Facebook noscript imageBrinkemo: Kärnvapenskrammel och en ny blick på världen
Per Brinkemo
Krönikörer
Brinkemo: Kärnvapenskrammel och en ny blick på världen
Dagen gryr över en värld som ser annorlunda ut. Foto: Nardus Engelbrecht/AP/TT
Dagen gryr över en värld som ser annorlunda ut. Foto: Nardus Engelbrecht/AP/TT

Krig i Ukraina och vi vaknar till en ny värld med nya sanningar. Ett fjäll eller två av civilisation har fallit från våra ögon och människans centrala livsvillkor framstår i blixtbelysning. Vi ser klarare, på gott och ont, skriver Per Brinkemo.

När nu Ukraina invaderats och Putin hotar med kärnvapen sker en transformation.
Vår blick på världen och oss själva förändras. Drastiskt.

Det är svårt att hänga med, förstå vad som händer. Orden räcker inte till. Än mindre kartan. Det är en ny terräng att navigera i.

Psyket reagerar, instinkter i dvala trycker på.
Det är på gott och ont.

När existensen på jorden upplevs hotad blir heliga principer med ens förhandlingsbara.
Omprioriteringar görs.

Nya tankar väcks och dogmer som inte tålde tvivel ifrågasätts.
Det tidigare centrala ses med ens som perifert.

Det förr så onödiga blir livsnödvändigt.
Gamla konfliktlinjer suddas ut och nya mer verkliga tar form.

Fiender blir om inte vänner så lierade.

Trots all oro för vad Putin kan vara kapabel till är det som om frisk luft sipprar in i systemet. I alla fall annan luft.
När existensen hotas skiljs smått från stort, viktigt från trams. Livet får kontur, ryggraden rätas ut och accepterad tvehågsenhet ersätts med förväntan inför beslutsamhet.

Och allt vänds upp och ner.

Läs även: Lindén: Hjälp Ukraina men gör det klokt

Militären som stukats, tuktats och förpassats till ett särintresse upphöjs till garanten för vår frihet. En yrkeskår man överseende flinat mot blir en auktoritet. Forskare från Försvarshögskolan, militärexperter ges röst i varenda mediekanal. I tv-studior står uniformerade allvarsamma män och deras auktoritet ses plötsligt som självklar. Vi lyssnar.

Grundbulten om den heliga neutraliteten ifrågasätts.

Riksdagen beslutar för första gången sedan 1939 att sända vapen till ett land i krig. Den gången gällde det Finland.

Teoretiska ordkrigare får med ens vilja att gå till handling. En ström ur civilsamhället anmäler sig som frivilliga till Hemvärnet som får svårt att hinna med alla ansökningar.

Länder som uppfattats som fientliga mot flyktingar öppnar sina gränser och stater och volontärer bistår med transporter, välvilja, mat och förnödenheter.

Nationalstaten som av många setts som en föråldrad konstruktion hyllas som en suverän enhet och nåde den främmande makt som intervenerar. En splittrad enhet som EU står plötsligt enad i aktion mot angriparen.

Läs även: Ahmed: Nej till ukrainare, ja till afghaner

Nationalstaten Ukraina måste skyddas.

Om inte, hotas också den egna.

Att hundratusentals, snart miljoner, kvinnor och barn får lämna Ukraina men inte män är det ingen som ifrågasätter.

Pojkar och män som slåss för sitt land hyllas som hjältar och genusperspektivet lyser med sin frånvaro.

Fria demokratiska nationalstater där individens friheter värnas byter skepnad och agerar nu enligt klanens logik. Rättsstatens princip, den som skiljer fria från förtryckande länder, får ge vika i kampen mot angriparen. Ingen invänder mot att denna logik måste gälla i krig eftersom stora värden står på spel. Klanens kollektiva bestraffning praktiseras. Familjer och individer som tillhör den ryska sfären men som bor i Väst ska få sina tillgångar beslagtagna. Det ryska folket straffas kollektivt, ekonomiskt, och isoleras.

Det är upp- och nervända världen.

Faran intensifierar våra känslor, får oss också att inse livets grundvillkor. Kanske är människans lott att bara känna livet in på huden när det kollektivt och på allvar är hotat.

Men människan är människa oavsett tidsepok. I tider av fred och välstånd glöms grundvillkoren bort. I förra veckans ”Agenda Special” sa Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist om den ryska invasionen av Ukraina: ”Ytterst är det här ett sätt att bete sig som borde ha varit passé i den mänskliga historien.”

Borde?

I fred och välgång odlas drömmen om och längtan efter en den perfekta världen. Den får oss att hemfalla åt experiment och utopier, tron att idealsamhället är uppnåeligt, att med rätt beslut och värdegrund ligger det bibliska tusenåriga fredsriket runt hörnet. Där är gränser utsuddade, lamm och varg bor tillsammans, mänskligheten är en enda klass och biologiska skillnader mellan könen och skillnader mellan kulturer är för evigt borta.

Längtan efter en värld och en mänsklighet är så stark att skillnader som de facto finns gör blicken grumlig. Universella värderingar gäller, eller borde gälla, och allt är, eller borde vara, sammansmält till en enhet.

Läs även: Skogkär: När ukrainare flyr tänker regeringen i volymer

För att skydda sig själv mot sin egen inneboende destruktivitet har människan hittat verktyg till skydd för sig själv. Mänskliga konstruktioner som lagar, förordningar, avtal och konventioner är ytterst sett åtgärder för att tämja den mänskliga naturen. När sådana inte hålls bryter helvetet lös.

Där är vi nu.

Per Brinkemo

Per Brinkemo är kolumnist i Bulletin. Han har en examen i religionsvetenskap och har jobbat som journalist för både tidningar och tv, t ex Uppdrag Granskning. Under fyra år var han projektledare i en somalisk förening i Rosengård. Han är också föreläsare och författare, och har bland annat skrivit om klansamhällen i de båda böckerna "Mellan klan och stat" och "Klanen".