Debatt: Ett nytt Syrien måste erkänna sina folk

Syrien befinner sig i ett historiskt skede. Efter år av krig ska institutioner återuppbyggas, människor återvänder till sina hem och landets framtida konstitutionella ordning formas.

För assyrierna innebär det både en möjlighet och en risk.

Assyriska organisationer i nordöstra Syrien deltar aktivt i arbetet för landets framtid. Ungdomsorganisationer kräver större inflytande i samhällsbygget. Assyriska kvinnoorganisationer arbetar för representation och för att kvinnors och minoriteters rättigheter ska garanteras i den nya konstitutionen.

Det är positivt. Men deltagande är inte samma sak som rättigheter.

Det blev tydligt när Beth Zalin (Qamishli) nyligen firade hundra år. Assyrier spelade en central roll i stadens framväxt och utveckling. Ändå ansåg flera assyriska organisationer att deras historiska roll hade marginaliserats under jubileumsfirandet, och valde därför att bojkotta det.

Det är en varningssignal.

Under decennier präglades Syrien av en arabisk nationalism där landets etniska och språkliga mångfald fick stå tillbaka för en enhetlig arabisk identitet. Om ett nytt Syrien ska lyckas måste den modellen överges.

Det finns tecken på förändring. Den nya syriska ledningen har exempelvis erkänt kurderna som en del av det syriska folket, och deras kulturella och språkliga identitet som en del av Syriens nationella identitet. Det är ett viktigt steg. Men samma princip måste gälla landets ursprungsfolk.

Assyrier befinner sig dessutom i en särskilt utsatt position. Jämfört med regionens större folk har de mycket begränsade ekonomiska, politiska och militära resurser att själva garantera sin säkerhet och sina rättigheter. Generationer av förföljelse, övergrepp och emigration har samtidigt kraftigt försvagat deras närvaro i det historiska hemlandet.

Därför måste assyriernas historiska närvaro, språk samt kulturella och nationella rättigheter erkännas och skyddas konstitutionellt – och garanteras i praktiken.

Det handlar inte om att splittra Syrien. Tvärtom. En demokratisk stat blir starkare när dess olika folk vet att deras existens och rättigheter inte är beroende av majoritetens eller den politiska maktens välvilja.

I första hand måste tydliga konstitutionella garantier gälla, garantier som också respekteras i praktiken. Men om staten återigen misslyckas med att garantera assyriernas säkerhet, representation, språk och kulturella rättigheter, måste också den svårare slutsatsen våga dras: då blir assyriskt självstyre nödvändigt för att garantera folkets framtid i sitt historiska hemland.

Det gamla Syrien krävde lojalitet samtidigt som staten förnekade delar av landets egen mångfald. Det nya Syrien har chansen att göra annorlunda.

Annars riskerar det nya Syrien att bli det gamla Syrien med ett nytt namn.

Michael Merdoyo är kandidat till Stockholms regionfullmäktige för Medborgerlig Samling