Kvinnovåld är ett av våra stora samhällsproblem. Trots det tror vi sällan på att det kan drabba oss själva eller någon i vår närhet.&nbsp;

På min näthinna sitter minnet av hundratals sönderslagna kvinnokroppar. Det är mitt jobb att titta på och bedöma dessa bilder. Visa dem på storbildsskärm i rättssalarna. Sakligt redogöra för blåtirorna, de utslagna tänderna, de sönderslitna underliven. Höra berättelserna om hur de har uppstått. Höra om skammen för att man har låtit det ske. Om hur en livsfarlig cocktail av rädsla och kärlek har gjort att man har stannat kvar – trots att man har fruktat för sitt liv.

Åklagare Paulina Brandberg, kolumnist på Bulletins ledarsida. Foto: Karl Gabor.

Paulina Brandberg: Det finns konkreta saker man kan göra för att anmälan ska kunna leda till lagföring och straff.

Minsta tecken på våld mot kvinnor ska alltid tas på allvar

Kolumnisten Paulina Brandberg skriver om gängens skrämselkapital. I dag vidtar många gängkriminella långtgående åtgärder just för att visa sin koppling till nätverket i syfte att bygga upp sitt skrämselkapital och därmed få mer makt. Genom en kriminalisering av deltagande i kriminella organisationer skulle en sådan marknadsföring inte längre kunna ske riskfritt, utan kunna leda till lagföring och straff.

Enligt en forskningsrapport som presenterades för drygt två år sedan finns det i Sverige omkring femtusen personer som ingår i kriminella nätverk. Detta är femtusen personer som påverkar livet oerhört mycket för sin omgivning. Femtusen personer som är en stor del av anledningen till att många människor i vårt land inte längre vågar röra sig fritt i samhället. Gängen sätter upp egna regler och får människorna att rätta sig efter dessa. Det formuleras ofta som att gängen "styr" förorterna. 
 Femtusen personer är givetvis en alldeles för stor siffra men den utgör samtidigt mindre än en halv promille av vår befolkning. Hur kan en sådan här förhållandevis liten andel av befolkningen få så stor makt över oss andra? Svaret är enkelt och heter skrämselkapital. Gängens makt föds helt ur andra människors rädsla. Ju mer rädsla människor känner, desto större blir makten. För att nå större makt sprider gängen ett tydligt och effektivt budskap: kränker du mig eller någon i mitt nätverk kommer du eller någon i din närhet att råka illa ut, möjligen dö eller allvarligt skadas. Det är när detta budskap har fått en tillräcklig spridning som gängen kan styra sin omgivning.&nbsp; 
 De kan då begå både mindre och större brott utan att riskera att dömas – de vet att ingen kommer att våga vittna. De kan då få människor att flytta sig ur deras väg enbart genom att titta på dem. De kan då få ungdomar att begå brott åt dem därför att de är för rädda för att säga nej. De kan då driva in såväl riktiga som påhittade skulder. De kan – om det går tillräckligt långt – även påverka myndighetsföreträdare att positivt särbehandla dem. Vad kan vi då göra åt detta? Till att börja med bör vi till varje pris undvika att hjälpa gängen med deras marknadsföring. I detta sammanhang aktualiseras frågan om den så kallade gangsterrappen. När personer som har starka kopplingar till gäng som har ett flertal släckta liv på sitt samvete, skriver texter som går ut på att de kommer att fortsätta skjuta sina fiender, hur ska vi då förhålla oss till dessa texter?&nbsp;

Brandberg:  Gängens makt föds helt ur andra människors rädsla. Ju mer rädsla människor känner, desto större blir makten.

Hjälp inte gängen med marknadsföring

Människor vågar inte vittna på grund av hot från gängkriminella. Kan vi egentligen klandra dem som tiger, när skyddet vi erbjuder är så svagt? Ledarsidans kolumnist åklagaren Paulina Brandberg föreslår stärkt vittnesskydd.

Jag träffar Nimo och hans mamma Maria en kylig januarieftermiddag. Det är Maria som har tagit kontakt med mig och bett om ett möte. Hon och Nimo vill berätta sin historia för mig. De vill att jag, som arbetar i rättsväsendet, ska förstå. Och visst förstår jag.

Brandberg: Folk vågar inte vittna när gängkriminella hotar. Kan vi egentligen klandra dem som tiger, när skyddet vi erbjuder är så svagt?

Samhället måste kunna skydda dem som vittnar i domstol

Kolumnisten Paulina Brandberg skriver om Sveriges oförmåga att se och lära av andra länder vad gäller rättspolitiken: Givetvis ska vi inte okritiskt kopiera andra länders lagstiftning, eller tro att vi kan plocka russinen ur kakan. Vi måste dock åtminstone kunna vara öppna för tanken att andra länder har hittat bättre lösningar än vi på olika brottsrelaterade problem.

När coronapandemin svepte in över världen valde Sverige en strategi som kraftigt avvek från hur övriga länder hanterade situationen. Medan andra länder valde lockdown och munskyddstvång i offentliga miljöer gick Sverige i motsatt riktning och lät mycket i samhället fortsätta ungefär som förut. Internationellt pratades det om ”the Swedish model” och världen tittade med skräckblandad nyfikenhet på hur vi fortsatte att shoppa och gå på krogen samtidigt som smittan spreds och dödstalen sköt i höjden.

Kolumnisten Paulina Brandberg skriver om att Sveriges överlägsna självbild och konsekvenserna för rättspolitiken.