Årets Pridetema lyder #YouAreIncluded. För att understryka budskapet har Malmö stad köpt en gigantisk staty av en rosa enhörning. Sex meter hög och tio meter lång tronar den nu med pulserande hjärta på Gustav Adolfs torg i Malmö, även om stora delar av Worldpride som Malmö står värd för har ställts in till följd av pandemin.

Statyn ska manifestera ”den öppna och inkluderande staden” och vara en ”glädjespridare såväl bland barn som vuxna”, hälsar Andreas Schönström (S), tekniska nämndens ordförande i Malmö. 

Det blinkande schabraket har kostat kommunen 900 000 kronor med montering, flytt, service och underhåll (Skånska Dagbladet (14/5 2021). Men Malmös utsmyckningsambitioner stannar inte där. 100 parkbänkar runt om i staden ska för 100 000 kronor tillfälligt få nya brädor i regnbågens alla färger. Dessutom ska 100 papperskorgar täckas i röd, orange, gul, grön, blå, indigo och lila plast för 400 000 kronor och blommor ska planteras ”som i en regnbåge på himlen”. ”Det blir jätteroligt”, tycker Schönström.

Med Malmös stora problem med antisemitism och fördomar i stora delar av befolkningen i åtanke går det att förstå att man vill försöka öka toleransen Malmöbor emellan. Likaså befästa vikten av att få vara den man är och att få älska vem man vill. Men initiativet är feltänkt både ur ett ekonomiskt och principiellt hänseende.

Malmö har med sin närhet till kontinenten de bästa förutsättningar för att vara en ekonomiskt välmående del av Sverige, men är trots det den största bidragstagaren i det kommunala utjämningssystemet. År 2020 fick Malmö 5,7 miljarder kronor i bidrag för att klara kärnverksamheter som skola, vård, omsorg och infrastruktur. I det läget är det rent stötande för skattebetalare i Malmö och i andra kommuner att Malmö väljer att lägga bidragspengar på krimskrams.

Än mer problematiskt är det att skattepengarna spenderas för att lyfta ett varumärke som har utvecklats till en politisk manifestation med slagsida åt vänster.

År 2012 stoppades Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet från att delta i Uppsala Pride då de ”stred mot deras vision”. I Stockholm har Sverigedemokraterna och liberalkonservativa Medborgerlig Samling portats från att delta i Pride av arrangörerna med motiveringen att partierna inte skulle dela Prides värdegrund. Till saken hör att Medborgerlig Samling är det enda parti som har en öppet homosexuell partiledare.

Att Pride har utvecklats till en politisk rörelse visade sig tydligt under Prideveckans partiledardebatt i Stockholm 2018 då RFSL bjöd in alla riksdagspartier utom SD, inklusive FI. Samtliga närvarande partiledare röstade då under förnedrande former ja till påståendet ”SD är ett homofobt parti som vi inte kommer att samarbeta med” genom att vifta med regnbågsflaggor. Homosexuella som är medlemmar i, röstar på och kandiderar för SD skulle sannolikt inte hålla med om den saken, men de var alltså inte välkomna. 

Läs även: Lars Åberg: Den som är mest diskriminerad vinner

Medan homosexuella sverigedemokrater ansågs vara homofoba kunde å andra sidan ena halvan av artistduon Rebecca och Fiona under samma Pridefestival uppträda i en röd t-shirt med den kommunistiska symbolen hammaren och skäran, under vilken hbtq-personer har förföljts, trakasserats och plågats ihjäl i kommunistiska regimer. Men åt detta höjde Prideorganisatörerna inte ett ögonbryn. 

I samband med att Medborgerlig Samling utestängdes från Pride 2018 skrev Maria Hölerman i Dagens Samhälle att identitetspolitiken tagit över evenemanget och att hon som homosexuell bestämt sig för att sluta delta: ”Jag fick lust att kasta varenda regnbågsfärgad pryl i mitt hem, eftersom regnbågsflaggan inte längre representerar mig.”

Pride har gått från att förespråka varje individs egenart och rätt att älska vem man vill till att bedriva politisk aktivism. Vissa åsikter är välkomna medan andra stängs ute. Deltagarna i Pride, såväl individer som organisationer, förvandlas då till statister i ett politiskt spektakel snarare än att endast hylla fri kärlek.

Borgerliga kärnvärden handlar inte bara om att hålla nere skatterna och värna varje skattekrona, utan också om att freda det offentliga från politisering. Det är en mycket viktig princip som skyddar långsiktig frihet, och den gäller oavsett hur gott det aktuella budskapet anses vara. En kommun bör helt enkelt inte ställa sig bakom några banderoller för vare sig klimatet eller HBTQIA+-perspektiv. Kommunal verksamhet ska handla om kärnverksamheten, inte om att tvinga politiska värderingar på medborgarna, ens om det skulle handla om ”fred på jorden”. Inte minsta misstanke får finnas om att det offentliga brister i objektivitet eller integritet. “Trångsynt och tråkigt”, menar Schönström i Malmö. Ja, och precis som det borde vara. 

Politiker och fristående rörelser som Pride kan ta ställning för vad de vill, men de opolitiska delarna av vårt samhälle ska för frihetens och demokratins skull hålla sig borta från politiska manifestationer och ställningstaganden. 

Attityder i samhället förändras inte genom kostsamma ingrepp med politisk slagsida i stadsmiljön. Malmös enhörningsstaty och regnbågsfärgade bänkar riskerar att istället för att bli den inkluderande katalysator i staden som politikerna hoppas att repellera alla dem som vänder sig mot skatteslöseri, mot identitetspolitisk vänsteraktivism och mot Prides exkludering av andra politiska åsikter än sina egna. Men kanske framför allt alla, oavsett läggning, som inte uppskattar en sex meter hög blinkande rosa enhörning. 

Det torde omfatta en inte oansenlig del av Malmös befolkning, vilket är ironiskt med tanke på att årets Pridetema och Malmö stads vision fokuserar på just inkludering. 

Nu är vare sig Pride eller Malmös politiker immuna mot att tappa förtroende eller sympatisörer, vilket är helt i sin ordning. Men det är å andra sidan inte våra opolitiska offentliga verksamheter heller. Och det borde stämma till allvarsam eftertanke.

Läs även: Nu har det blivit dags för den miljöpartistiska pyramiden