Charles de Gaulle har i Sverige länge fördömts som en bakåtsträvare, någon som envist höll fast vid gammalt nonsens som självständighet, patriotism och ett starkt försvar. Historien har nu givit honom rätt, skriver Stig Fölhammar.

Den franske presidenten Charles de Gaulle (1944–1946 och 1959–1969) hade inte många vänner i Sverige, förutom den populäre svenske journalisten Knut Ståhlberg, men Ståhlberg bodde ju och arbetade i Paris. I Sverige uppfattades allmänt de Gaulle, som utpräglat nationalistisk, högdragen och mycket egensinnig. Han sågs som en provokatör mot den ordning och tankevärld som var förhärskande i alla andra europeiska länder. Kanske har tiden nu kommit för att omvärdera hans insatser?

Winston Churchill och Charles de Gaulle i Marrakech, 1944. Foto: War Office official photographer, Public Domain, via Wikimedia Commons

Charles de Gaulle trodde inte på den eviga freden och ett ständigt generöst USA

Fölhammar: Hög tid att omvärdera Charles de Gaulle

Den senaste tiden har Spanien varit i blickfånget. Skälet är den socialistiska migrationspolitiken som förs där, som påstås öppna Europa för ny flodvåg. Det finns dock skäl att ta det med ro, skriver Stig Fölhammar.

Galenpannor finns det inom vänstern. Mélenchon och Montero, som Mats Skogkär nämnde i sin ledare är inte ensamma. Det kan vi nog vara överens om lite till mans.

Den spanska regeringen har beslutat att ge uppehållstillstånd och arbetstillstånd till hundratusentals invandrare. Foto: Emilio Morenatti /AP/TT

Spaniens invandrare är lättintegrerade och nöjda med att stanna där de är

Fölhammar: Ingen risk för spansk invasion

Miljarder har bränts både i Sverige och EU på ”gröna projekt”. De framstår idag som lika extravaganta som forna tiders katedraler, tyvärr utan dessas konstnärliga värde. Detta skriver Stig Fölhammar.

Etanolfabriker och Northvolt i konkurs, vindkraftverken och Stegra på tur att gå samma väg. Vi närmar oss en slutgiltig uppgörelse med ”de gröna investeringarna” och kanske också med miljöpartiernas och de grönas inflytande över politik och ekonomi i Europa. Det kommer att bli en dyr nota att betala, kanske lika dyr som den som de illa beryktade fastighetsspekulanterna lämnade efter sig i slutet av 80-talet.

Sådär! Lika dyrt, men mycket vackrare! Foto: (Northvolt) Spisen, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia foundation / (Notre dame)  Peter Haas, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia foundation

Om vi bara kan blidka klimatgudarna med ett fint tempel så är världen räddad!

Fölhammar: Miljöpartisterna är vår tids katedralbyggare! 

Moderaterna i EU-parlamentet har gjort något oförlåtligt <span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– de har vägrat att rösta som sossarna vill. Två socialdemokratiska parlamentariker protesterar. Stig Fölhammar undrar om deras ilska kan förklaras av deras bakgrund, och undersöker.

Europaparlamentarikerna Heléne Fritzon (S) och Johan Danielsson (S) <a href="https://www.di.se/debatt/ett-politiskt-haveri-fran-moderaterna/">skriver i Dagen industri att den här veckan markerar en tydlig vändpunkt i Europaparlamentets arbete</a>. Moderaterna har nämligen beslutat att något måste göras för att förändra de europeiska ländernas konkurrenskraft. Illa, illa.

Heléne Fritzon (S) har aldrig arbetat utanför politiken. Foto: Caisa Rasmussen/TT

Moderaterna allierar sig med ”extremhögern” i EU-parlamentet