Vad är Leviathan förutom ett bibliskt odjur? Den engelske filosofen Thomas Hobbes (1588–1679) använda namnet för att visa att det krävdes en enväldig härskare – ”Leviathan” – för att undvika ett tillstånd av ”allas krig mot alla” i ett samhälle där ingen innehar den yttersta våldsmakten.

Läs även: Skogkär: Grova brott ska ge hårda straff oavsett ålder

I det svenska sammanhanget avses ett tillstånd av att kriminella gäng, etniska enklaver och multikulturalistisk separatism riskerar att slita sönder samhället. Försåvitt inte staten tydligt visar ”vem som bestämmer” och vilka beteenden som accepteras och sedan inte minst exekverar i handling för att skapa den rättstrygghet på gator och torg, kring idén om en nationell gemenskap, som är Leviathans huvuduppgift.

Sker inte det kommer varken ett utbrett välstånd eller en nationell sammanhållning kunna byggas. Utan sistnämnda kan för övrigt heller inget verkligt effektivt nationellt försvar mot yttre fiender skapas.

Den svenska staten har inte bara problem med grov brottslighet, man har också problem med sin image – vilket i sin tur tenderar att förvärra den förstnämnda problematiken genom att olika vänsterdemagoger via ideologisk påverkan och lagstiftning lyckats dribbla bort det faktum att staten är och ska vara Leviathan, det till säga att genom sitt våldsmonopol se till att ”Lag skall iakttagas och hållas, de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till skräck och näpst”, som det står skrivet i Upplandslagen från 1296.

Anarki i maktlösa domstolar

Svenska domstolar lämnar, i jämförelse med till exempel de brittiska, mycket i övrigt att önska, både visavi deras maktsymbolik och dess ordnings- och uppförandekoder – och sistnämndas efterlevnad. Inte bara lokalerna i Sverige är uselt utformade visavi statens Leviathanska symboliska uttryck, utan hela upplägget kring ordningsregler är ungefär som en normal svensk skolklass i ett utanförskapsområde: Lärarna och domarna får helt enkelt lära sig att det är normalt att ta emot förolämpningar, även av det grövsta slag.

Att detta inte är överdrifter utan numera en del av svensk domstolspraxis får vi veta av Åklagarmyndighetens personaldirektör som i en mycket läsvärd text i Kvartal slår fast att: ”Vissa tillmälen måste en åklagare tåla. Man måste tåla att man kan bli kallad hora.”

De flesta av Sveriges domstolslokaler, särskilt i de lägre instanserna, är utformade i ett plan. Inga upphöjda domarpodier, ingen ska råka inbilla sig att staten och rättsväsendet på något sätt har en upphöjd position gentemot brottslingen, utan de är liksom jämlika.

Grova förolämpningar i rättssalarna

Den åtalade ska inte behöva känna någon olust eller att det är allvar som gäller i rättssalen. Denna vänsterideologiska förklaring anges också som orsak av den erfarne domaren Krister Thelin i tidigare nämnda artikel:

• Det är ingen tillfällighet, enligt honom. I stället fanns det en tydlig tanke bakom bristen på synbar auktoritet och högtidlighet i svenska domstolar, inspirerad av idéerna från 68-rörelsen.
• När nya förhandlingssalar i nybyggda domstolshus designades betonades det egalitära, det vill säga inga podier eller annat som skulle markera verksamhetens tyngd. Allt skulle vara gement. ’En ann [förövare] är så god som en ann [brottsoffer/medborgare].

Och hur kan det låta mera i svenska domstolar? Jo, så här till exempel: “Jag ska skicka dig till himlen, mannen!”, ”Mannen, du är oskuld, mannen. Håll käften!”, ”Jag ska skicka dig till himlen och knulla din farsa!” (Fast på somaliska.).

”Rättens ordförande framstod milt sagt som handfallen inför denna påfallande brist på respekt för domstolen och situationens allvar”, kommenteras dessa problem i texten i Kvartal.

Här ser vi ”jämlikhetens” och den ”informella” miljöns slutstation.

Det är uppenbart att om en domstol genom sin utformning, uppförandekoder och domarnas klädsel signalerar upphöjdhet och allvar så blir signalen till den åtalade att brott generellt är brott mot själva samhällskontraktet och därmed en mycket allvarlig sak, vilket i sig skickar en kännbar etisk signal som, beroende på brottets allvar och förekomsten av samvete hos förövaren, i sig är uppfordrande.

Läs även: Sandström: Domstolar ska inte vara klimatpolitiska lekstugor!

