<div>Många betraktar måhända socialdemokratin som kollektivistisk, men det senaste halvseklets iteration tenderar snarare att offra den breda massans intressen på individens altare, vare sig det handlar om invandring eller kriminalpolitik, skriver Erik Dahlin. </div>

Socialdemokraterna ska enligt egen utsago försöka bryta den högermajoritet som rått i riksdagen de senaste 20 åren med hjälp av en ny samhällsanalys. Problemet är dock inte att det saknas analyser utan problemet är att det troligtvis saknas vilja till förändring av den egna politiken.

Har socialdemokratin gått bort sig i individualism? Foto: Sörmlands museum (CC BY-SA 4.0)

Det senaste halvseklets socialdemokrati tenderar att offra den breda massans intressen på individens altare.

Dahlin: Socialdemokratins destruktiva individualism

Rösträtten utvidgades efter hand från medeltiden till att bli fullständig blott de senaste årtiondena. Men är det en så bra idé att exempelvis kriminella ska kunna rösta om brottsbekämpning. Ett ansvarstagande och en något villkorad rösträtt skulle göra att inte hela rösträtten hotas.

Den moderna svenska demokratin har vuxit fram från 1400-talet. I början av 1600-talet, under Gustaf II Adolfs försorg, fick de fyra stånden i riksdagen formellt inflytande över svensk lagstiftning. Inte förrän i 1866 års regeringsform förlorade de fyra stånden sin särställning i och med ståndsriksdagens avskaffande. Nu fick män, men även vissa kvinnor och företag, rösta till ena eller bägge av de två kamrarna.

Kö till vallokalen. Foto: Pontus Orre/Aftonbladet/TT

Rösträtt för alla utan något motkrav eller ansvar hotar just rösträtten.

Dahlin: Det började så bra med rösträtten

Moderaterna i Sölvesborg bytte efter valet sida och styr nu kommunen tillsammans med Socialdemokraterna i stället för med Sverigedemokraterna, som under förra mandatperioden. Det måste vara tillåtet, men när samma sak skett på riksplanet har Ulf Kristersson kallat det att mixtra med demokratin. Anser han att det gäller även i Sölvesborg? skriver Erik Dahlin.

I en intervju med <a href="https://www.svd.se/a/v56zRj/jag-saljer-inte-min-sjal-for-regeringsmakten">SvD i september 2021</a> hävdade Ulf Kristersson att både December- och Januariöverenskommelsen var ett sätt att mixtra med demokratin. Hans eget parti Moderaterna medverkade i den första av dessa överenskommelser, men inte i den andra, och kanske är det just därför han verkar mest kritisk till Januariöverenskommelsen:

Louise Erixson (SD) lämnar talarstolen efter att Birgit Birgersson Brorsson (S), sittande mitten, valts till ny kommunstyrelseordförande i Sölvesborg. Till vänster Kith Mårtensson (M). Foto: Johan Nilsson/TT/

Sverigedemokraternas skyltfönster blev Moderaterna krackelerade fasad.

Dahlin: (M)ixtrande i Sölvesborg

Sverige har på många sätt radikaliserats de senaste decennierna och årets valresultat kan med rätta sägas vara en motreaktion mot fenomen som massinvandring, könsbyten på barn, ineffektiv u-landshjälp, ideologiserad energipolitik, provocerande låga straffpåföljder, med mera. Förväntningarna på den nytillträdda regeringen är säkerligen monumental i breda väljargrupper, men vad kan man förvänta sig? skriver Erik Dahlin.

Den klassiskt borgerlige väljaren, eller ”liberalkonservative” om man så vill, borde åtminstone känna sig halvnöjd med det så kallade Tidöavtalet. Konservatism betyder inte att man är motståndare till förändring, utan snarare att man ska behålla de förändringar som varit av godo och återkalla de som varit av ondo. Socialism tenderar snarare att släppa alla tyglar och göra mer av det som förmodligen orsakat problemet. Varningstecken kring hotande elbrist under de senaste åren har från socialistiskt håll lett till att man verkat för ännu mer icke planerbara energikällor, för att ta ett flagrant exempel. Tidöavtalet stipulerar däremot att planen på ”att låta elnätskollektivet subventionera den havsbaserade vindkraftens elnätsanslutningar stoppas”. Å andra sidan är man överens om att hålla auktioner för koldioxidinfångning, vilket i den klassiskt borgerlige väljarens ögon torde ses som ytterligare ett vansinnigt tilltag under den postmoderna doktrinen.

Visst pekar Tidöavtalet åt rätt håll, men risken är stor att väljarna blir besvikna över halvmesyrer