Tomrummet efter kyrkans reträtt har bara fyllts av ett virrvarr av irrationella kvasireligiösa dogmer. Resultatet är en värld där moderna kulter jagar de förskjutna massorna och erbjuder dem falska skäl för att vara och agera - mestadels genom att engagera sig i godhetssignalerande teater på uppdrag av en utsatt minoritet eller vår förment dödsdömda planet.

Så lyder en passage i den artikel i nättidskrifen UnHerd där den kände exmuslimska aktivisten Ayaan Hirsi Ali bekänner sig till kristendomen. Hennes argument går ut på att ateismen saknar de verktyg som krävs för det pågående kulturkriget. Även om jag uppfattar att återgången till föråldrade verklighetsbeskrivningar är tveksam, belyser Ali ett existentiellt hot mot det fria och öppna samhälle vi värnar.

Läs även: Intervju: “Jag misshandlades för min kristna tro och stöd till Israel”

Vi har alla sett de växande splittringarna och konflikterna i dagens samhälle, där total oenighet råder oavsett om det handlar om klimatfrågor, transaktivism, islamism eller gängvåld. Vi befinner oss i isolerade ekokammare där motståndarsidan porträtteras som systemhotande. Bin Ladens gamla Brev till Amerika gick nyligen viralt på TikTok, och ungdomar sympatiserar med honom, samtidigt som många judar överväger att lämna Sverige och andra länder i Europa.

Varför blev det såhär? Hur hamnade vi här? Man får nog olika svar beroende på i vilken ekokammare frågan ställs i, men det går att konstatera att tomrummet som uppstod efter att vi avvecklade både religion och nationalism blev ett grönområde för nya idéer att få fäste i. I välmening gjorde vi oss av med de system som vi sett orsaka lidande, men stod handfallna inför faktumet att människor behöver en gemensam berättelse för att kunna bygga gemenskap och känna samhörighet. I brist på en sådan söker sig människor till andra ställen där gemenskap kan finnas.

När det moderna Sverige formades blev avsaknaden av religion och nationalism en del av vår identitet, samtidigt som vi i allt högre utsträckning öppnade gränserna för människor utifrån. En liknande utveckling skedde i flera europeiska länder, ven om Sverige gick längst i frågan.

Det gick hyfsat i början då invandringsvolymerna var hanterbara, den ekonomiska tillväxten var hög, och internet ännu inte hade etablerats. Ett par decennier senare hade varenda utländsk makt en direkt kanal in i våra medvetanden via sociala medier, samtidigt som de allt sämre ekonomiska utsikterna bidrog till en känsla av hopplöshet bland många unga. Det är i den situationen som rekordmånga invandrar till Sverige för att mötas av ett svagt socialt klister och en kravlöshet som inte går att finna någon annanstans.

I detta vakuum frodas splittring, gängvåld, utanförskap och islamism. Medan aktivister försöker smutskasta det västerländska samhället, utnyttjar främmande makter det svenska välfärdssystemets frikostighet.

Läs även: DEBATT: Går Tidöavtalet emot kristen idétradition?

Ayaan Hirsi Ali har kanske kommit fram till fel slutsats, men hennes analys är träffande. Vi kan inte bemöta främmande makter eller samhällssplittring med ett vakuum. Politiker besitter möjligen inte hela lösningen men som svenskar och västerlänningar måste vi omfamna vår historia och ta tag i vår framtid. Upplysningsideal och liberala värden har varit hörnstenar för våra samhällen, och det är dessa principer som gett näring åt vår blomstrande utveckling.

Vi bär visserligen på mörka fläckar i vår historia, men samtidigt är vi arkitekterna bakom några av världens mest framstående filosofer och tänkare. Vi är de provokativa skaparna och innovatörerna som gett världen såväl tryckpressen som ångmaskinen, datorn och internet. Vi har format konstvärlden med bland annat impressionismen, minimalismen och popmusiken.

Det är vi som har kämpat oss genom vårt historiska mörker, dragit lärdom av våra misstag och skapat några av historiens mest lysande samhällen. Det har vi en plikt att hedra och försvara.

Läs även: Brinkemo: Islams sharia och Upplysningens kristna rötter

Mosa Mazroui-Sebdani

Systemutvecklare baserad i Bryssel