.se/kultur/kulturdebatt/efter-7-oktober-kanns-varlden-surrealistisk/">Expressen</a>. Ja, en pamflett, skriven av en ”moraliskt och humanistiskt rättfärdig” person med goda avsikter.

Palestinademonstration i Lund, 7 oktober 2025. Foto: Johan Nilsson/TT

Arkadijus Vinokuras: ”Verkar som om västerländska demokratier bara väntade på en ursäkt”