Som borgerlig väljare är det inte så lite frustrerande att följa regeringen Kristerssons ekonomiska politik. Samtidigt är denna på sätt och vis förståelig. Mycket få i riksdagen har någon djupare erfarenhet från privata näringslivet. De ledande har ofta varit politiker mest hela livet. Andra har innan eller parallellt med politiken främst verkat inom offentlig sektor.

Som jag diskuterat i två tidigare krönikor (<a href="https://bulletin.nu/lidstrom-statistik-som-informationsforstorare">här </a>och <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-statistik-ar-ett-opium-for-ekonomer-och-politiker">här</a>) kan man inte förvänta sig särskilt djupa insikter från dagens ekonomer heller. De tillhör nästan mangrant den neoklassiska skolan där grunden är statistik och avancerad matematik. När man skapar statistiska aggregat, som BNP, husbyggande, bilförsäljning, tillväxt, och så vidare, så medelvärdesbildar man bort i stort sett all ekonomisk information. De insikter som Adam Smith hade flyger all världens väg.

Hur mycket pengar regeringen än strör över Filminstitutet blir svensk film ändå inte en hotspot som Hollywood  Foto: Christine Olsson/TT

Låga skatter och bidrag leder till ekonomisk framgång

Lidström: Vad politiker och ekonomer inte förstår om tillväxt

Om public service ens i teorin kunde vara oberoende skulle inga statliga utredningar behövas för hur det ska styras. Och den utredning som nyligen släppts är så full av motsägelser och källor till kognitiv dissonans att det är svårt att veta var man ska börja, skriver Erik Lidström.

Måndagen den 13 maj lade Public-service-kommittén fram sin utredning Ansvar och oberoende – public service i oroliga tider för hur public service ska organiseras och finansieras åren 2026–34. Detta är en offentlig utredning, SOU 2024:34, ett ämne i sig och något jag återkommer till. Det är så mycket som är absurt och förvrängt i utredningen att det är svårt att veta var man ska börja och vad man i en krönika ska utelämna.

Public service borde läggas ner enligt Erik Lidström. Foto: Adam Ihse/TT

Om public service kunde vara oberoende behövdes inga statliga utredningar för dess styrning.

Lidström: Public service och skimret av naivitet

Maktcentra kommer alltid att sträva efter mer makt och byråkratier efter fler regleringar på fler områden. Och därtill är den politiska processen i EU så komplex att det är omöjligt för väljaren att förstå hur beslut tas eller kan påverkas, skriver Erik Lidström i sin andra krönika om EU:s demokratiproblem.

Denna krönika fortsätter diskussionen av några av de demokratiska problem som omger det svenska EU-medlemskapet. Två av dessa behandlades i min <a href="https://bulletin.nu/lidstrom-eu-s-mangbottnade-demokratiproblem-del-1">föregående krönika </a>och de följs här av tre ytterligare aspekter.

Är EU som politiskt maktcentra en oöverskådlig labyrint? Foto: Michael Sohn/AP/TT Yvonne Åsell/SvD/TT

Ett oöverskådligt och hungrigt maktcentra med en ständigt växande och allting reglerande byråkrati.

Lidström: EU:s mångbottnade demokratiproblem – del 2

EU-valet i juni närmar sig, men själva valproceduren döljer att EU inte är någon demokratisk institution. Det handlar dels om den representativa demokratins problem som sådana, men även om en massiv okunskap och om den svenska bristen på fri åsiktsbildning, skriver Erik Lidström.

I juni är det val till EU-parlamentet, något som inte direkt entusiasmerar väljarkåren. Trots att EU är viktigt och påverkar oss alla så är ointresset kompakt. Sverige är samtidigt en representativ demokrati där vi i den offentliga debatten tar demokratin på stort allvar. EU ska också vara demokratiskt sägs det, därav bland annat just detta EU-val.

Är valen till EU-parlamentet mest en demokratisk chimär? Foto: Robert Henriksson / SvD / TT

Representativ demokrati och den svenska åsiktskorridoren är två uppenbara problem. 