Det är fullt förståeligt att man rapporterar om stenhård abortlagstiftning i vissa amerikanska delstater, men varför rapporteras det aldrig om de sex delstater där abort är laglig fram till födelseögonblicket? Och samma gäller rasismen mot svarta – den är ett viktigt och kritiskt problem, men svenska medier rapporterar inte om den i USA alltmer omdiskuterade diskrimineringen mot vita. Den som vill förstå ett alltmer polariserat USA måste se till bägge polernas allt radikalare ståndpunkter, skriver Staffan Marklund.
På grund av våra större mediers prioriteringar ges svenskar en bild av USA som med rätta ofta är kritisk, men endimensionell på ett sätt som felaktigt framställer oss som entydigt mer progressiva och dem som mer traditionella – verkligheten har fler sidor än så.
Innan vi går vidare med ett exempel, kan jag behöva förtydliga att jag själv är abortförespråkare. Den nuvarande svenska lagen vill jag inte ändra på – så missförstå följande exempel på rätt sätt.
Läs även: DEBATT: Sadism är brottsdebattens svarta materia
Som Malcom Kyeyune påpekat har Sverige regler kring abort som motsvarar några av de mer restriktiva delstaterna i USA. Vår möjlighet till fri abort tar slut vid 18 veckor. Därefter krävs att man ansöker om tillåtelse, och efter en utredning beslutar Socialstyrelsen om kvinnan måste genomgå ”påtvingad födsel” (som amerikanska progressiva ofta kallar det), eller om det finns synnerliga skäl nog för att tillåta eliminering av den ofödda.
Livsduglighet utgör en absolut gräns för Socialstyrelsen, så efter 21 veckor och sex dagar får inte Socialstyrelsen ge denna tillåtelse gällande foster som kan klara sig utanför kvinnans kropp – abort av livsdugliga foster är alltså kategoriskt förbjudet. Detta bör jämföras med de sex amerikanska delstater som tillåter fri abort under hela graviditeten, om vilket man kan läsa vidare i exempelvis ”Late Term Abortion Laws by States”, WorldPopulationReview eller BusinessinsIder. Således fri abort alltså utan krav på övergrepp, incest, missbildning av foster eller liknande – fram till och med nionde månaden kan den ofödda elimineras godtyckligt.
Nästan alla svenskar jag talat med har misstrott mig angående detta fram tills källor presenterats. Vissa amerikaner tror själva inte att det stämmer, delvis på grund av oärlig ”faktagranskning”. När Politifact ”rättade” påståenden om ”extrem abortlagstiftning”, så läste nog många bara rubriken och inte brasklappen att ”Under lagarna i dessa sex delstater förbjuds inte abort specifikt vid någon tidpunkt under graviditeten”.
Att ”felaktigheten” som rättades bara består av att belysa att sådana aborter är extremt sällsynta, eller eventuellt inte förekommer alls i praktiken, inte att de är förbjudna, försökte man alltså gömma undan. Parten som rättades hade dock inte hävdat att de var vanligt förekommande. Liknande förvirring lär ha uppstått av Jen Gunters svar på Trumps alarmistiska retorik om abort. Där Gunter, som är före detta abortläkare, hävdar att nio månaders aborter inte finns. Men samtidigt medger läkaren att ha praktiserat i delstater som saknar ”tidsgränser för abort med avseende på fostrets utveckling [reds. översättning]”, ett kliniskt sätt att säga ”juridiskt sett fri abort ända fram till ögonblicket före födseln”. Gunters nyanserade berättelse om att det är lagligt men för dyrt och svårt att hitta villig personal för att genomföra fri abort i praktiken efter en odefinierad gräns går många läsare förbi.
Då abortläkare i USA lever under hotet om terrordåd och mord, särskilt motiverade av sena abort, bör man ta Gunters skildring med en nypa salt. Att säga fel saker är bokstavligen förenat med livsfara för honom och hans kollegor. Hans bevisföring utgår enbart från egen yrkesverksamhet och kollegors vittnesmål. Femton års erfarenhet men endast en ospecificerad del av denna har utspelat sig i delstater med fri abort genom hela graviditeten. Andra abortläkare i USA är öppna med att utföra abort under tredje trimestern, även när det inte är medicinskt nödvändigt, enligt en artikel i NationalReview från 2018. Dr. Lauren Streicher har till ABC berättat att hon hänvisat kvinnor vidare till lämpliga experter för att utföra abort under tredje trimestern på grund av missbildningar hos fostret. Vissa som sökte dessa kontroversiella ingrepp hade inte medicinska motiv, utan det handlade om moderns ekonomiska situation.
