Verklig frihet finns bara där staten är frånvarande eller svag. Det är en förhållandevis vanlig föreställning. I ideologisk tappning kallas det för libertarianism. Staten ska bara ansvara för den yttre och inre säkerheten i form av militär, polis och domstolar. Ju mindre stat desto bättre och friare, hävdar libertarianer.

Läs även: Lidström: Statlig vård är en fantastiskt dålig idé

De antar att individens frihet bara kan blomstra om den i så hög grad som möjligt är fri från statligt tvång. Det är en spridd uppfattning i Väst, i Sverige företrädda av sådana som Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt, för att nämna några. Men tanken finns inte endast hos människor i vår del av världen.

Libyens tidigare diktator, överste Muammar Gaddafi, skrev i sitt manifest Den gröna boken att han eftersträvade en ”frigörelse från alla statliga instruments bojor”. Han hade i detta avseende en ideologisk frände i en känd indisk politisk och andlig ledare – Mahatma Gandhi. Staten skulle vara så liten som möjligt. Gandhi förespråkade ett radikalt decentraliserat samhälle med lokalt självstyre i form av gammaldags indiska traditionella byråd – panchayati raj.

En av de mest graverande missuppfattningarna handlar om varur individens friheter springer. Det är inte bara ur vackra teorier om frihet. Det är inte minst och framför allt en fråga om – organisering.

En stat i totalitär form är naturligtvis en katastrof och undergräver friheten. Men en effektiv, sund och rimligt dimensionerad stat som står i allmänhetens tjänst är snarare frihetens ursprung och källa.

För egen del anser jag att den svenska svällt över bräddarna och blivit både för stor och för ineffektiv. Men en robust och effektiv stat är, som Mark S. Weiner skriver i sin bok ”Klanvälde – från stamsamhälle till rättsstat”, det som möjliggör den individuella friheten:

Detta är individualismens paradox. Den individuella frihet som medborgare i liberala samhällen med rätta uppskattar, till och med själva vårt begrepp om individen, är en omöjlighet utan en robust stat.

Nyligen träffade jag en vän, född i ett utpräglat klansamhälle. Han sa: ”Tänk om Somalia hade haft samma ekonomi och välstånd som Sverige, då hade vi haft fred och det hade varit ett fantastiskt land med fria individer.”

Vad jag svarade?

Nej! Det är inte ekonomiskt välstånd i sig som skapar ett fungerande samhälle. Ett fungerande samhälle bygger på ett kraftfullt och effektivt styre som har allmänhetens bästa för ögonen. Förutsättningen för ett sådant är starka institutioner med oväldiga (opersonliga, neutrala) tjänstemän, lag, en verkställande makt och en befolkning som tillskriver de för tillfället styrande legitimitet efter ett demokratiskt val, även om inte samtliga medborgare instämmer i den sittande regeringens alla poliska beslut.

Min vän hade aldrig tänkt på detta. Det gör de flesta av oss inte.

Antagligen är jag en ganska jobbig pappa eftersom jag försökt inpränta grunden för vår frihet i mina barn. I bilen vid Tingstadstunneln i Göteborg, efter att vi besökt barnens farmor och farfar, blev det stopp i trafiken. Vi undrade vad som hade hänt. När trafiken började rulla igen förstod vi. Två bilar hade krockat och vi såg en man med stödkrage ledas av ambulanssjukvårdare. Polisen var där, bärgningsbilar.

Jag frågade barnen: ”Vad ser ni?”
”En bilkrock”, svarade de.
”Mer då?”
”Polis, ambulans och bärgningsbilar, hur så?”
”Om man kör bil och krockar i Mali, i bergen i Afghanistan eller i Somalia, vad händer då?” De visste inte.
”Sannolikheten för att det kommer polis- och räddningspersonal är obefintlig”, sa jag.
”Möjligtvis kan det ske i någon stor stad. Vem ser till att skadade människor får hjälp till sjukhus och att krockade bilar bogseras till en verkstad?”
Då trillade poletten ner och de sa: ”Staaaaaaaten, pappa, staten!”

Läs även: Sandström: Vem i hela världen kan man lita på?

Jag har också försökt få barnen att förstå att det finns saker som vi inte ser, men som vi dagligen skördar frukterna av. När vi gått längs en gata i Lund har jag frågat: ”Vad finns här under asfalten?”

Jag har berättat om nedgrävda ledningar för fiber, el, fjärrvärme, biogas, om avlopps- och vattenrör, havsvattenledningar, ventilkammare, luftnings-, avstängnings- och tömningsbrunnar. Det är system som får samhället att fungera, som ger oss ynnesten att i hemmet skruva på en kran för rinnande varmt och kallt vatten, som möjliggör att vi kan utföra våra behov i en toalettstol. Individer och företags uppfinningar kommer alla till del, möjliggör att vi har ljust i husen, värme och internetuppkoppling till våra datorer och mobiler och kylning av våra matvaror.

Någon måste organisera, planera, lagstifta och reglera allt detta. Vem?
Människor i lokalsamhället, säger libertarianer, det räcker med statlig polis och militär.

Jaha. Så om ett bostadsområde organiserat sig, grävt ner alla kablar och rör och granndistriktet av någon anledning inte vill, eller kräver betalt för en sammankoppling av systemen, vad gör man då?

Där staten saknas eller är svag kommer det med all önskvärd tydlighet uppenbaras att ensam inte är stark. Det är omöjligt att agera på egen hand. Individen kommer att bli uppslukad av kollektiv som den måste förlita sig på för att kunna främja sitt och andras gemensamma intresse.

Före staters uppkomst har det i mänsklighetens historia varit klanen som utgjort kollektivet. Men det måste inte vara klanen även om den är mest effektiv genom den starka interna lojaliteten som delade blodsband ger. Och utan statens auktoritet kommer genast alternativa och en mängd skilda grupper att träda in på scenen för att fylla vakumet. Det kan vara kommersiella företag, bostadsrättsföreningar, religiösa samfund eller andra intressesammanslutningar. Inte lika starka som klanen, men lik förbannat kommer individens friheter att inskränkas. Man tvingas agera för gruppens bästa.

Ett av mänsklighetens största mirakel är uppkomsten av staten. En sådan kan användas i förtryckande syfte. Men en sund, robust och legitim stat är den bästa samhällsorganisering som mänskligheten åtminstone hittills har frambringat.

För egen del ser jag gärna den svenska nedbantad. Men staten som konstruktion är underskattad. Den bör vi värna eftersom den är grunden för vår frihet.

Läs även: Brinkemo: Demokratins byggstenar och dess sköra grund