Miljardär har bivit ett skällsord bland socialistiska politiker. Miljardärer beskrivs som utsugare som inte fyller någon ekonomisk funktion – utom möjligen som skattekälla. Men det politikerna främst ogillar med miljardärer och människor som är ekonomiskt oberoende är att de därmed inte är beroende av politikerna.

Ung Vänsters ordförande My Kårlycke tycker inte om miljardärer; miljardärer är överflödiga och deras förmögenheter bör komma de arbetande massorna till del. På så sätt löser Sverige alla problem med arbetslöshet, bostadsbrist och nedskärningar i välfärden, tänker hon sig.

“Privat rikedom för några få har grundat för oändlig offentlig fattigdom för oss alla”, hävdade Nooshi Dadgostar i den senaste partiledardebatten. Foto: Skärmbild från riksdagen.se

Miljardärerna betalar miljarder i skatt.

Skogkär: Sverige behöver fler miljardärer

En vecka före valet 2022 kallade den dåvarande socialdemokratiska regeringen i all hast till presskonferens. Skenande energipriser riskerade att leda till en finansiell kris, löd budskapet. Riksdagen blixtinkallades för att ställa ut kreditgarantier till ett värde av en kvarts miljard. Något stöd betalades aldrig ut. I efterhand framstår allt som en fräck bluff avsedd att skrämma väljarna att sluta upp bakom den sittande regeringen.

Det var en vecka före valet 2022. Den 3 september, en lördag. Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) kallade till <a href="https://www.youtube.com/watch?v=OfHmfe0C4Fo">presskonferens</a> på regeringskansliet. Vid sin sida hade hon finansminister Mikael Damberg. Budskapet var dramatiskt. Sverige stod inför en hotande energikris med skenande elpriser som riskerade att övergå i en finanskris. Orsaken var att Ryssland stoppat gasleveranserna till Tyskland. Vi står inför “en ren krigsvinter”, löd Anderssons ödesmättade budskap.

Magdalena Andersson (S). Foto: Skärmbild från Socialdemoraternas Youtube-kanal.

Politiska överord är en sak, att fabricera ett nationellt, ekonomiskt nödläge är något annat. 

Skogkär: Anderssons fräckaste bluff

Det bedrivs en kampanj mot Tidöpartiernas migrationspolitik. I medierna och av medierna. Det är så här agendasättande journalistik ser ut i praktiken.

Autistisk fyraåring i Malmö utvisas ensam till Bosnien. Åttamånaders bebis utvisas ensam till Iran. Och ovanpå detta det ena fallet efter det andra av så kallade tonårsutvisningar. De senaste veckorna har tidningar, radio och tv svämmat över av liknande nyheter: Ömmande fall. Omänskliga regler.

Nej, det ska han inte. Foto: Skärmavbild från Nyhetsmorgon i TV4.

Det är en uppvisning i agendasättande journalistik.

Skogkär: Fria fantasier om spädbarnsutvisning

Att Stegras stålverksbygge i Boden slutförs och att produktionen där kan komma igång som planerat beskrivs som avgörande för marknadens tilltro till det gröna stålet. Men i nuläget framstår det som minst lika troligt att Stegra går samma väg som batteritillverkaren Northvolt.

Det gröna stålet har det motigt. Förra året presenterades bara två nya projekt i hela världen. Samtidigt avbröts eller pausades en rad satsningar på grönt stål, inte minst i Europa. Ståljätten Arcelor Mittal, med bas i Luxemburg, meddelade att två stora <a href="https://www.affarsvarlden.se/artikel/staljatten-arcelormittal-overger-vatgas-trots-14-miljarder-i-stod">projekt</a> i Tyskland skrotas, medan satsningar i Spanien och Frankrike skjuts på framtiden. Redan hösten 2024 meddelade statliga SSAB att bolagets projekt för grönt stål, Hybrit i Kiruna, <a href="https://omni.se/lkab-s-hybrit-projekt-pausas-tidigast-pa-2040-talet/a/QMwxz8">senareläggs</a>.

Stål men inte grönt. Foto: Adobe Stock/icarmen13

 Ett nytt stålverk innebär ökade utsläpp även om stålet som produceras är grönt. 