När en biskop i landets största dagstidning går ut och hävdar att den dryga halva av befolkningen som röstat för den sittande regeringen även röstat i strid med det kristna budskapet, finns det skäl att dra öronen åt sig. Är vi fortfarande välkomna i kyrkans gemenskap? frågar dagens debattör Bengt Sareld.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö, skriver i en debattartikel i Expressen 27 oktober, att Tidöavtalet går emot kristen idétradition. Är inte det att ta lite väl enkelt på frågan?
Läs även: Henrik Jönsson: Kyrkan borde inte handla om politik alls
Modéus kritiserar Tidöavtalet för bristande barmhärtighet. Har han helt missat Tidöavtalets fokus på brottsoffret? Att värna brottsoffret, den våldtagna kvinnan, den rånade tonåringen eller den attackerade blåljuspersonalen är för mig ett tydligt kristet ställningstagande. Liksom att värna ett samhälle där brott beivras, där lag och rätt upprätthålls. Brottsoffer eller förövare? Det är brottsoffret som är den utsatta parten. Om detta har under flera år rått enighet över blockgränsen. Var det emot kristen idétradition även när den föregående regeringen ville skärpa straffen, se fler poliser och ge polisen fler verktyg?
Själv röstade jag på Kristdemokraterna, med full vetskap om vad som sades i valrörelsen, nämligen att man ville samarbeta med de partier som insåg allvaret i dagens svenska situation. Tidöavtalet kom för mig inte som en överraskning, utan som en konsekvens av en verklighetsanalys: En utpräglad segregation med arbetslöshet och uppgivenhet, liksom en välorganiserad brottslighet med hög brottskompetens inför vilken den svenska polisen visat sig vara underdimensionerad. Resultatet: En skamligt låg uppklarningsprocent.
Med min röst i riksdagsvalet hör jag alltså till de 50,7 procent av väljarna som ville se det som Tidöavtalet beskriver. Och jag blir därmed av Modéus klassad som någon som vill främja en politik som går emot kristen idétradition. Och Modéus anför bibelverser för att ge eftertryck åt sitt påstående.
Javisst, vi har de tydliga uppmaningarna i Bibeln om barmhärtighet, inte minst mot flyktingen. Finns det något mer i bibeltexterna som vi bör beakta?
I Gamla Testamentet beskrivs hur Josua av Gud beordrades att leda ett skoningslöst erövringskrig med genocid. Och det egna folket skulle absolut inte beblanda sig med de besegrade folken, dessa skulle alla ”slås med svärdsegg”:
Josua intog Mackeda på den dagen och slog dess invånare och dess konung med svärdsegg; han gav det till spillo med alla dem som var därinne och lät ingen slippa undan. (Josuas bok 10:28 – och det finns många liknande texter.)
Läs även: Recension: Vem kan säga vad Jesus skulle tycka om dagens kyrka?
I det här fallet stod uppenbarligen den unga nationens väl över de tillspillogivna människornas rätt till liv. Jag tar fram detta krigiska månande om nationen inte som något föredömligt, nej Gud oss bevare! Men texten påminner om Bibelns mångtydighet.
Om vi beaktar dessa motstridiga texter: Kanske ska bibelorden om barmhärtighet mot flyktingen inte läsas som en generell politisk förpliktelse att försörja flyktingen. Kanske avser de privatlivet, grannsämjan? Och vilket uttryck bör barmhärtigheten få i fråga om en flykting som kommer med kriminella avsikter? Barmhärtighet mot vem?
Även Nya Testamentet är mångsidigt vad beträffar politiken. Förutom de av Modéus anförda orden om barmhärtighet finns där en eftertrycklig undervisning om rättssamhället, att lag och ordning är av Gud föreskrivet. En ärlig textläsning har att beakta mer än en aspekt!
Jag växte upp i en frikyrka med bokstavstro. Där fanns en pampig retorik och ett stort mått av tvärsäkerhet. Idag känner jag mig mer hemma i Svenska kyrkan med dess större öppenhet, där man är välkommen med sin osäkerhet och sitt sökande.
Men så drabbas jag återigen av tvärsäkerheten, nu från Svenska kyrkans högsta ledning: Biskop Modéus är tvärsäker i fråga om trons politiska konsekvenser! Han säger sig veta att det block som fick min röst driver en politik som går emot kristen idétradition! Han säger sig samtidigt vara varken höger eller vänster – en bedrift att i en så kort text få med en så uppenbar inkonsekvens!
Jag har djup respekt för att 49,3 procent av väljarna önskade något annat än Tidöavtalet. Det är en antydan om dessa frågors komplexitet. Men låt oss inte missa att Tidöavtalet uttrycker omsorg om brottsoffret, och värnar ett samhälle där rätt skipas. Hur kan det strida mot kristen idétradition?!Är jag välkommen till kyrkan nu? Min fråga till biskop Fredrik Modéus blir: Hur välkommen är jag ì Svenska Kyrkan när jag väljer och förordar en politik som av kyrkan anses stå i strid med kristen idétradition?
Läs även: Lindén: Svenska kyrkan ägnar sig åt ruffel och båg
Bengt Sareld
Fil. mag., pensionerad it-konsult
