Risken att som vanlig medborgare drabbas av gängens skjutningar är liten sägs det. Men även känslan av otrygghet är en kränkning av vår frihet. Regeringen har misslyckats med att skydda oss mot det och bör bytas ut.
KRÖNIKA. ”Det ligger en konflikt och pyr i området”, berättade polisområdeschefen på pressträffen efter att en polis skjutits till döds i Biskopsgården.
Det bor drygt 30 000 personer där och många har säkert en klump i magen nu. En konflikt ligger och pyr, säger polisen. Så vem drabbas härnäst? Kanske är det jag eller mina barn? Kanske råkar vi bli vittnen? Kanske förändras livet för alltid med ett pang.
”Vi har 5 000 medlemmar i kriminella nätverk i utsatta områden som är beredda att skjuta andra”, sa polisen Mats Löfving vid Noa nyligen (SvD 27/8).
Drygt en halv miljon bor i de utsatta områdena han pratade om. De går och handlar mjölk. Joggar. Följer barnen till skolan. Även om man själv inte skjuts är det naturligt att känna oro, att anpassa sina steg, begränsa livet. Man är ett offer oavsett.
Det är uppenbart att vår regering har misslyckats med att hantera kriminaliteten – och därmed bidragit till att alltför många tvingas leva med rädsla.
De rödgröna har inte klarat av att stoppa varken nyrekrytering, skjutningar eller sprängningar. Nyligen kom Brå med en rapport som visade att det dödliga våldet hade minskat i Europa – men inte i Sverige.
Från regeringshåll mullrar det då och då om att de rödgröna ska knäcka gängen – men varken vilja eller handlingskraft verkar finnas.
Ulf Kristersson (M) röt i augusti: ”Det är uppenbart att ni lever kvar i en tid där man ska, om inte gulla med buset, så hela tiden gå försiktigt fram. Medan de flyttar fram sina positioner och begår mer och mer bestialiska brott”.
Stefan Löfvens (S) tafatthet blir uppenbar med tanke på att det i riksdagen finns en majoritet för att sätta fart på arbetet. Oppositionen har samlats för att pressa fram aktivitet via så kallade tillkännagivanden, men regeringen vägrar. Vid Justitieutskottets senaste möte redovisades en lista med 101 tillkännagivandet som gjorts bara 2020/21.
Statsministern sa visserligen på en presskonferens på torsdagen att regeringen gjort mycket. ”Sen kan man alltid göra mer och det vi kan göra mer kommer vi att göra mer”.
Jaså? Men gör det då! Babbla inte bara!
Tyvärr tyder väldigt lite på att Löfven är att lita på. Hans lockrop till väljarna gäller familjevecka, men frågan är hur många som köper detta. Svenskarna har fått nog!
60 procent av svenskarna uppgav förra året att de var mycket oroliga för organiserad brottslighet. 90 procent ansåg att det är bra att skärpa straffen för gängkriminella, enligt en studie av Som-institutet. Lag och ordning är numera väljarnas andra viktigaste fråga i Novus mätningar.
Ja, många ser att det finns en lång rad saker som behöver hanteras. Jag tror också att de noterar att S och MP tassar efter, agerar svagt och för sent. Gång på gång.
Låga straff för unga gör att tonåringar lockas in i kriminalitet. Här har regeringen agerat halvdant genom att inte ta bort rabatten för dem under 18 år, vilket kan göra att allt yngre dras in. Oppositionen vill göra mer.
Under våren har gängkriminella gripits efter avlyssning genomförd av andra länders polismyndigheter. Polisen här fick nyligen viss möjlighet att lyssna av samtal, men enbart om det gällde personer som är misstänkta för brott som kan ge minst två års fängelse. Här vill oppositionen gå längre.
I maj aviserade regeringen att man satsar 20 miljoner på tullen, men det kallade Johan Forssell (M) småpotatis. Vid samma tid fick Kulturrådet 23,2 miljoner extra för att köpa kulturtidskrifter och böcker till skolbibliotek. Inte oviktiga områden – men politik handlar om prioriteringar.
M vill att det ska bli lättare att utvisa gängkriminella, då cirka 700 av de cirka 5 000 saknar svenskt medborgarskap. Men det var justitieminister Morgan Johansson (S) kritisk till.
I maj la M, KD och L fram ett gemensamt initiativ för att ge polis och åklagare nya verktyg. Bland förslagen fanns: Renodling av polisens verksamhet. Stärkt kapacitet hos Åklagarmyndigheten, Sveriges domstolar och Kriminalvården. Öka polisyrkets attraktivitet. Stärkt skydd för poliser och andra som jobbar i rättsväsendet. Utveckla polisens tekniska förmåga, som fler kroppskameror, kameror i polisbilar och teknisk utrustning för att analysera digitala bevis (DN Debatt 17/5).
Men vem lyssnar? Räkna inte med att Löfven gör det.
Låt oss nu hoppas att väljarna byter ut regeringen, antingen i ett extraval eller i det ordinarie, så att Sverige kan bli tryggare. Hur många av oss ska annars behöva drabbas?
En kvinna som bor i Biskopsgården sa till radion att hon kände oro och hade planer på att flytta. ”Jag tänker på mina barns säkerhet. Jag vågar inte släppa ut dem”.
Det är inte det Sverige vi vill leva i, eller hur? Bovars frihet måste begränsas så att vår frihet ökar. Kriminaliteten måste kvävas så att vi kan andas.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Läs även: Mest snickesnack från regeringen om att knäcka gängen
Läs även: De unga mördarna borde ut ur SiS-kaoset
