Nationalhelgonen Astrid Lindgren och moder Svea dras båda i smutsen med liknande metoder dessa dagar.

Det ser ut som om Sverige och Finland med blixtens hastighet blir medlemmar i Nato. Alla hänger inte med i galoppen. På första maj demonstrerade socialdemokrater mot Nato och kvinnoförbundet, vars ordförande sitter i regeringen, är motståndare. Ett talesätt besannas i dessa dagar: Det är inte lätt att heta Ågot när tåget har gått. En gammal schlager från 1920-talet får också djupare mening: När jag kom fram var det roliga redan slut.

Reklam för Svea Margarin, Kalmar. Foto: Kalmar Länsmuseum

Vet folk verkligen inte att moder Svea är en bild mycket äldre än Ultima Thule?

Dan Korn: Astrid Lindgren som nazist, Ebba Busch som moder Svea

Inom socialdemokratin finns en tydlig konservativ ådra, på senare år länge undertryckt, men efter skilsmässan från Miljöpartiet och efter Magdalena Anderssons nyliga upptäckt att Sverige förvandlats, kanske återupptäcks. Här kommer lite hjälp att hitta tillbaka till de konservativa rötterna.

Ofta förknippas konservatism med högerpolitik. Det finns goda skäl till det, som att många klassiska högerpartier, exempelvis Storbritanniens Tories kallar sig själva Conservatives. Men mycket av konservatismens idéer kan man också hitta vänsterut, inom socialdemokratin. Det är egentligen inte så konstigt.

Att lära av det förgångna för att skapa en bättre framtid var Ernst Wigforss idé

Dan Korn: Socialdemokratisk konservatism

De uppenbara lögnerna och sagorna om vad Ebba Busch sagt om påskupploppen fick ett nytt tillskott när Leif GW Persson anklagade henne för att inte kunna lagen och därmed visade att han själv uttalar sig utan att veta vad han talar om.

I tisdags avslöjade Bulletins Mats Skogkär att citatet av Ebba Busch om påskupploppen med frågan om varför det inte sköts skarpt klippts samman med en tidigare fråga om varför poliser och inte demonstranter skadades, så att sammanhanget tycks bli att Busch uppmanar polisen att medvetet skjuta demonstranterna.

Dan Korn: I kriget mot Ebba Busch är allt tillåtet

Djupt rotad i svensk kultur ligger viljan till samförstånd. Det började inte med samförståndsandan när facket gjorde upp med näringslivet eller Socialdemokraterna med Bondeförbundet. De samförstånden var ett resultat av en tradition som försvinner i en fjärran forntid. Den viktigaste orsaken tycks vara att Sverige, till skillnad från större delen av övriga Europa aldrig var ett feodalt styrt land.

På kontinenten och i delar av Danmark var det godsägaren som oftast via en tjänsteman beslutade när bönderna skulle plöja, så, börja slåttern och skörden. Överheten beslöt också vilka marker som skulle ligga i träda, vilka hägnader som skulle lagas, var kreaturen skulle släppas på bete och annat sådant. Bönder som inte själva hade ansvaret att besluta om dessa frågor kunde tillåta sig en livlig diskussion på bykrogen. Blev man oense var det inte så farligt.

När fredssträvan förbjuder vattenkanoner och polisen i stället skjuter skarpt har fredssträvan ökat våldet.