Vi är väl bekanta med fenomenet: rädslan för olikheter. Ytliga skillnader, som hudfärg, exotiska maträtter och liknande hyllas, samtidigt som det finns en uppenbar ovilja att erkänna djupare skillnader, som att vi människor tänker och beter oss olika, beroende på de förhållanden och de platser där vi vuxit upp. Att det finns kulturella skillnader mellan människor vill många göra allt som står i deras makt för att skyla över och inte erkänna.

Detta blir tydligt i frågor som rör invandring. Att påskupploppen skulle ha något med islam att göra förnekas. De måste bero på fattigdom och trångboddhet, enligt detta sätt att argumentera. Den totala tystnad som annars uttalade feminister ålagt sig rörande Uppdrag Gransknings avslöjanden om ”njutningsäktenskap” är ett annat aktuellt exempel. Där kan man jämföra med hur det lät under Metoo och när Paolo Roberto köpte sex.

Den svenska nationella masochismen är ett sätt att dölja verklig chauvinism. Foto: P-O Sännås/Aftonbladet/TT

Den svenska självförnekelsen döljer ofta övertygelsen om att vi är bäst.

Dan Korn: Var inte rädd att erkänna olikheter

Nationalism beskrivs ofta som krigsromantik, chauvinism och hat mot andra länder. Därför väljer Aftonbladet en bild av Ebba Busch med norsk flagga, för att illustrera en text där hon påstås hata Sverige. Men nationalism handlar framför allt om kärlek och inte om hat.

Det kan inte vara lätt att vara ledarskribent på Aftonbladet, så man kan nog förstå om de av ren frustration ibland blir onödigt elaka. Tänk dig själv att när du i flera år skrivit om en viss fråga utifrån en bestämd synpunkt så ska du över en natt börja argumentera för rakt motsatt ståndpunkt. Det var fel att gå med i Nato, men så plötsligt blev det rätt.

Norskt nationaldagsfirande i Stockholm 2019 med Ebba Busch i mitten. Foto: Naina Helén Jåma/TT

En norsk flagga är inget bevis för hat mot Sverige.

Dan Korn: Nationalism är kärlek

Partiledardebatterna i tv är medvetet regisserade för att vara snabba med korta repliker, sannolikt för att de på det viset ska vara mera underhållande för en större publik. Men resultatet blir ytlighet, stressade partiledare och en i många delar ointressant debatt.

Från en källa som jag bedömer som mycket säker har jag hört att samtliga partiledare inför årets valomgångs olika debatter bett om mer fördjupande samtal och om längre tid för att få tala till punkt. Men de har inte blivit bönhörda. Tv tror på sitt koncept med snabba repliker, där partiledarna används som om de vore tuppar i en tuppfäktning och där underhållningsvärdet inte blir större än ett gammaldags marknadsslagsmål.

Partiledardebatten i SVT:s Agenda. Foto: Fredrik Persson/TT

Ett lugnare samtalsklimat i de politiska debatterna hade kunnat motverka fördumning och splittring

Dan Korn: Partiledardebatter är då sannerligen ingen underhållning

En svart kvinna i dagens Sverige gör bäst i att dölja att hon också har mycket djupa svenska rötter. De afrikanska rötterna lönar sig bättre.

I Tivedens djupa skogar levde på 1600-talet Arvid. I två århundraden skulle hans ättlingar bo på de olika gårdarna mellan Undens strand och Trolltivens urskog, innan hans barnbarns barnbarns barnbarn lämnade bygden och gifte sig med en byggmästare i en bruksort. Hennes barnbarns barn skrev för en tid sedan en recension av Katarina Barrlings och Cecilia Garmes bok Saknad (Mondial 2022) där hon ifrågasätter om invandring i grunden förändrat Sverige. Hon anklagar mer eller mindre förtäckt författarna för unken rasism och romantik därför att de försöker skildra ett Sverige som de menar att många av oss saknar.

Röd näckros i Fagertärn, Tiveden. Foto: Thure Elgåsen, Västergötlands Museum

Hon ifrågasätter att invandring förändrat Sverige.