Varför har så många inför Hamas bestialiska attack förra lördagen så svårt att ta till sig vad som har hänt och att så många människor firar detta som en seger? Är det så enkelt som att det alltid är antisemitism, eller finns det fler förklaringar?

En fullkomligt naturlig reaktion av avsky har gått över världen efter Hamas skoningslösa våld mot värnlösa barn, åldringar, festande ungdomar, ja mot alla som hade oturen att komma i deras väg. 1 300 människor slaktades på de mest bestialiska vis. Barn halshöggs, hela familjer brändes levande, kvinnor våldtogs och torterades. Varför? Det påstås vara en ”kamp mot Israel”, men Hamas själva hymlar inte med att de är emot judar, var i världen dessa än råkar befinna sig.

På en nyligen upplagd video visar Hamas upp tillfångatagna småbarn. Om föräldrarna också är gisslan, eller om de är döda, framgår inte. Skärmdump från X

Varför vill människor inte inse att det finns naken ondska?

Korn: Tystnaden är öronbedövande

Hade en flicka som velat anmäla hedersförtryck helst sett en kvinna med eller utan huvudduk, från Mellanöstern eller Sverige i polisens reception?

Polisen i Järva har fått ett lokalkontor som tills vidare är öppet två dagar i veckan. På sin Facebooksida visar polisen en bild från receptionen där en kvinna iförd huvudduk sitter. (Ja, jag vägrar kalla det ”slöja”. En slöja är genomskinlig och själva syftet med en hijab är att vara ogenomskinlig.) Meddelandet har fått stor uppmärksamhet och många kritiska röster har höjts.

Alltid när huvuddukar diskuteras, går debatten vilse.

Korn: Vem hade Fadime helst sett i receptionen?

När vi trodde att det inte kunde bli värre, blev det värre. Tre människor dödades inom tio timmar i det allt hänsynslösare våldet. Åtskilliga har – inte minst i Bulletin – de senaste dagarna påpekat det uppenbara att gängvåldet hänger samman med invandringen och att våra politiker och mediepersonligheter av skilda politiska kulörer bär det enorma ansvaret för Sveriges förändring.

En och annan, som Alex Schulman, framhärdar visserligen ännu i förnekelse, men andra är fullt sysselsatta med att byta åsikt och försöka utplåna minnet av den tid då de brännmärkte all kritik mot den förda invandringspolitiken som rasism, fascism, nazism och annat hemskt. Per Brinkemo kallar dem ”samtalets grindvakter” medan Ann Charlott Altstadt kallar dem ”sammanbrottets ingenjörer”. Det är lätt att konstatera att den allvarliga situationen gör Bulletins krönikörer mer än vanligt spirituella.

Storvreta i torsdags, en bild av det nya Sverige. Foto: Anders Wiklund/TT

De som flydde till en tryggare värld har anledning att känna sig bedragna.

Korn: Samhällskollapsens skyldiga och offer

En flod av bisarra anklagelser har nyligen drabbat Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, på senare år mest känd för Internationella Engelska Skolan, som hans maka Barbara grundade 1993. Han påstås ”finansiera högerextrem propaganda”. Mannen som i hela sitt liv varit en framträdande liberal och nära god vän med antinazisten Per Ahlmark utmålas som någon sorts kryptonazist.

Alla människor har rätt till en åsikt, men man har inte rätt till sina egna fakta. Orden är formulerade av gamle amerikanske demokratiske senatorn Daniel Patrick Moynihan. Många frestas dock skapa sina egna fakta och det gäller både politiker och journalister. Exempelvis ser man ofta upprepas ett påstående att makarna Hans och Barbara Bergström tjänat en miljard på svenska skattepengar och fört ut pengarna ur landet. Vad de gjorde var att 2012 sälja majoriteten av ägandet i den friskolekoncern Barbara byggt upp i Sverige till det amerikanska investmentbolaget TA Associates för 918 miljoner kronor.

Hans Bergström Foto: Ulf Palm/Scanpix/TT

Om Bergströms resa framstår som påhittad kan det bero på att den är ett påhitt.