Vad är ett sjukhus värt om patienten inte längre känner sig trygg? Den frågan borde Karolinskas ledning ställa sig efter demonstrationerna utanför entrén. För vårdens viktigaste kapital är inte byggnader eller budgetar - utan patienternas förtroende.

En judisk vän berättade för ett tag sedan om att bli äldre och få en rädsla för att gå till tandläkaren. Inte för vården som sådan, utan för att bli skadad genom en uppsåtlig olycka. En borr som slinter eller något liknande – kanske bara smärta, men den djupa oron finns där. För att känna sig trygg lämnas allt som påminner om det judiska hemma. Det finns en ny rädsla, inte bara oro utan skräck, hos många svenska judar.

Demonstrationen framför Karolinskas entré Skärmdump från X

Ingen patient ska behöva dölja sin identitet

Hjort: Karolinska har råd med allt utom moraliskt ledarskap

Demokratin bygger på att politiker kan granska och kritisera myndigheter. Men den bygger också på respekt för dem som upprätthåller lag och ordning. När ett regeringsunderlag accepterar slagord om att hela Malmö hatar polisen måste frågan ställas: är det verkligen ett parti som ska styra landet?

Under helgens Pride i Malmö gick Vänsterpartiet i paraden och skanderade: “Hela Malmö hatar polisen.” I en tid med mängder av skjutningar, sprängningar, terrorhot och annan grov brottslighet. I Malmö finns dessutom mycket allvarliga problem med antisemitism.

Hur ska polisen känna stöd för politiken om det accepteras hat mot dem? Bild: AI

Kan ett parti som accepterar hat mot polisen sitta i regeringen? 

Hjort: Magdalena Andersson måste svara om Vänsterpartiet

Carl-Oskar Bohlin blev nyligen måltavla för en kulturtext i SvD som påstod att ett tal vid Flygarmonumentet skulle ha imponerat på Mussolini. Kritiken lät inte vänta på sig. Men det intressanta är inte den enskilda formuleringen – utan vad det säger om en medievärld där kvalitet inte längre nödvändigtvis belönas.

Förra veckan gick SvD Kultur till angrepp mot civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin. Att hålla ett tal framför Flygarmonumentet skulle enligt SvD ha fyllt Mussolini med avund. Orsaken är att monumentet föreställer en örn och är designat av Carl Milles.

SvD försöker hantera sitt problem men gör det inte varken helhjärtat eller tillräckligt. Pinsamheten kvarstår. Foto: Holger Ellgaard (CC BY-SA 3.0)Skärmdump/svd

Presstödet räddar tidningar – men ibland också från sina läsare

Hjort: SvD:s Mussolinivurpa avslöjar ett större problem

Efter masskjutningen i Stade upprepades ett välkänt mönster. Frågorna blev snabbt fler än svaren, medan medierna tycktes mer upptagna av hur information skulle presenteras än av att ge en så fullständig bild som möjligt. Det är en utveckling som kostar journalistiken dess viktigaste kapital: förtroendet.

Masskjutningen i den tyska staden Stade följer ett välkänt mönster. Sex personer är döda. Vad har hänt? De mediala uppgifterna är glidande och ofullständiga, samtidigt som sociala medier kokar av försök att få svar. Misstro mot medier föds sällan av det som publiceras, utan av det som utelämnas.

När medierna har hål i informationen kommer spekulationer att fylla dem. Bild:AI

Journalistik är inte att tänka åt läsaren