Så var det dags igen. Regeringen och SD presenterar nästa steg för den ”nationella folkräkningen” som nu anses nödvändig för att få kontroll över vilka som bor i landet. Detta dessutom med hänvisning till att någon folkräkning inte genomförts sedan Folk- och bostadsräkningen 1990.

Men när politikerna pressas på detaljer, visar det sig handla om två vitt skilda problem som har mycket lite att göra med en den ögonblicksbild som en riktig folkräkning syftar till.

Läs även: DEBATT: Sverige behöver en ny folkräkning

I det första fallet vill man få kunskap om hur många, och vilka, illegala som gömmer sig i landet. Det handlar alltså om inre utlänningskontroll och REVA. Det är vanligtvis en polisiär verksamhet, men som Skatteverket nu ska bli del av.

I det andra fallet vill man skapa bättre förutsättningar för kontroll av misstänkta bidragsfuskare som använder sig av felaktig folkbokföring i syfte att maximera bidrag. Det kan handla om skenseparationer och folk som uppbär bidrag trots att de lämnat landet.

Så varför insistera på att det handlar om en folkräkning när det är något annat man menar?

Den som går in på statistikmyndigheten SCB ser att antalet i landet folkbokförda i januari 2023 uppgick till drygt tio miljoner, eller exakt 10 523 709 personer. Hur kom man fram till den siffran utan att räkna folk? Elementärt, min käre Watson: Alla som hanterat ett databaserat medlemsregister vet att det finns en funktion som summerar antalet medlemmar i realtid, varje dag. Det svenska folkbokföringsregistret må vara något mer avancerat än den lokala idrottsföreningens medlemsregister, men i grunden fungerar de på samma sätt.

Att gemene man inte vet att folkräknandet idag är registerbaserat och att man själv bidrar till folkbokföringen varje gång man går in på Mina Sidor på skatteverket.se och uppdaterar sina uppgifter, kan jag leva med. Men att den borgerlighet jag troget röstat på hela mitt vuxna liv visar sådana brister i sin kunskap om svensk förvaltning gör mig allvarligt oroad. Sverige deltog dessutom i EU:s folkräkningar åren 2011 och 2021 och uppgifterna sammanställdes av statistikmyndigheten SCB.

Varför blandar regeringspartierna och SD så konsekvent ihop dessa två olika problem?

När allt från skenskrivningar i syfte att få högre bidrag till skuggsamhällets illegala svartjobbare nu ska rapporteras till Skatteverket, finns det anledning att ana ugglor i mossen. Vad är det man vill uppnå?

Visst kan jag köpa deras ambition att ”få ordning på vilka som vistas i landet” men vad kommer resultatet att bli? Eller mer exakt: Vad ska man göra med resultatet av sin folkräkning?

Läs även: Debatt: Biometriska data kan rädda välfärdssystemet

Jag kan inte befria mig från känslan att det är något lurt med hela upplägget. Skatteverkets centrala roll i projektet bidrar till detta. Är det något annat man är ute efter? Om man tittar på de senaste årens stora, illegala, men accepterade, invandring i USA klarnar det möjligen. Är det det här Sverige ska ta efter?

Handlar hela projektet om att leta upp folk i skuggsamhället som lever illegalt och jobbar svart, för att få in dem i systemet och göra hederliga skattebetalare av dem?

För hur går det till att folkräkna en illegal invandrare som gömmer sig? Vet vi ens vem vi har att göra med om den vi hittar saknar id-handlingar?

En ny lag kommer i september som ska göra det möjligt att registrera illegala med biometriska data. Alla dessa uppgifter kommer att samlas i ett eget register. Låt vara åtskilt från folkbokföringsregistret, för de saknar ju ändå uppehållstillstånd, men likväl kommer personerna att ingå i ett svenskt register.

När vi skapat det nya registret, måste vi ställa oss frågan: Vad ska vi ha uppgifterna till?

Det är en uppenbar fara att det registret kan missuppfattas på liknande sätt som skedde med samordningsnumren. De tolkades ibland felaktigt som en sorts godkännande och en legitim möjlighet att stanna i landet och arbeta.

Min farhåga är att något liknande kommer att ske med det nya registret över illegala och att vi inom några år kommer att stå inför en legalisering av hela gruppen. Ett politiskt beslut som i så fall kommer att förpassa Gymnasieamnestin till gärdsgårdsserien.

För om det var så enkelt som att man ville minska antalet illegala som vistas i landet, borde de 500 miljonerna snarare öronmärkas för inre utlänningskontroll, förvar och utvisningar.

På samma sätt skulle ett lika stort belopp till Skatteverket bidra till en kraftigt utökad kontroll av folkbokföringsadresser i syfte att stävja bidragsfusket. Något som antagligen snabbt skulle betala sig.

Ekonomi betyder hushållning med knappa resurser. Politik är att fördela dessa knappa resurser. I det här fallet tror jag att de kan användas mer effektivt. Men nu ska alltså den halva miljarden bidra till att ”folkräkna” andra länders medborgare. Vilket framstår som ungefär lika smart som att rensa i sina gamla papper, men ta kopia på allt innan man slänger det.

Läs även: DEBATT: Fusk med multipla identiteter kräver lagändring – inte ”folkräkning”

Camilla Grepe
Utlandssvensk