Det pågår en flyktingkris i Europa, den har bara inte nått Sverige, vilket beror på regeringens signalpolitik. Faktisk politik måste på plats för att det ska hålla i längden, men vi ska vara tacksamma över att Magdalena Andersson inte är statsminister, skriver John Gustavsson.

Om jag säger ”flyktingkris”, vad säger ni då? Antagligen förs tankarna till 2015. Faktum är dock att antalet asylsökande till EU nått liknande volymer i år, och då är flyktingar från Ukraina inte medräknade. Samtidigt är läget förhållandevis lugnt i Sverige: I år väntas ”bara” totalt <a href="https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Pressrum/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2023/2023-10-23-Farre-asylsokande-vantas-till-Sverige.html" target="_blank" rel="noopener">13 000</a> söka asyl här, en nedgång från knappt <a href="https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/asylsokande/asylsokande/" target="_blank" rel="noopener">17 000</a> förra året. Prognosen har dessutom upprepade gånger skrivits ner.

Europa tycks vara på väg mot ett nytt 2015. Foto: Anders Wiklund / TT

Den pågående flyktingkrisen i Europa har inte nått Sverige, tack vare svensk signalpolitik.

Gustavsson: Regeringen har räddat oss från ett nytt 2015

Strejker som på Klarna eller Tesla handlar inte om faktiska villkor för de anställda utan om makten över pensionsfondernas 2 000 miljarder kronor. Och Svenskt Näringsliv som borde stå på företagarnas sida i striden sträcker vapen, eftersom de stora fondförvaltarna samägs med samma fackföreningar som blåser till strejk, skriver John Gustavsson.

Fackets syn på strejker har sakta med säkert förändrats. Traditionellt var syftet med en strejk att pressa företag med usla löner och villkor att förbättra lönerna och villkoren, vilket är något de flesta kan stå bakom.

Strejkar för makten över pensionsfondernas miljarder? Foto: Jessica Gow/TT

Kollektivavtal ger Svenskt Näringsliv och fackföreningarna kontroll över 2000 miljarder i pensioner. 

Gustavsson: Teslastrejken är vår tids löntagarfondsstrid

Om favoriten Javier Milei vinner Argentinas presidentval, vars första omgång hålls den 22 oktober, kan Argentina aldrig mer bli sig likt, skriver John Gustavsson.

På söndagen hålls första rundan i Argentinas presidentval. I tider som dessa kan ett val i ett land på andra sidan jorden kännas avlägset och irrelevant, men Argentinas val är intressant just på grund av det mycket tydliga vägval landet står inför. I första valomgången idag handlar allt om Javier Milei och hans nya, radikala antietablissemangsparti La Libertad Avanza.

Javier Milei framför valurnan söndagen den 22 oktober Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

Javier Milei är libertarianen som kanske kan förändra Argentina

Gustavsson: Libertarianen som kan bli Argentinas president

Föreställningen att BRICS-länderna och deras valutor i närtid skulle kunna konkurrera med USA och dollarn saknar helt enkelt grund i den politiska och ekonomiska verkligheten, skriver John Gustavsson.

Håller utvecklingsländerna på att ta över världen? I vissa hörn på internet har detta blivit ett populärt påstående. Särskilt BRICS – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – nämns som en framtida supermaktsallians. Vissa menar att dollarn inom kort kommer att förlora sin status som världens reservvaluta till något av de här ländernas valutor (oftast Kinas yuan), och att detta skulle leda till kollaps för USA:s och i längden västvärldens ekonomi. Ingen ifrågasätter att USA har problem – men det har också BRICS.

BRICS-ländernas ledare möttes i Johannesburg i augusti. Foto: Alet Pretorius/AP/TT

BRICS-länderna strider inbördes, saknar gemensamma intressen, och deras valutor kan inte mäta sig alls.