Heligt krig är inget nytt. Redan Palme på sin tid försökte fredsmäkla mellan Iran och Irak. Han hade såklart ingen chans att få två krigförande stater med så oförenliga ståndpunkter att nå en fredlig överenskommelse. Palme hade hybris och övertro på sin betydelse, en egenskap som fortfarande råder bland våra svenska toppolitiker som alltid tycks ställa sig på fel sida och dra fel slutsatser.

Ett exempel Jan Eliasson – som kallas ”Irankramaren” – stafettpinneövertagare utrikes efter Palme. Sedan har vi Carl Bildt, som alltid vet bättre än västvärldens största ledare. Och sist men inte minst ”kappvändaren” Alice Bah Kunkhe.

SE ÄVEN: Hanif Bali sågar Carl Bildt: ”Sinnesförvirrad föredetting”

Jag minns när David Lega (Kristdemokraterna) föreslog att EU ska terrorlista Irans Islamiska revolutionsgarde. Då sa Alice Bah Kuhnke (MP) bestämt nej. ”Jag vet inte om David Lega är en domare, men jag slänger mig inte med juridiska begrepp, jag är politiker.” Att den iranska diktaturen terroriserar såväl sin egen befolkning och andra befolkningar i Mellanöstern verkar inte problematiseras av svenska förståsigpåare.

SE ÄVEN: Lega: Iran – Ibland är det farligare att inte handla

Sedan tror inte jag att det är så enkelt att folket med allt omvärldsstöd klarar av att resa sig och ta över styret, trots att västvärldens storebröder USA och Israel nu städat undan och så att säga gjort ”the dirty job” åt folket. Men, vad finns det egentligen för alternativ? Iran utgör ett enormt säkerhetshot, främst för sin egen befolkning, i synnerhet kvinnorna, sedan hela Mellanöstern och även för Europa.

Irans regim med ayatolla Ali Khamenei i spetsen har styrt och utgjort själva huvudet på ormen i Mellanöstern under många år. Iran är den största finansiella, militär- och logistiska stödjaren till Hizbollah, som i sin tur stöttar Hamas. För att inte regimen bara ska ömsa skinn behövs en lång tid av utländsk närvaro i Iran och en långsiktig plan för området. Vi får se om Trump och Netanyahu kan få med sig FN Och EU på detta viktiga internationella uppdrag.

Trump vill egentligen inte engagera sig i krig i Mellanöstern eftersom väljarna inte vill det, varför han dragit sig ur konflikter på andra sidan Atlanten. Trump har möjligen mandat att tillfälligt agera men kommer att ha problem med att få det amerikanska folkets stöd för långvariga krig på bortaplan. Det har väljarna för länge sedan fått nog av – minns Irak, Afghanistan, Gulfkriget, Syrien, Libanon och så vidare. Vi får se om det amerikanska folket byter fot.

EU borde i varje fall ställa sig upp och agera. Man har nu skärpt tonen mot Iran och säger sig vilja öppna för militära (försvars)åtgärder. Jag hoppas att Europa agerar starkare och sluter upp bakom USA och Israel. Jag minns att alla grupperna sa nej i Europaparlamentet när David Lega försökte terrorstämpla Iran, grupperna skyllde på ”dålig tajming” och hänvisade till kärnteknikavtalsförhandlingarna.

Carl Bildt menar in ett uttalande nyligen (SR, 28 februari 2026) att det inte fanns någon omedelbar anledning, inget hot till att börja kriga med Iran ”just nu”. Samma gamla visa, är det inte ”dålig tajming” så är det något annat som föranleder att sitta ner och blunda för den iranska regimens terror mot dels sin egen befolkning, dels sina grannländer. (Läs Israel, som den vill utplåna).

USA med Israels stöd får göra jobbet för att EU räds att ställa sig upp och agera. Det är för tunt att bara skärpa tonen till regimen i Iran. EU gör än så länge ingenting även om de säger sig vilja öppna upp för militära åtgärder.

Från svensk sida borde mer ödmjukhet och respekt riktas gentemot såväl Trump som Netanyahu, då USA och Israel är de som på riktigt står upp för och försvarar våra västerländska principer och ideal som demokrati och mänskliga rättigheter. I Sverige är vi extremt snabba att från läktarhåll i media föra ett oheligt ordkrig mot två av våra västerländska företrädare och vänner i världen, USA och Israel. Det är inget annat än hyckleri och dubbelmoral, det vill säga falsk verksamhet – ett slag politiskt kvacksalveri.

Linda Nieuwenhuizen