Det märkliga med P4 Kalmars vindkraftsreportage är inte att en jävig källa dök upp. Sådant händer. Det märkliga är att ingen på redaktionen ställde den enklaste av frågor: varför är den här mannen så annorlunda?

Ett reportage hos P4 Kalmar har väckt stor debatt. Den intervjuade, Niklas Petersson, är närmast lyrisk över de fem stora vindkraftverk som ligger bara 500 meter från hans hem. De 31 meter höga kraftverken fyller honom med en sådan glädje att han berättar om hur han brukar ta fotografier där de är med.

I morse plockade P4 Kalmar ner reportaget efter att det visade sakna viktig information. Någon djupare förklaring får vi inte. Foto: Skärmdump

Skattebetalarna grävde fram det som journalisterna inte berättade

Hjort: Vindkraftsälskaren som P4 inte presenterade fullt ut

Förslaget om 15-årsgräns på sociala medier förenar det sämsta av två världar. Det kommer sannolikt inte att fungera, men det kommer att kräva mer kontroll och mer övervakning. Barnen lär sig att runda spärrarna. Vi andra får leva med dem.

Det finns något rörande över politikers tro på regler. Inte deras tro på regler som sådana, utan tron att just den regel de själva råkar ha kommit på kommer att fungera. En utredning, beställd av regeringen, har föreslagit att det ska införas en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Det är ett fruktansvärt dumt förslag.

En hel generation har förlorats till scrollandets slukhål. Bild:AI 

Barnen rundar spärrarna – vi får övervakningen

Hjort: Ännu ett förbud för att rädda barnen

Ingen förväntar sig fullständig objektivitet. Däremot kan man begära något betydligt enklare: att medier berättar sådant som är relevant för läsarens egen bedömning. Det kravet verkar ibland vara svårare att uppfylla än man kunde tro. Återigen har media råkat glömma viktig information.

Det går naturligtvis inte att uppnå absolut neutralitet i medier. Redan i urvalet av nyheter görs värderingar. Vilka händelser som anses vara nyheter, vilka personer som får komma till tals, vilka fakta som lyfts fram och vilka som lämnas därhän – allt detta påverkar bilden. Den som ogillar resultatet brukar dessutom ha en färdig uppfattning om hur vinkeln borde ha sett ut i stället.

När forskarna presenterar sin rapport är Mårten Palme den tyngste forskare, när media rapporterar nämns han inte. Foto: Skärmdump

Omtalat working paper presenteras som odiskutabel vetenskap

Hjort: Medierna ”glömde” att Mårten Palme är medförfattare

Demokratin bygger på att människor kan tänka olika, pröva idéer och ändra uppfattning. Men när sociala och politiska kostnader gör vissa frågor omöjliga att diskutera krymper utrymmet för det fria samtalet. Debatter som den om Agnes Wold dödar lite av demokratin.

Det finns något märkligt över vår syn på debatt. Vi talar gärna om det öppna samhället, om vikten av samtal och det fria ordet. Men när någon faktiskt säger något obekvämt föredrar vi ofta en annan metod: vi bygger en skampåle, samlas runt den och diskuterar inte det som sagts, utan personen som sagt det. I stället för att låta argument mötas i öppen konfrontation reser vi mediala skampålar där oliktänkande hängs ut och tystas. Fallet Agnes Wold är ett tydligt exempel.

En debatt är alltid bättre än en medial stupstock. Bild: AI 

Varför debattera när man kan smutskasta? 