Facebook noscript imageDan Korn: Det är skillnad på saftstöld och mord
Dan Korn
Ledare
Dan Korn: Det är skillnad på saftstöld och mord
De viktigaste samhällsfrågorna enligt SOM-institutets undersökning.
De viktigaste samhällsfrågorna enligt SOM-institutets undersökning.

Brottsligheten är den samhällsfråga som flest svenskar anser vara viktigast, enligt en ny undersökning. Det är en mycket stor förändring mot tidigare rapporter.

I går presenterade SOM-institutet vid Göteborgs universitet sin årliga stora opinionsundersökning, som tar pulsen på svenska folket. Det är möjligt att pulsen ändrats på grund av kriget i Ukraina. Om det kan vi inget veta, eftersom de siffror som presenterades i går är från i höstas. Men de ger ändå en tydlig fingervisning om vad som bekymrar svenskarna mest, det som kommer att spela störst roll i årets valrörelse, kan man misstänka.

Den viktigaste samhällsfrågan för svenskarna är numera brottslighet. Ju äldre man är, desto mer oroar man sig för brottsligheten. Så har det verkligen inte alltid varit. Tvärtom är oron för brottslighet en fråga som skjutit i höjden mycket fort och mycket kraftigt de senaste åren. När SOM-institutet började mäta oron för brottslighet, 1990, var det en fråga som tolv procent av de intervjuade nämnde. Efter en liten topp på 26 procent i mitten av nittiotalet sjönk oron för brottslighet ända ner till fyra procent 2014. Men sen har den stuckit i väg. 2021 uppgav 41 procent av de tillfrågade att brottslighet var en av de viktigaste samhällsfrågorna.

Läs även: Sverige behöver en sanningskommission om migration och brottslighet

Frågan som ställts är alltså vilka frågor som är de viktigaste samhällsfrågorna. Då nämner 41 procent av de tillfrågade brottslighet. Men som man ropar får man svar, heter det ju. Man kan fråga på andra sätt också. ”Sett till läget i dag, hur oroande upplever du själv följande inför framtiden?” Det är en fråga som SOM-institutet ställt och än en gång kommer brottsligheten först. 67 procent uppger att brottsligheten är mycket oroande. Att den näst mest oroande företeelsen är ökad användning av narkotika, något som 58 procent av de tillfrågade finner mycket oroande, hänger ju samman med organiserad brottslighet, något som är den form av brottslighet som särskilt oroar många.

Det SOM-institutet mäter är alltså människors uppfattning om verkligheten, inte verkligheten i sig. Den ökade oron för brottslighet skulle alltså kunna bero på något annat än att brottsligheten verkligen ökat. Just det framhöll sociologen Hanna Sahlin-Lilja från Lunds Universitet i frågestunden på det seminarium där SOM-institutet presenterade sina siffror. Detta är nämligen Sahlin-Liljas käpphäst: Det är oron som ökar, men inte brottsligheten. Fan tro’t. Det är svårt att trolla bort det ökande antalet skjutningar kopplat till gängvåld, men givetvis kan man trolla med siffror. Antalet anmälda brott är en sak. Brottens natur är en annan.

Läs även: Efter Brå-rapporten: ”Vi ska ha riktiga ungdomsfängelser”

Det talas ju ofta om att anmälningsbenägenheten ökat för en del brott. Men anmälningsbenägenheten kan ju också minska, om man ändå inte tror att det blir någon utredning. Eller om man inte ens längre ser en viss handling som ett brott.

När stortjuven ”Bildsköne Bengtsson” åtalades 1934 var listan på åtalspunkter lång. Den första åtalspunkten löd:

Bengtsson har natten till den 29 oktober 1932 medelst inbrott i villa å hemmanet Boden i Björboholm, Stora Lundby socken, olovligen tillgripit från målsägaren Maria Almqvist en del saft till ett värde av 50 öre.

Detta var alltså en punkt i brottsstatistiken den gången. Hade det blivit så i dag? Skulle någon i dag som upptäcker att det nallats saft ur husets källare bry sig om att anmäla det? Skulle en åklagare sätta upp en saftstöld som åtalspunkt i ett brottmål?

Samma dag som SOM-institutet presenterade sin rapport och Sahlin-Lilja förfäktade sin envisa tro på att det är oron som ökar, inte brottsligheten, avled Fredrik D Andersson efter att ha skjutits i ett gym i Stockholm två dagar tidigare, när han med sin kropp förhindrade att en annan man skulle mördas.

Bildsköne Bengtsson greps helt nära mitt barndomshem i Mölnlycke och Fredrik D Andersson var en färgstark personlighet som jag var facebookvän med. Även om jag aldrig träffade vare sig Bengtsson eller Andersson kan jag känna en viss samhörighet, eller hur man nu ska uttrycka det, med Bengtssons brott och Anderssons död. Är det så konstigt om man oroar sig mer för ett meningslöst mord än för stulen saft, om än till ett värde av femtio öre? Är det verkligen bara oron som ökat och inte brottsligheten?

Dan Korn

Dan Korn är Bulletins chefredaktör, författare till tjugo böcker och har sysslat med kulturjournalistik under fem årtionden.