Jag hävdar alltså inte att svenskar missat något stort mörkertal av nio månaders aborter i USA. Även om fri abort i nionde månaden aldrig någonsin skulle ha utförts i de sex delstater som legaliserat det, vill jag mena att tillåtelsen ändå är intressant att uppmärksamma. För den visar på värderingar i delar av landet, värderingar vi sällan vill tala om.
Vi har med rätta hört mycket om delstaterna som helt förbjuder eller enbart under orimligt strikta villkor tillåter abort, men inte om delstaterna som går åt andra hållet. När South Carolina sänkte fri abort till sju veckor, då rapporterades det av SVT. Men i deras reportage ”Aborträtten i USA på 60 sekunder” nämndes det inte att USA är ett av de sju länder i världen med delstater som tillåter fri abort efter vecka 20.
Sanningen är att USA är både extremt i sitt abortmotstånd, såsom delstaterna där det helt förbjuds, och extremt tillåtande. Flera ledande demokrater vill numera inte acceptera någon gräns alls för abort, bland annat Bernie Sanders har gjort det tydligt att enligt hans uppfattning bör lagstiftare inte sätta någon abortgräns utan låta det hanteras av kvinnan och läkarens omdöme.
Som läsare behöver du inte hålla med mig om att både Demokraterna och Republikanerna gått igenom en elakartad radikalisering i detta ämne, där Sverige snarare funnit en gyllene medelväg. Det jag däremot hoppas övertyga dig om är att det är något konstigt i att våra medier i regel bara visar upp ena sidan av myntet.
Jag kontaktade SVT och frågade dem om nyhetsvalet och bristen på sammanhang gällande rapporteringen om aktuella abortlagar i USA. De kunde inte motivera denna specifika prioritering, utan hänvisade till att ett urval måste göras på grund av omöjligheten att rapportera om allt.
Läs även: Lidström: Abort, konsensuskultur och etisk autism
Abortfrågan utgör det tydligaste exemplet, men egentligen gäller denna snedvridning den svenska skildringen av USA generellt. Svensk media gör helt rätt i att uppmärksamma rasismen mot svara i landet, men är omotiverat tysta om negativ särbehandling av vita. Biden-administrationen har genomfört ett antal omfördelningsprogram som uttryckligen utesluter vita via rasdiskriminering, flera av dessa policies har stoppats av domstolsväsendet eftersom rasdiskriminering inte är lagligt i landet, vilket bland andra Forbes och Lantbruksnytt rapporterat om. 2017 uppgav en majoritet av vita amerikaner att det fanns anti-vit diskriminering i nationen.
Att akademikern Lynn Uzzells varningar om rasism mot vita inte lyfts av exempelvis SVT, skulle kunna förklaras med att de gjort en utvärdering av källan och nått en annan slutsats om Uzzells trovärdighet än jag. Det blir dock mer beklämmande när vi tittar på mediabolaget TYT, som SVT använde som ett expertvittne gällande medial snedvridning för några år sedan. När en av TYT:s producenter, Ana Kasparian, sedan gick ut med att amerikanska medier ofta demoniserar vita på lösa grunder, att hon själv till och med själv medverkat i detta, då hördes det inte ett knyst om detta i svenska medier.
För att citera Kasparian: ”Det finns en hel industri där författare och akademiker tjänar stora pengar på att genomföra utbildningar som helt enkelt ber vita arbetare att hålla käften och tålmodigt uthärda timmar av att bli tillsagda att de alla är likadana, att de alla är rasister. [...] Jag tycker att denna diskurs har haft en förödande inverkan på landet [...] Vi har fått lärt oss att generaliseringar om hela grupper av människor på något sätt är okej, som om det inte motsäger kampen emot rasism. [...] Jag har slagits av hur obesvärat hjärtlös online-diskursen har blivit. Alla kontextlösa viralvideor som visar en konflikt med en vit kvinna, betraktas automatiskt som bevis på en rasistisk handling. Även innan vi har alla detaljer. [...] Enkelt sagt, jag avskyr verkligen den här skiten, och jag kan inte låtsas som om jag är över den eftersom jag själv har deltagit i mycket av den och jag ångrar det djupt.” (TYT 2023-05-25)
Det finns flera tänkbara orsaker till skevheten i svenskt nyhetsurval. Jag tror själv att den kanske viktigaste delfaktorn är självgodhet. Många svenskar, särskilt bland journalister, är progressiva. Och de vill inte rapportera att delar av USA:s progressiva tar diskursen så långt att de får svenska progressiva att plötsligt riskera att låta som konservativa kyrktanter.
En annan faktor är preferensen för enkla berättelser. Ett land med rasism i en riktning är lättare att rapportera om som journalist och smälta som mediakonsument. Ett USA där rasismen är flerfilig, ett kontrasternas och de inre motsättningarnas land, det är inte lika roligt att höra om.
Läs även: DEBATT: Alla etniska ojämlikheter kommer inte av rasism
