I samband med tomatkastningen mot utrikesminister Maria Malmer Stenergard hade de som genomförde sin aktion målat händerna röda. En symbol i Mellanöstern för den andra intifadan som anspelar på morden på två israeler. Men också en symbol för att anklaga någon. Spelar det någon roll om aktivisterna kände till betydelsen eller om de var nyttiga idioter?

År 2000 körde två israeler fel i Ramallah på Västbanken. Av misstag kom de till en vägspärr som upprätthölls av den Palestinska myndigheten. De arresterades och fördes till en lokal polisstation.

Händerna är för många judar en symbol för hat

Hjort: Blodiga händer i riksdagen

Vargfrågan anar ljus vid horisonten, men årets jakt är en stor besvikelse. Där politiken öppnar för och vill ha större jakt säger myndigheterna nej och minskar jakten från i fjol.

Nyligen kom den glädjande nyheten att vargen ser ut att få sänkt skyddsstatus. EU-minister Jessica Rosencrantz meddelade för ett par veckor sedan att det finns en majoritet bland medlemsländerna för sänkt status.

Sverige behöver fler skjutna vargar, inte färre. Foto: Pedersen, Terje/TT

Myndigheterna lyssnar inte på politiken 

Hjort: Vargjakten borde ha varit större

Vänsterpartiet hävdar att det var en tjänsteman som gjorde ett misstag så att det framstår som att partiledaren står bakom att Israel genomför ett folkmord i Gaza. Att reda ut den frågan är busenkel: Dadgostar kan bara skriva ett nytt inlägg där hon gör det tydligt att det inte sker något folkmord i Gaza.

”Terrorattacken gav israhell anledning att påbörja det folkmord som de längtat efter” så skrev signaturen ”Skunko” på twitter, i en replik på Vänsterpartiets partiordförandes tweet om 7-oktoberpogromen. Namnet är träffande eftersom det är ett exempel på antisemitism som stinker.

Ännu en gång är det oklart vem som säger vad i Vänsterpartiet. Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT

Dadgostar kan enkel tydliggöra att det inte pågår något folkmord. 

Hjort: Dadgostar borde förtydliga om Israel 

När Ibn Rushd inte fick stöd från Folkbildningsrådet beskrevs det som ett beställningsjobb eller döden för muslimsk folkbildning. Tvärtom gavs förbundet anmärkningsvärd tid och möjligheter att anpassa sig till de regler om bland annat mänskliga rättigheter och demokrati som finns.

När Ibn Rushd beslutade sig för att stänga ner sin verksamhet på grund av att de inte får statliga medel delades opinionen i två läger. Den ena gruppen menade att det var en dödsstöt mot muslimska bildningsförbund. Den andra menade att när pengarna försvann så fanns det ingen mening med verksamheten. Förmodligen har båda grupperna fel.

En av många som har kritiserat studieförbundet är Mats Persson. Foto: Nicklas Thegerström/TT 

De andra studieförbunden har inte haft motsvarande problem att följa regler 