Johan Pehrsons humor är smittande, och när han talar konkret politik blir det bra. Samtidigt tycks han pretendera på att bli en högerregerings vänstersamvete, och ibland blir det floskulöst. Men hans lediga stil är en vinnare, skriver Jonathan Kärre.

<div>
 Johan Pehrson är Sveriges roligaste politiker. Inte för att han försöker, vilket han i och för sig ofta gör, men för att hela hans uppenbarelse bjuder en lättsam air av skön snubbe. Hans naturliga komiska tajming vinner omedelbart publiken när han kliver upp på Almedalens scen, harklar sig och lakoniskt förkunnar: 
 – Kul att ni är här. 
</div>

L-ledaren charmade Visby vid tisdagens tal. Foto: Henrik Montgomery/TT / Emma Franzen

Johan Pehrsons humor är smittande, och när han talar konkret politik blir det bra. 

Kommentar: Johan Pehrson i Almedalen – killen vid grillen bredvid

Ebba Busch lägger beslag på familjepolitiken, sämre går det med inflationskritik och tendenser till överbudspolitik, men hon har en suverän känsla för motståndarlagets smärtpunkter, skriver Jonathan Kärre i sin kommentar.

<div>
 Ebba Busch svingade friskt i sitt Almedalstal på tisdagsförmiddagen. 
 Efter att ha kritiserat långa vårdköer och den tilltagande otryggheten lade Ebba Busch som inget annat parti beslag på familjepolitiken. 
 – Ett tryggt föräldraskap är det främsta värnet mot gatans värderingar och en kriminell livsstil. Den som verkligen vill förebygga brott fokuserar på att bygga upp trygga familjer, inte fler fritidsgårdar primärt. Den fokuserar på hur man sveper in samhället i goda värderingar, inte brottslingar i offerkoftor. Sämre gick det när Ebba Busch förfasade sig över den stigande inflationen och att en Piggelin nu kostar tio kronor. Är Busch – med sin årslön på 1 740 000 kronor – verkligen så snål? Eller var utfallet ett tondövt försök att simulera oron hos en ekonomiskt trängd barnfamilj? De flesta anser nog att tio spänn för en glass är rätt rimligt. 
 Och så den viktiga frågan: Hur mycket ska en Piggelin kosta om Ebba Busch får bestämma? 
</div>

Ebba Busch vill se en politik för villa, Volvo och vovve. Foto: Henrik Montgomery/TT

Ebba Busch lyckas med att lägga beslag på familjepolitiken, sämre går det med inflationskritik och tendenser till överbudspolitik.

Kommentar: Ebba Busch i Almedalen – sluggerretorik och familjepolitik

<div> Vänsterpartiledarens tal handlar mycket om hennes ett år gamla strid kring marknadshyror, som gav partiet en rejäl skjuts i mätningarna. Som socialistisk inspiratör fungerar hon sämre, och ärkefienden SD nämns inte över huvud taget, kommenterar Jonathan Kärre. </div>

<div>
 Det var en märkbart lägre energi i Almedalen när Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar intog scenen på måndagskvällen. Inte så konstigt med tanke på att de två tidigare talarna varit statsministern och oppositionsledaren, med betydligt större publik. 
 För att Dadgostar – och publiken – skulle tända till krävdes det att vänsterledaren repeterade sina höjdpunkter från den gångna mandatperioden. 
</div>

Nooshi Dadgostar håller tal i Almedalen. Foto: Henrik Montgomery

 Som socialistisk inspiratör fungerar hon sämre, och ärkefienden SD nämns inte över huvud taget.

Kommentar: Nooshi Dadgostar i Almedalen – om det förflutnas segrar

<div> Nyckelordet i Kristerssons tal är ”kaos”, där Moderaterna ska stå för återställd ordning. Han låter ibland naivt visionär, men lyckas framställa det borgerliga alternativet som stabilt, skriver Jonathan Kärre från ett duggregnigt Visby. </div>

<div>
 Ulf Kristersson har det svårt som oppositionsledare. Statsminister Magdalena Andersson är partiledaren med överlägset högst förtroende hos svenskarna. Att kritisera vår första landsmoder i vardande låter sig inte göras så enkelt. Det kräver oblika metoder – om man inte kan kritisera huvudpersonen får man ge sig på hennes vänner.
</div>

Moderaternas partiledare talar i Almedalen. Foto: Henrik Montgomery/TT / Emma Franzen

Han låter ibland naivt visionär, men lyckas framställa det borgerliga alternativet som stabilt.