Sverige lider av återkommande amnesi i samband med västerländska krigstriumfer. Efter kalla krigets slut glömde vi Rysslands inherenta imperieambitioner, och efter Första världskriget Europas månghundraåriga konflikt med islam, skriver Ronie Berggren.
Sverige måste göra upp med sitt naiva tänkande om historien.
Den 9 maj hade TV 4 Efter fem ett inslag om Putins senaste uttalanden om kärnvapen. Ett som upprepats så pass ofta att vi tyvärr fått vänja oss vid. Efter inslaget om Putins tal sa TV4:s programvärd Tilde de Paula Eby:
Det här hade man inte trott när man växte upp – efter– kalla kriget.
Läs även: Gustavsson: Socialdemokraterna och den vite mannens börda
Och så är det ju. Man har i synnerhet inte trott just detta om man har växt upp i Sverige efter kalla kriget. För Sverige har inte fått historien om kalla kriget rätt, vilket beror på att våra socialdemokratiska regeringar i stor utsträckning inte stod på rätt sida av historien. Dels fanns socialdemokrater som aktivt hade samröre med Sovjetunionen, men framförallt förespråkade Socialdemokraterna ömsesidig nedrustning.
USA under kalla krigets slutskede och under ledning av i synnerhet Ronald Reagan och parhästen Margaret Thatcher, förespråkade motsatsen: upprustning. Det var också därför kalla kriget tog slut, för att Väst vann denna upprustning. Sovjetunionens maskineri hade sedan länge gått på sparlåga. Att kommunismen inte fungerade visste många inom sovjetsystemet sedan länge, därav vikten att smuggla in teknologi från Väst.
Under Gorbatjovs ledarskap kom insikten att det inte gick att vinna kapprustningen med Väst. Glasnost och Perestrojka följde, och så småningom föll Sovjetunionen. Det kalla kriget var över. Väst hade segrat.
Men vänsterliberala krafter och svensk historieskrivning är inte tydliga här. Alla tillstår att kalla kriget tog slut, men inte att det tog slut för att Väst, under Reagan och Thatcher, segrade med sin mycket osvenska syn på upprustning och maktdemonstrationer.
I Sverige trodde vi istället att den ryska imperialismen bara ebbat ut. De som följde utvecklingen, i synnerhet sedan Putin kom till makten 1999, kunde dock snart inse att den ryska imperialismens historiska frö fortfarande fanns där, i väntan på rätt tillfälle att spira. Detta förnekades dock av nästan alla partier och experter i Sverige, för vi ville så gärna tro att så inte var fallet.
En djup naivitet slog klorna i Sveriges politiska etablissemang som i tron på att historien nått en ny fas, rustade ner i princip hela Sveriges unikt välutvecklade försvar.
Läs även: Göranson: Sverige och förgudligandet av Förenta nationerna
Men låt oss hoppa tillbaka till ett annat krig: Första världskriget. Det krig där Väst, under ledning av Storbritannien, punkterade det ottomanska riket. Det 1 400 år gamla hotet från islam mot Väst var nu definitivt över. Väst hade vunnit på grund av att Väst under de senaste trehundra åren blivit militärt starkare än den muslimska världen.
De islamiska invasionsförsöken av Europa (som svenskar i flera årtionden inte lärt sig något om i skolan) var över, och det var istället Europa som punkterade det sista kalifatet (lyssna gära på denna podd om sagda ämne).
Om någon som växte upp – efter – Första världskriget, skulle ha blickat ut över Europa och över Mellanöstern idag, så skulle denne säga samma sak som Tilde:
Det här hade man inte trott när man växte upp – efter – Första världskriget.
Det som inträffade årtiondena efter första, och i synnerhet andra världskriget, var helt enkelt en historieamnesi: vi glömde bort, och fick inte lära oss, att islam bara några hundra år tidigare hade utgjort ett militärt hot mot Europa.
Vi slutade tro det i så hög grad att vi öppnade upp för islamisk massinvandring till Europa.
Att vi nu står i en snabbt växande konflikt med islamiseringens krafter på europeisk mark beror på att vi även i detta fall har varit naiva. Dettta på grund av att vi inte har analyserat historien korrekt.
Den korrekta förståelsen av såväl sovjetisk som islamisk imperialism borde vara denna: Väst är de goda, och Väst vann båda slagen. Därför råder idag en västerländsk världsordning, inte en sovjetisk eller islamisk sådan.
Men eftersom vi glömt, och inte längre lär oss detta, befinner vi som västerländsk civilisation nu i dessa cykler av naivitet, som om de inte bryts kommer att leda till Europas och den västerländska civilisationens fall.
Läs även: Koraszewski: Islams judehat och kriget mot Västs demokratier
