Facebook noscript imagePer Bolund i Almedalen – Klimatet och ödesvalet
Fokus
Per Bolund i Almedalen – Klimatet och ödesvalet
Per Bolund talar i Almedalen. Foto: Henrik Montgomery/TT
Per Bolund talar i Almedalen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Per Bolund har de näst sämsta förtroendesiffrorna för någon partiledare, och trots intresset för klimatfrågan innebär en röst på MP även en röst för ett större ideologiskt paket som kan skrämma bort annars intresserade. Möjligen borde man ha skalat bort och renodlat budskapet, skriver Jonathan Kärre.

Miljöpartiet skulle åka ur riksdagen om det vore val idag – trots att miljö- och klimatfrågan är en av väljarnas högst prioriterade. En förklaring till paradoxen är språkrörens låga förtroende hos väljarna: Per Bolund hamnar på sju procent och Märta Stenevi på sex procent i Novus aprilmätning – den absoluta botten av listan.

Tillsammans inledde de Miljöpartiets dag på Almedalsveckan med att beröra knivmordet som inträffat dagen innan bara ett hundratal meter från Almedalen. Efter en tyst minut deklarerade Per Bolund att miljöpartiet är ett feministiskt parti och att mäns våld mot kvinnor måste få bli en valfråga i årets val.

Läs även: Kommentar: Annie Lööf i Almedalen – Bryter en lans för Ukraina

– Vi släpper aldrig blicken från våldet som kvinnor får utstå. Det nya gröna folkhemmet vi vill bygga kan aldrig bli ett samhälle som står handlingsförlamat när kvinnor dödas eller när barn misshandlas, sa Per Bolund.

Per Bolund gör i sitt tal en del vaga uttalanden av typen: ”Bara tillsammans kan man ta ett samhälle in i framtiden.” Men lika ofta talar han klarspråk. Som när han säger att det ska bli stopp för vinster i skolan, stopp för import av ryskt bränsle och stopp för storskalig trålning i Östersjön. Eller att Miljöpartiet går till val på att sälja SAS, att matmomsen ska sänkas och att människor på landsbygden ska ges skattelättnader.

MP-ledaren kan också formulera sig ideologiskt medryckande, som när han säger att det inte finns någon välfärd på en död planet, och att miljöpartiet vill bli kvitt oljeberoendet och bygga ett nytt grönt folkhem inom naturens ramar.

Och så en kärnfull oneliner: ”Tåget ska alltid vara snabbare än bilen och billigare än flyget.”

Per Bolund citerade Karin Boyes klassiska dikt ”Ja visst gör det ont” och jämförde våren som tvekar med dagens känsla av maktlöshet inför klimathotet.

– Vi ska inte tveka när det är svårt. Vi ska göra tvärtom, trycka gasen i botten. Med eldrift så klart, sa Bolund till spridda skratt.

Världsläget målade han i mörka färger. Italien som utlyst klimatnödläge på grund av extrem torka, skördar som riskerar gå förlorade, och människor som dör av svält och värmebölja. Han påminde om att miljöhotet varit känt sedan IPCC:s första rapport för över 30 år sedan och att det var 16 år sedan Al Gore väckte engagemang med filmen ”En obekväm sanning”.

Bolund anklagade också bromsklossar i miljödebatten ”som kritiserar och ifrågasätter varje enskilt miljöförslag och säger att klimathotet ska lösas av någon annan, någon annanstans, någon annan gång”.

– Att skjuta upp klimatpolitiken för alltid, som allt för många gör, fortsatte Bolund. Det är att skjuta ner alla möjligheter till en bra framtid. Vi vet att vi behöver sänka utsläppen radikalt för att ha minsta chans att klara ett klimat vi kan leva med i framtiden.

Det är en grav retorik som påminner om Greta Thunberg. Är det ett uttryck för adekvata riskbedömningar eller domedagsprofetior? Därom tvista folk. Men om insatserna är så höga som Bolund säger – varför inte göra det lättare för folk att lägga sin röst på de gröna?

Som det ser ut nu räcker det inte att vilja rädda klimatet för att passa in i Miljöpartiet. Man ska därtill se sig som feminist, vara för kvotering, vilja införa ett tredje kön och sträva efter fri invandring. Det är många boxar att checka.

Läs även: Kommentar: Johan Pehrson i Almedalen – killen vid grillen bredvid

Vad man missar är att varje adderat lager riskerar att stöta bort väljare som delar partiets huvudsakliga agenda: att möta klimathotet. Om Miljöpartiet vill att deras allvarliga varningar ska hörsammas bör de kanske tona ner vissa positioner, renodla inriktningen och bli mer av ett enfrågeparti för miljön?

Men trots svagt stöd i opinionen har partiets sju år i regeringsställning onekligen burit frukt.

– Miljöpartiet har drivit fram The Swedish Proposal” för skärpt utsläppshandel i hela EU. Vi har sett till att Sverige har en radikal klimatlag. [...] Vi har minskat utsläppen från trafiken genom reduktionsplikten. Vi har stöpt om Preems oljeraffinaderi till att nu satsa på grönt, skyddat rekordmycket skog och skapat en energirevolution för förnybart.

– Inte dåligt jobbat för ett parti med strax över fyra procent av väljarna i ryggen, sa MP-ledaren till publikens jubel.

För att säkra stödröster skickade Per Bolund ut en varning. ”Utan Miljöpartiet i riksdagen blir det med stor sannolikhet valseger för en moderatledd regering som lutar sig mot extremhögern.” Han gjorde också klart att en röst på Miljöpartiet är en röst för en rödgrön regering med villkoret att den inte ökar utsläppen.

Avslutningsvis återknöt Per Bolund till Karin Boyes dikt om knoppar som brister. Han lämnade dock så lite andrum mellan dikten och sin egen slutplädering att man lätt kunde få för sig att det var Boye som kandiderade till riksdagen.

Läs även: Kommentar: Jimmie Åkesson i Almedalen: Rutin som en rockstjärna

Mot talets slut flyger svalorna lågt, deras spetsiga vingar för tankarna till logotypen för Naturskyddsföreningen och Bra miljöval. Som en sällan skådad nåd från vädergudarna kommer så regnet blott en minut efter att Bolund satt punkt. Är det ett tecken inför Miljöpartiets ödesval?

Jonathan Kärre

Fristående skribent
Twitter: @JonathanKarre