Huset Windsors göranden och låtanden blir till slut tröttsamma, skriver David Lindén.

Sista säsongen av Netflix prestigedrama The Crown har haft premiär och att döma av brittiska recensenter har den drabbats av den klassiska serieförbannelsen. Det har blivit för tråkig, karikatyrartad och fått en ström av kritiker som alla kan säga ”jag minns att det inte var så där”. En förbannelse som drabbar dem som vill dramatisera nutidshistoria. I Sverige handlade det om Den osannolika mördaren om mordet på Olof Palme, då alla över 45 minns var de var den 28 februari 1986. Men när det gäller sista säsongen av The Crown gäller det en publik på ett par hundra miljoner som vet var de var 1997 när de fick veta att prinsessan Diana hade dött i en bilkrasch. Själv satt jag på mina föräldrars altan.

Troligtvis inte nöjd med Netflix senaste säsong av The Crown. Foto: Aaron Chown/Pool Photo via AP/TT

Lindén: En serie som fått pyspunka

En katt i Trollhättan visar att vi bryr oss om varandra, skriver David Lindén.

Det är på många sätt mörkt nu. Både när det gäller dagsljus och vårt samtalsklimat. Magdalena Andersson aspirerar på en Oscar och skjutningarna fortsätter. Till detta kan läggas att det är lätt att ryckas med när det gäller tonen i sociala medier. Om detta kan jag, tyvärr, själv vittna. Som när det gällde ”debatten” om kulturbudgeten i Norrköping. Jag hade fel och de hade rätt. Symfoniorkestern finns fortfarande och jag får stå kvar med blossande kinder av skam.

Lindén: Luffar Lasse i våra hjärtan

Statens museer kommer att lämna tillbaka lagligt inköpta kulturföremål från slutet av 1800-talet.

Regeringen har bestämt att 39 föremål från kungadömet Benin ska skickas tillbaka. Dessa köptes och donerades i slutet av 18 – och början av 1900-talet. Anledningen till att de anses kontroversiella var att de härrör från när Brittiska imperiet 1897 erövrade kungadömet Benin i nuvarande Nigeria. Krigföring med krigsbyte som då var acceptabelt enligt rådande internationell rätt.

Regeringen vill lämna tillbaka föremål 

Sverige böjer sig för Nigeria

Likkällare i all ära, inget går att jämföra med Strömparterren, skriver David Lindén.

Farsen om Medeltidsmuseet i Stockholm fortsätter. Det kan metaforiskt jämföras med en sketch av Stefan &amp; Krister med släng i dörrar och exploderande utedass. Hittills har man saknat strimmor av hopp och nu ska det firas då ett sådant verkar ha lagts till i historien. Det annonseras som en räddning men det är att hoppas på för mycket.

Storkyrkan i Stockholm. Foto: Holger Ellgaard (CC BY-SA 3.0 DEED)

Ingen källare i världen löser problemet. 