Tänk dig själv att i ditt kvarter byts dina grannar ut. De du brukade heja på är inte längre kvar, några andra flyttar in. De nya kommer du sannolikt inte lära känna. Ni talar inte ens samma språk. Flera andra flyttar ut, åter andra flyttar in i hög takt.

Läs även: Skogkär: Den demografiska verkligheten kan inte dribblas bort

I en lägenhet i din trappuppgång verkar det bo fler än du kan räkna till. Ryktet säger att där, fast det bara är en tvårumslägenhet, bor ett tiotal män. Du håller dig på din kant, vågar inte klaga när du hör höga röster sent på natten.

Några av männen beter sig konstigt ute på lekplatsen, sitter sysslolösa hela dagarna, röker. Vad är det? Det luktar inte cigaretter, doften är söt… aha… marijuana.

Vad gör du? Du säger till dina barn att de inte ska leka på den gården. Och att de inte ska prata med männen. Du vet inte vilka de är, om man kan lita på dem eller inte.

På så vis, fast du bara vill skydda dina barn, ärver de sannolikt misstänksamheten mot främlingen som de i sin tur riskerar att föra över till sina framtida barn.

Sådana här erfarenheter kan, hur otroligt det än låter, göda kriminalitet. Det handlar om demografi.

Låt mig förklara.

När internationella forskare försöker förstå och förklara varför vissa områden genererar kriminalitet söker de brett. Hur ska man till exempel förklara att trots att bara åtta procent av jordens befolkning bor i Latinamerika begås en tredjedel av alla mord på den kontinenten? En viktig och grundläggande faktor är snabba demografiska förändringar. För att citera Robert Muggah, grundare av Igarapé Institute i Brasilien: ”Fenomenet med oreglerad urbanisering och snabb befolkningstillväxt påverkar nästan alla länder i regionen.”

Stora delar av Latinamerika genomgick en våldsam demografisk förändring med början på 1950-talet. Människor, vana vid att bruka jorden, lämnade landsbygden och flyttade in i städerna. Många saknade omedelbara förutsättningar för att få arbete, hade vare sig socialt kapital eller relevant utbildning. Bristen på arbete var stor och arbetslösheten sköt i höjden.

Den oreglerade tillströmningen av människor ledde till att de sociala strukturerna inte hängde med eftersom institutionerna inte var dimensionerade för en sådan befolkningsökning. Staten tappade kontrollen, kunde inte upprätthålla det territoriella greppet och skydda befolkningen.

Privata aktörer trädde då in på marknaden, erbjöd skydd mot betalning. Dels var det rent kriminella grupperingar, dels säkerhetsföretag som övertog en allt större del av det som egentligen är statens uppdrag. Det ledde till bristande kontroll och insyn i verksamheterna vilket i sin tur ledde till ökad korruption, kränkningar av mänskliga rättigheter och till oproportionerlig våldsanvändning. Enbart i Mexiko finns cirka 8 000 privata säkerhetsföretag som arbetar bortanför statlig insyn och reglering, enligt en rapport 2018 från Inter-American Dialogue.

När våldsbrottsligheten sköt i höjden fick polisen allt svårare att lösa fallen. Idag klaras i genomsnitt endast 20 procent av morden i Latinamerika upp, i Brasilien bara 8 av 100 mord.

En trend i hela regionen är att bostadsområden med hög ungdomsarbetslöshet, låg inkomst, och en stark koncentration av män som tillhör minoritetsgrupper, präglas av ett stort antal mord på framför allt unga. Det är ofta bostadsområden med hög omsättning på hyresgäster och därför svaga sociala band och dålig sammanhållning.

Det är i en miljö med stark koncentration av unga män med dåliga framtidsutsikter som grogrunden för gängbildningar, maffior, milisgrupper och narkotikakarteller har uppstått.

Läs även: DEBATT: Demografi, kultur och värderingar hänger ihop

Sverige kan inte jämföras med länderna i Latinamerika när det kommer till mord och andra våldsbrott. Men vi har en oroväckande utveckling av mord med skjutvapen. När man läser Robert Muggahs forskning där han tar hänsyn till en rad olika faktorer och beskriver den historiska utveckling som fört kontinenten in i en sådan våldsspiral, hajar i alla fall jag till.

I Sverige hävdar politiker tillsammans med kriminologer att det är sociala och ekonomiska klyftor som är förklaringen till skutvapenvåldet och mördandet på gator och torg. Miljöpartisten Märta Stenevi: ”Grunden till den situation vi har i dag ligger längre tillbaka i tiden. De som härjar i gängen nu är födda och uppvuxna i Sverige där de ekonomiska klyftorna ökat.”

Vad säger en sådan som Robert Muggah? Jo, att ekonomisk ojämlikhet kraftfullt korrelerar med antal mord i samhället. Det är bara det att det inte är den enda faktorn, enligt honom. Länderna på den latinamerikanska kontinenten hör till de mest ojämlika på planeten. Sverige tillhör några av de mest jämlika om än inkomstskillnaderna ökat något de senaste åren.

Sverige har genomgått en demografisk omvälvning de senaste 20 åren som saknar motstycke. Den oreglerade befolkningsökningen har lett till att systemet inte hänger med. Poliserna är för få, domarna, lärarna, kriminalvårdarna, socialsekreterarna, bostäderna, fängelseplatserna... Och precis som i Latinamerika går de allra flesta fria som skjuter en annan till döds. I början av 1990-talet klarades 9 av 10 fall av dödligt våld upp. Numera leder bara en av fyra dödsskjutningar till fällande dom. Det är näst intill riskfritt att mörda.

Mordutredningar är en resurskrävande verksamhet som dränerar polisen på resurser. Precis som i Latinamerika har marknaden för vakt- och säkerhetsföretag en explosionsartad utveckling, parallellt med kriminella som ”erbjuder skydd” för pengar, upprättar vägspärrar och dominerar bostadsområden.

Lägg därtill att den könsmässiga demografin också radikalt har förändrats. I Sverige har kvinnor sedan den första folkräkningen 1746 varit i majoritet. Det är bra med fler kvinnor än män för ett samhälle. Det tenderar att bli mer stabilt. År 2015 hände något sensationellt, men som knappast uppmärksammades. För första gången någonsin passerade männen kvinnorna i antal. Sverige har sedan dess fler män än kvinnor. Skillnaden uppgår till nästan 80 000.

Förklaringen är en kombination av hög invandring där männen varit i majoritet, liksom att män generellt lever allt längre.

Det bådar inte gott eftersom det är män som står för den övervägande delen av våldet. Samhället riskerar på så vis att maskuliniseras.

Jag har aldrig hört en politiker eller för den delen kriminolog lyfta demografin som en aspekt för att förstå våldsutveckling. Sannolikt tror man att det skulle utgöra en stigmatisering av människor med annan etnisk bakgrund. Men det inte etniciteten i sig som är poängen, det är okontrollerad befolkningsökning som pressar statens förmåga att fullgöra sina uppdrag.

Särskilt illa är det när ett land får kluster av frustrerade testosteronstinna unga män med sämre förutsättningar till etablering. Om man dessutom adderar att det inte bara är inhemsk landsbygdsbefolkning som i stor omfattning flyttar in till städerna, utan människor med både annorlunda språklig, kulturell och religiös bakgrund…

Det är inte konstigt att det börjat smälla i Sverige.