Jämställda domstolar är helt fel

Men framför allt skickar det signalen till brottsoffret att staten tar dennes lidande på allvar och att rättvisa och upprättelse med värdighet och allvar ska skipas och skapas. Ur denna synvinkel är den svenska statens abdikation från sin leviathanska roll mycket allvarlig och faktiskt direkt vämjelig i sin förövarvänliga absurditet.

Låt oss göra en kort jämförelse utifrån Kvartals text om skillnaderna mellan Storbritannien och Sverige.

Det brittiska systemet:

Utanför står en uniformerad kvinna som ger oss noggranna och tydliga förhållningsregler: Vi ska uppträda med respekt för domstolen och vara knäpptysta hela tiden, annars åker vi ut. Vi måste därtill förbinda oss att stanna kvar i minst 30 minuter.

Det svenska systemet:

Informell är den bästa beskrivningen jag hittar. Situationens allvar är inte på något sätt påtagligt. Inte heller den auktoritet en domstol representerar. Den utsatta familjen ska förhöras via länk och de inledande teknikproblemen kommenteras under lättsamma skämt.

För att ytterligare utforska kontrasten mellan domstolen i London och den i Stockholm väljer jag att bära keps under hela den svenska rättegången. Jag har också med mig en mobiltelefon, som i strid med de regler som anslås på dörren, är påslagen. Den vibrerar relativt högt flera gånger när det ringer på den. Ingen tar notis om det. Ingen bryr sig heller om min huvudbonad.

Domstolar är inte vårdinrättningar

I ett tillägg berättar en kvinnlig åklagare i den feminiserade omvårdnadsstil som är en del av problemet: ”Jag vill inte att folk ska ha ont i magen när de kommer till min rättegång.”

Jaså, varför inte då?, borde motfrågan bli. En förövare såväl som vittnen ska och bör ha all anledning att ha ”ont i magen” när man går till domstolen, då kan de skärpa sig maximalt och en rättegång kan ske under koncentrerade och värdiga former.

Domstolarnas symboliska uttryck och uppförandekoder är ett område som den nya regeringen tydligen glömde bort i sin inriktning på paradigmskifte. Det borde man inte gjort.

Sex förslag för bättre domstolar

Jag bjuder på några förslag:

1. Instifta nya regler om att alla nya domstolslokaler ska återgå till upphöjda podier för domarna. De befintliga lokalerna ska snarast möjligt byggas om.
2. Inför brittiska regler för ordning och uppförande i domstolarna med vidhängande kännbara straffpåföljder vid brott emot dem.
3. Till regel 2 skall läggas: De tilltalade ska enbart uttrycka sig på svenska (själva eller via tolk) och endast när de blivit anmodade att tala.
4. Inför regeln att alla ska resa sig när huvuddomaren kommer in i domstolslokalen.
5. De ansvariga för domstolar som inte förmår upprätthålla punkt 2, 3 och 4 ovan skall omedelbart omplaceras och nya krafter ta vid.
6. Inför utan dröjsmål en värdig uniformering av alla juridiska domare och i de högsta domstolarna en särskild klädsel.

I min bok Omstart Sverige har jag skrivit fram en helt ny svensk frihetlig och medborgartillvänd regeringsform färdig att antas vid en folkomröstning. I kapitel XVI – ”Symboler och ceremonier” stadgas det under: ”a. dekorum för de högsta ämbetena i riket 1 §: Ledamöterna av de tre högsta domstolarna i riket ska bära sinsemellan olika klädedräkter men inbördes inom domstolen ska de vara lika med viss skillnad för respektive ordförande. Dessa dräkter eller kappor ska uttrycka värdighet och allvar.”´

Sådär. Vänligen exekvera.

P.S. Om man nu genom någon för svensk politik ovanlig insikt skulle komma fram till att man behöver uppdatera den svenska statens domstolsväsende och dess symboliska uttryck, med tillhörande regelverk, så bör man också i samma veva skrota det svenska politiserade nämndemannasystemet till förmån för ett – på riktigt – medborgarförankrat jurysystem. Det skulle på ett mycket bättre sätt spegla den allmänna rättsuppfattningen samt stärka rättssystemets legitimitet hos medborgarna. Win-win. Finns det något annat skäl än att riksdagspartierna vägrar dra tillbaka sina tentakler in i rättssalarna, för att inte införa det? Svaret är ett uppenbart nej. DS.

Läs även: Brinkemo: Att spotta på lagen är att spotta på vi:et

Leif V Erixell

Ordförande i Medborgarrättsrörelsen i Sverige samt författare med inriktning på kultur- och samhällsanalys. Har bland annat skrivit böckerna Om den civila freden, Omstart Sverige, Den svenska statsideologin samt Samhällspolitisk ordbok.