Undrar hur det går för den där 19-årige grabben från Hudiksvall, som mitt i smällkalla vintern drog söderöver. Inte för solen och värmens skull, men för pengarnas och kanske hederns. Han lämnade jobbet som vikarie i en snabbmatsrestaurang i den lilla norrländska kuststaden invid Östersjön för ett morduppdrag.

Läs även: Gustavsson: Socialdemokraterna och den vite mannens börda

Han skulle skjuta Benzema. Inte den franske fotbollsspelaren som spelat i Real Madrid och franska landslaget, utan en annan lirare. Han skulle skjuta en tidigare Hudiksvallsbo vid namn Mustafa Aljiburi som kallade sig ”Benzema”. I Bagdad.

Vadan detta, tänker någon, vad har hänt med hudiksborna? Så vitt känt har de inte varit särskilt våldsamma av sig, inte på länge i alla fall. Men visst har de gjort förfärligheter också förr om åren. Om än inte i Bagdad.

Den nionde oktober 1867 skrev ”Nya Dagligt Allehanda” om att arbetskarlen Erik Gustaf Holmström och fiskaresonen Per Johan Flodman blivit överfallna av några främmande människor och knivhuggna. Erik Gustav dog medan Per Johan klarade sig med, som det numera heter, stickskador.

Tidningen rapporterade att några mördare inte gripits, men att flera barn hade sett ”… ett skojarsällskap, som bland mycket annat pack uppehöll sig härstädes under liqvidationsmötet och på riktigt zigenarsätt haft sitt högqvarter under bar himmel i skogen mellan staden och Håsta by.

Men såvitt känt dömdes ingen.

Den 21 maj 1902 var det dags igen. Hudiksvallsposten rapporterade under rubriken ”Fasansfullt dåd af en vansinnig” att Johan Arvid Bergström, som uppträtt förvirrat och talat osammanhängande, tagit en yxa, gett sig på en änka och huggit av armen, därefter jagade och dödade han med ett dråpslag i ryggen sin fästmö men han nöjde sig inte med det. Han fortsatte hugga så att ”…hufvudet delvis skildes från kroppen”.

Han fortsatte ge sig på flera andra människor som gudskelov klarade livhanken men flera ”fruntimmer som från fönstren i de närliggande gårdarne sågo det fasansfulla morddramat, blefvo däraf så uppskrämda att de blefvo sjuka.”

Många fler tragiska händelser som lett till både stickskador och på senare tid död efter skjutvapenvåld har ägt rum i Hudiksvall, denna lilla kustpärla med cirka 15 000 invånare och med den välkända Glada Hudik-teatern.’

Läs även: Gustavsson: Angiverisamhälle – Ja tack!

Men det var det där med den unge Hudiksvallsbon med vikariat i en restaurang som i vintras reste ända till Bagdad för att döda. Han landade i Irak den sjunde januari, den åttonde greps han misstänkt för mord på Mustafa ”Benzema” Aljiburi, en man med digert cv i brott; mordförsök, grovt bedrägeri, narkotikabrott, och så vidare.

”Vikarien” från Hudiksvall hade från en motorcykel, mitt på en trafikerad gata i Iraks huvudstad Bagdad, kört upp bredvid ”Benzemas” bil och skjutit flera skott. Den döde som tidigare varit ett toppnamn i gänget Foxtrot, hade brutit relationen med ledaren Rawa Majid. Inte för att den sistnämnde inte var från Hudiksvall men, utan för att någon form av konflikt uppstått och han hade försökt starta ett eget kriminellt nätverk.

”Vikarien” som sedan tidigare också var känd av polisen, inte den irakiska utan den svenska, hade kopplingar till den kriminella miljön i Gävleborg och har varit dömd till sluten ungdomsvård för grovt vapenbrott och flera fall av narkotikabrott.

”Benzema” å sin sida hade kaxigt sagt i sociala medier att ingen kunde komma åt honom i Irak. Där kunde han röra sig fritt eftersom han och hans familj hade skydd av ”de sina”, sin klan – Al-jiburi. Trots att den är så stor att de omöjligt kan få till släktträffar, inga lokaler räcker till då den sägs vara landets största, kunde de inte skydda honom.

Intressant nog intervjuades shejker ur klanen av SVT:s Aktuellt en tid efter mordet , samtidigt som”vikarien” kastats i en fängelsecell där han sitter och väntar på sin dödsdom. Men det fanns en öppning, sa shejkerna. Om blodspengar betalades i kompensation av ”vikariens” familj till ”Benzemas” klan kunde han slippa undan. Men det brukar betinga en ordentlig summa pengar, minst en eller ett par miljoner kronor.

Stackars sate, tänkte jag först. Inte många kärnfamiljer i Hudiksvall kan hosta upp så mycket pengar. Och resten av släkten är inte att räkna med. Kusiner, nästkusiner, tremänningar, fastrar, morbröder och andra är i Sverige är knappast benägna att betrakta en avlägsen släkting som gjort något dumt och till och med fasansfullt som sitt ansvar.

Men när jag sen förstod att ”Vikarien” från Hudiksvall från början var från Albanien och hade lämnat landet för att söka asyl och skydd i Sverige för att undkomma en blodsfejd, i hemlandet…

Men herregud, då vet han ju vad det här är frågan om. Hur korkad får man vara!?

Har han och hans familj redan flytt en blodsfejd tyder det på att de kommer från de delar av Albanien där klansamhället lever kvar. Då har de sannolikt en stor, gigantisk släkt. Men det är mycket pengar som ska samlas in. Det blir nog svårt.

Någon Mustafa Panshiri eller Hanif Bali som startar en swishinsamling lär han nog inte kunna räkna med. Han är ju en mördare.

”Vikarien” från Hudiksvall ligger onekligen risigt till. Jag undrar hur han mår, om han ändå inte kommer sakna till och med vintern i Hudiksvall.

Läs även: Brinkemo: En boskapsskötande klankultur i den amerikanska södern