I dag går många arbetslösa samtidigt som arbetsgivare desperat skriker efter personal. Utbildningssystemet måste genast styras hårdare för att möta behoven. Så länge skattebetalarna står för notan behöver friheten begränsas.
KRÖNIKA. Företag i Norrland är i stort behov av arbetskraft. En industriell expansion är på gång och många grunnar över hur man ska få hundratusentals att vilja flytta norrut. Det planeras till och med rekryteringsresor till Kina för att fylla kompetensluckorna.
Problemet är inte nytt. Näringslivet har i över ett decennium brottats med att det är svårt att hitta rätt typ av personal och att tillväxten därför hotas. Jobben finns, men inte rätt kompetens.
Det är förbryllande. Hur kan det ens vara möjligt i ett land där så många i arbetsför ålder går arbetslösa? Hur kan människor få arbetslöshetsersättning och subventionerade jobb betalda av oss andra, men inte tvingas till rätt slags skolbänk? Makalöst.
Alldeles för få väljer självmant yrkesprogram. Svenskt Näringsliv bedömer att bristen på gymnasialt yrkesutbildade 2035 kommer att uppgå till närmare 290 000 personer om inget görs. Branschorganisationer har därför valt att finansiera utbildningar via exempelvis teknikcollege. Flera miljarder läggs varje år på samverkan med utbildningssystemet, praktikperioder och egna utbildningar.
Det betyder att företagen utöver att betala bolagsskatt och diverse även måste finansiera utbildning. Detta då politikerna verkar ha misslyckats. Inte lyssnat. Gett unga och arbetslösa för mycket valfrihet.
Magnus Wallerå på Svenskt Näringsliv gav vid ett seminarium ett exempel från Stockholm. ”111 gymnasieskolor erbjuder samhällsvetenskapligt program medan enbart, 31 gymnasium erbjuder bygg- och anläggningsprogrammet. Och på inte ett enda av dessa gymnasier kan man bli plåtslagare. Det finns också bara sju gymnasier i Stockholmsregionen som erbjuder industritekniskt program. Det speglar inte ens i närheten hur behoven ser ut”.
Utbildningsminister Anna Ekström (S) tycks dock inte ta sitt ansvar. Hon verkar vilja lägga ansvaret på företagen och branscherna som ”måste dra sitt strå i stacken för att locka ungdomar till sina yrken”. På ett seminarium i december ansåg hon att det är ”viktigt att branscher är med och visar hur roliga och fina yrken det handlar om” om vi ska få fler plåtslagare och undersköterskor (10/12).
När hon intervjuades i tidningen Sjömannen påpekade hon vikten av att ”arbetsgivarna verkligen ser till att deras arbetsmiljö, löner och villkor är sådana att unga människor vill komma till branschen” (4/9 -19).
Men så länge det finns folk som är arbetslösa och lever på olika ersättningar bör det inte handla om att företag ska fjäska och locka. Då borde de som behöver jobb tvingas till att till utbilda sig till bristyrken. Dra in bidragen om någon inte vill.
Om man vill plugga något skojigt eller inte studera alls är det rimligt att man gör det på egen bekostnad. Som liberal hyllar jag frihet. Men inte om ens persons val går ut över en annans frihet.
En del invänder mot tanken på styrning och säger att det är dumt att utbilda människor till yrken de inte har läggning för. Men enligt Arbetsförmedlingen finns bristyrken av många olika slag. Lärare, civilingenjör, busschaufför, målare, personlig assistent, kock… Nog finns väl något yrke som passar för alla?
Jag tror också att de flesta människor mår bra av att finna ett arbete, bli självförsörjande och bidra i stället för att leva på bidrag.
Apropå företagens ansvar borde väl en platsannons vara ett nog stort strå till stacken? Seriösa politiker ska tacka och hylla dem för deras insats. Och belöna dem med ett utbildningsväsende som levererar arbetskraft.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Läs gärna också:
