Statsveterna Cecilia Garme och Katarina Barrling har i boken Saknad: på sanning efter landet inom oss åstadkommit en imponerande skildring av samtiden. Det är intressant läsning därför att det är en bra guide till många av våra samtida problem, skriver David Lindén.

I helgen hade jag privilegiet att gästa historiska sällskapet Sancte Örjens Gillets sammankomst i Dalarna. Det är en samling dedikerade män och kvinnor som gjort till sin uppgift att återskapa en svensk 1500-talstradition i form av en så kallad gillemiddag. Man träffas ett par gånger per år för att iklädda 1500-talskläder äta och dricka tidstypiskt. Visserligen har en del traditioner fått stryka på foten, då man inte längre kan ägna sig åt licensbelagt armborstskytte, så det fick bli lajvpilbåge och yxkastning. Det går inte heller att inspektera sina hyttor eller andelar i Falu Gruva då den verksamheten där lades ner 1992 och ingen medlem äger en hytta. Men roligt var det.

Bågskytte från helgens 1500-talsgille. Foto: Privat

Lindén: Spännande spaning om Sverige 

Vintern har ej rasat ut. Men det är hög tid att rasa ur.

Nu är det vår. Och det är intressant för att man gillar ju våren. Vilket handlar om det faktum att du alltid gillar färger och det faktum att vi alla gillar färger i livet. Kort och gott gillar alla färger i världen.

Lindén: Våren är här 

År 1884 åtalades August Strindberg för hädelse mot Gud för romanen Giftas I. Om välmenande så kallade antirasister får bestämma kan sådant hända igen. Det är nämligen resultatet om brännandet av Koranen skulle vara hets mot folkgrupp.

Minns ni hur Falun förvandlades till en krigszon när konstnären Peter Johansson ställde ut skivade Dalahästar, en symbol som många masar och kullor håller som närmast helig, på Dalarnas Museum? Nej, det kommer jag inte ihåg, men däremot en rad arga insändare.

Författaren Salman Rushdie. Foto: TT/Grant Pollard/Invision/AP

Skulle Atilla Yoldas åtalat Strindberg? 

Lindén: Man måste få bränna Koranen 

Återigen briljerar mästarinnan när det gäller att skildra svenskt 1700-tal. Denna gång handlar det om Stockholms verkliga skandaldrottning Anna Charlotta von Stapelmohr som är skamligt bortglömd bortom kretsen av Bellmankännare. Men Burman gör henne levande.

Hur luktar en historisk epok? Det är en intressant fråga då kunskapen om det förflutna inte alltid är exakt och därför i behov av inlevelseförmåga. Historikern Peter Englund brukar exempelvis säga att en människa från 2000-talet nog inte hade haft stora problem med att föra en diskussion med Voltaire, förutom att man hade tyckt att han luktade illa.

Anna Charlotta von Stapelmohr. Foto: Wiki Commons Public Domain 

En skandaldrottning i 1700-talets Stockholm 