Gammal är äldst, och det märks att Åkesson är den längs sittande partiledaren. Lite otippat fokuseras en del på inflation, samtidigt som det rödgröna alternativet får kritik för spretande politik, och Morgan Johansson tas i upptuktelse, skriver Jonathan Kärre.
På onsdagsförmiddagen var det så dags för den svenska partiledare som suttit längst på sin post att hålla tal i Almedalen, Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Läs även: Kommentar: Johan Pehrson i Almedalen – killen vid grillen bredvid
Talet inleddes unikt: med en saga om konungariket Sverige där Magdalena Andersson sökte förnyat förtroende att leda nationen, trots att hennes tidigare år vid makten närapå slagit landet i spillror.
Det märks att detta inte är Åkessons första rodeo. När han reser sig från fåtöljen och intar pulpeten är det med en rockstjärnas självsäkerhet och crowd control han riktar sig till folkhavet:
– Har ni det bra förresten?
– Ja! Svarar publiken unisont.
Jimmy Åkesson börjar med det självklara: att peka på samarbetssvårigheterna i Socialdemokraternas regeringsunderlag.
– Allt som Magdalena Andersson står och lovar inför valet ska sen filtreras genom ytterligare tre partier som har helt olika syn på vår tids stora samhällsproblem. På invandringen, integrationen, brottsligheten, energipolitiken, bränslepriserna och så vidare.
– Det förstår nog de allra flesta att det finns en överhängande risk för att det blir vare sig hackat eller malet, sa Jimmie Åkesson.
Att samma risk föreligger i högerblockets parlamentariska underlag – där M, KD och SD sannolikt behöver samsas med L – talades det däremot inte om. Men som Johan Pehrson förkunnade i sitt tal på tisdagskvällen vill han vara garanten för att en eventuell högerregering blir så liberal som möjligt.
Åkesson och Pehrson är i alla fall överens om det tröttsamma i Socialdemokraternas paroll om att vända varje sten för att komma tillrätta med Sveriges segregation och ökande brottslighet. För att ro hem poängen har Åkesson placerat fem stenar på talarpodiet framför sig. Han säger sig ha tagit med 100 sådana stenar till Visby, som regeringen inte vågat vända på. Det är ett genialt sätt att visa på bristen av konkretion i regeringens agerande mot den eskalerande kriminaliteten.
När statsministern inledde Almedalsveckan på söndagskvällen målade hon Sverige i ljusa färger och ett naturromantiskt skimmer. Vi fick höra om barrskogspromenader, paddelturer över stilla insjöar och grannar som vattnar varandras blommor. Kontrasterna kunde inte ha varit tydligare när den aspirerande oppositionsledaren målar upp sin bild.
– Sverige mår inte bra, och Sverige har inte mått bra på länge. På gatorna pågår en våldsam, blodig strid mellan kriminella gäng. Vi ser upplopp på gatorna, klanstyre i stadsdelar och självutnämnda härskare i kvarteren, sa han.
Vem som enligt Åkesson bär ansvaret torde inte överraska någon.
– Mitt i allt detta står världens kanske minst lyckade justitieminister, Morgan Johansson.
Läs även: Kommentar: Ebba Busch i Almedalen – sluggerretorik och familjepolitik
Jimmie Åkesson ägnade en stor del av talet åt inflationen. Han menar att de stigande priserna inte bara är en konsekvens av Putins ”fega, brutala och oprovocerade anfallskrig mot Ukraina” utan har också skapats av regeringen.
– Om vi har ett läge där omvärldsfaktorer driver upp priser. Då kanske det inte är så smart att elda på en sån utveckling genom att hitta på fler saker som förvärrar läget, sa Åkesson och dömde ut reduktionsplikten, som exempel.
Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas olika uppfattningar om vad som driver på bränslepriserna, förklaras kanske bäst av deras skilda positioner i klimatfrågan. Vattendelaren tycks vara frågan: Befinner vi oss i en klimatkris eller inte? Åkesson nämner inte klimatet men uppmanar alla som tröttnat på de ökade levnadskostnaderna att rösta på SD.
– Socialdemokraterna, Magdalena Andersson, de älskar inte Sverige. Det borde stå utom allt rimligt tvivel efter de senaste åtta årens brutala hantering av vårt land, sa Jimmie Åkesson.
Åkesson förklarade också att han, till skillnad från identitetsvänstern, inte bryr sig om människors ursprung eller hudfärg. Det viktiga är vem som gör sitt bästa för att bidra till samhällsbygget. Han hade tydliga instruktioner till den som vill bli en del av SD:s Sverige:
– Man får anpassa sig. Man får acceptera att man har kommit till ett nytt land, sa Åkesson och fortsatte:
– Här gäller svensk lag. Här gäller jämställdhet. I Sverige har vi demokrati. Och den som inte accepterar den sortens grundläggande värderingar får välja ett annat land. Svårare än så är det faktiskt inte.
Jimmie Åkesson rundade av sitt tal med ett tema som tidigare givits central plats av både Magdalena Andersson och Ebba Busch, om än med marginella skillnader i formuleringarna. Nämligen att Sverige kan bättre. I dagens tal upprepade Åkesson flera gånger att ”Det ska bli bra igen.”
När de svenska partiledarna tävlar om vem som vurmar mest för vårt land, har SD onekligen fördelen att ha ”Sverige” i partinamnet. Den nationella frågan utgör så att säga basen för partiets hela existens. Därför var det också kongenialt att Åkesson vevade en bukett blågula blommor när han tackade publiken.
